Pappersarbete med Vallbys levande samling av växter

 

p1010385Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Ett återkommande arbete under vintertid är arbetet med att hålla reda på Vallbys levande samling av växter, på papperet. Vi har fortfarande ingen databas för de levande samlingarna så det gäller att göra sitt eget system i väntan på. För min del gäller det att samla informationen om de olika växterna på ett ställe och också göra den åtkomlig och användbar för mina kollegor. Med vissa växter följer väldigt mycket information och den måste ju också arkiveras någonstans.

Jag har fotfarande inte hunnit samla informationen som finns om varje växt i datorn. Det är cirka 220-230 olika växter, eller taxa, som idag ingår i Vallbys samling. Kanske kan detta bli vintern då det blir klart. Kors i taket i så fall. Dessutom får vi några nya varje år, även om jag har tänkt att vi inte ska samla in fler, men vad gör man när det fortsätter att dyka upp speciella och väldigt intressanta växter– jo, man samlar in dem.

Lika viktigt som text är också bilderna. Det gäller att fota dem under säsong och sedan göra bilderna åtkomliga för dem som arbetar i museets olika miljöer. Växtskyltar kan byta plats men med ett bildmaterial kan man alltid hitta fram till rätt växt. Roligast är när det kombineras med ett äldre bildmaterial, på växten, platsen den vuxit på eller på människorna som odlat och vårdat den.

p1010394

Några sylt- och sockerpäron i samlingen som övervintrar i plantskolan.

Vallbys levande samling är tänkt att med tiden vara tillgänglig även för museets besökare. Med det förutsätter en databas och där är vi inte än. Nu får vi hitta andra former att sprida information om dem och varför vi tycker att de är viktiga att samla in och visa upp. Bloggen är ett sätt att beskriva växterna och arbetet med dem, men vi behöver också hitta andra sätt. Vad får tiden utvisa.

 

 

 

Städvecka

p1010345

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Jo, denna vecka städar vi. Ända fram till nu har det varit fullt upp och det har inneburit att redskapen bara ”slängts in” i trädgårdsboden, dörren stängts och så har trötta trädgårdsmästare gått hem. Men nu är tid för eftertanke och uppstädning.

Så denna vecka har vi plockat undan, sorterat, sopat golvet, kört resterna från julpyntet på komposten, plus lite andra äldre försyndelser också, och så har vi stått i tvättbaljan och rengjort växtskyltar och blomfat. När det är rent så ska alla växtskyltar gås igenom, sorteras, ses över vilka som behöver målas om, vilka som är så dåliga att det måste göras nya och så förbereda vårens arbete och sortera dem efter vilken miljö de hör till, om de ska till skolan eller kålgården och så vidare. Och så ska vi tvätta, skärpa, slipa och smörja våra sekatörer, knivar, skyfflar och spadar. Allt som vi slarvat med under resten av arbetsåret på grund av tidsbrist och ork ska nu få en upprättelse.

p1010348

Nytillskott i fårhagen

bagge

Avelsbaggen Julius från Högbo Bruk har nyligen flyttat in till museet (till vänster).

Avelssäsong hos Gestrikefåren

Sista avelsbaggen är släppt till sina tackor. Efter betäckningen är tackorna dräktiga i 5 månader och hos oss kommer de att lamma under april. Vi försöker alltid planera avelsåret så att de flesta djurungar är födda och har hunnit finna sig till rätta före Vårfesten första söndagen i maj.

Utrotningshotade lantrasdjur

Gestrikefåret är en av våra utrotningshotade svenska husdjursraser. Flera av de äldre husdjursraserna i vårt land är utrotningshotade idag och man arbetar på olika sätt för att bevara dem för framtiden. En anledning till att det finns så få djur kvar är att de inte var tillräckligt effektiva när man gick över till mer storskaligt och industriellt jordbruk. Man korsade istället fram nya specialiserade raser anpassade till moderna produktionssystem.

Förr betydde lantrasdjuren mycket för människorna på landsbygden. Det var den här typen av djur man hade på gårdar som de vi har här på museet. I dag är de en del av ett levande kulturarv och här också en del av museets levande samlingar.

Lantrasdjuren har många bra egenskaper som är viktiga att bevara för framtiden. De är friska och duktiga betesdjur som tar väl hand om sin avkomma. De har funnits i vårt land under en lång tid och är väl anpassade till vårt klimat. Allt detta gör dem till en viktig genresurs då man inte vet vilka egenskaper som kan komma att behövas i framtiden.

Vad är en genbank?

Lantrasdjuren bevaras idag genom olika föreningar på uppdrag av Jordbruksverket. Det är Föreningen Svenska Allmogefår som arbetar med att bevara just de gamla svenska allmogefårraserna. Genbanken är basen för bevarandearbetet och en stambok över alla renrasiga djur. Våra Gestrikefår ingår i bevarande arbetet och Vallby Friluftsmuseum är en av de genbanker som arbetar med att bevara rasen.  I slutet av 2015 fanns det, enligt genbankernas årsrapporter, 421 gestrikefår.

Avelspussel och nystartade genbanker                      

Det är alltid lite av ett pussel att sitta med alla tackornas genbanksintyg för att se härstamningen och försöka tänka ut vilka tackor som ska gå med vilken bagge. Som väl är så får man alltid bra hjälp från de genbanksansvariga i föreningen allmogefåret!

I år har vi använt två av våra egenuppfödda baggar, Otto och Olof. Vi har också köpt in Julius, en ny avelsbagge från Högbo Bruk, en annan genbank för Gestrikefår. De kommer alla tre att få gå med varsin grupp tackor under några veckor.

Under hösten har vi också sålt flera fina avelsdjur vidare till andra genbanker. Några av dem till alldeles nystartade genbanker som vi hoppas ska upptäcka hur roligt det är med får och hur trevliga just Gestrikefåren är!

Slakt?

Med hösten och vintern kommer också slakten. Även den är en viktig del i bevarandearbetet hur konstigt det än kan låta. Det får bli ett eget blogginlägg framöver!

Museibonden Elin

Vill du läsa mer om Gestrikefår eller någon annan allmogefårras kan du gå in på föreningen allmogefårets hemsida.

Trevlig advent med Jul på Vallby

girlanger

40 meter grangirland i torgrundeln.

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Jo, precis som trädgårdsmästarna förr i tiden är vi med och pyntar inför högtider och fester. Första advent är det Jul på Vallby med kulturhistoriska jular i museets hus, med ljusstöpning, julsånger och mycket mer, och så julmarknad. Det vi har gjort de senaste veckorna har handlat mycket om jul. Vi har bundit cirka 40 meter grangirland till torgrundeln, min fantastiskt kreativa praktikant Mimmi har klätt vår julbock Allert så att han är mer välklädd än någonsin och själv har jag mest lekt i sandlådan.

kyrka

Jullandskap i Kitschig potager – den inne ”ute”trädgården vid värdshuset.

Det är en gång om året som jag får chansen att ”leka i sandlådan”, och faktiskt så är det roligare nu som vuxen. Det handlar om att skapa jullandskap i det mindre formatet, och det har vi gjort i vår potager i år, en trädgård som nu har bytt skepnad och blivit ett jullandskap för både små och stora. Med hopp om att ni kommer att tycka om Vallby i julskrud så önskar jag en trevlig advent.

masoleum

Mausoleet i Kitschig potager.

Kitschig potager – museets nya ”ute”trädgård

Det här var tanken med vår nya trädgård när vi började anlägga den tidigt i somras – ”Det här är en trädgård för det som är ute, är det ute tillräckligt länge blir det inne, eller kitsch. Det är en trädgård där vi vill visa hur utanförskap blir till innanförskap och medskapare till en kitschig potager.”

Det som inte platsar någon annanstans får här sin fristad, allt från rosa flamingos till traktordäck och trädgårdstomtar och vem vet vad som mer kan dyka upp. Det är en trädgård som inte kommer att följa historiska ramar och krav, utan där vi är fria att göra vad vi vill, och visa upp vad vi vill. En föränderlig yta som kan vara tobaksland ett år och tomteutställning ett annat. En trädgård där vi kan leka och göra ute-utställningar om det vi tycker är kul eller intressant.

Det här är en trädgård som aldrig kommer att bli helt färdig. Följ gärna med i arbetet när ”ute” blir inne.

10-7-sep-p1000865Den kitschiga potager började anläggas i år och allt startade med en samling av staket och liknande som legat i Arbogaboden i många år. I år fick Arbogaboden ett lyft, rent faktiskt i byggnadsvårdstermer, och var tvungen att tömmas. Staketen kom äntligen ut i det fria och vi fick börja fundera på att göra något av dem. Ingen vet varifrån de kommit och deras historia är dold i mörker. De ser ut att komma från någon kyrkogård eller minnesvård, men tillfrågade antikvarier med flera har ännu inte kunnat ge något svar. Det mest speciella är det ”mausoleum” som nu tronar i mitten av potagern. Vet du något om det eller har sett något liknande någonstans – hör av dig!

Hör också av dig om du har några trädgårdsföremål som blivit ”ute”, vi tar tacksamt emot tips och gåvor. Väderkvarnar, tomtar, solur, vagnshjul, blå klot med mera.

Vår potager och uteutställningsyta går nu in i vintertid och byter skepnad från tobaksland till jullandskap. När våren kommer går den in i en ny fas och den som väntar får se vad det blir då.

Kitsch = ”är ett låneord från tyska eller jiddisch och syftar på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet. Lanserades av konsthandlare i 1860- och 1870-talens München som term för billig och sötaktig konst och begreppet fick internationell spridning på 1920-talet.” Wikipedia

Potager = en dekorativ köksträdgård med inslag av blommor.

En kitschig potager växer fram

1-staketen-som-kom-ut-ur-arbogaboden-17-februari-dsc_5657

Staketen som kom ut ur Arbogaboden, 17 februari 2016.

2-graset-ar-borta-och-formerna-har-dragits-upp-img_0053

Gräset är borta och formerna har dragits upp, 7 juni 2016.

3-en-skolklass-var-de-forsta-att-borja-odla-i-potagern-img_0049

En skolklass var de första att börja odla i drivbänkar, 2 juni 2016.

4-de-forsta-landen-har-planterats-20-juni-dsc_8612

De första landen har planterats, 20 juni 2016.

5-annu-ett-land-ar-pa-vag-att-planteras-29-juni-dsc_8812

Ännu ett land är på väg att planteras, 29 juni 2016.

6-dahlian-fran-lovstabruk-29-juni-dsc_8814

Dahlian från Lövstabruk och i bakgrunden gjutformen för mausoleet, 29 juni 2016.

7-mausoleet-eller-vad-vi-ska-kalla-det-har-kommit-pa-plats-6-juli-dsc_8874

Mausoleet, eller vad vi ska kalla det, har kommit på plats. 6 juli 2016.

8-7-juli-dsc_8915

Mausoleet, eller vad vi ska kalla det, har kommit på plats. 7 juli 2016.

9-kal-och-tobak-har-vuxit-pa-sig-gangarna-har-fatt-grus-och-markduken-doljs-med-tegelpannor-som-snabbfix-31-aug-dsc_9738

Kål och tobak har vuxit på sig. Gångarna har fått grus och markdukens kant döljts med hjälp av trasiga tegelpannor som snabbfixkant, 31 augusti 2016.

10-7-sep-p1000865

Mausoleet, 7 september 2016.

11-7-sep-p1000867

Mausoleet, 7 september 2016.

12-sista-landet-ar-anlagt-p1010072

Sista landet är anlagt, 20 september 2016.

13-forsta-snon-p1010264

Första snön, 2 november 2016.

15-vintern-ar-har-10-nov-p1010294

Snön är här, 10 november 2016.

14-sista-tobaken-gravs-upp-2-nov-p1010270

Sista tobaken grävs upp, 2 november 2016.

16-vintervila-10-nov-p1010296

Vintervila, 10 november 2016.

Nätverket för Trädgårdshistoriska praktiker fyller 10 år

För tio år sedan var vi ett antal trädgårdsmästare som startade ett helt informellt nätverk för de trädgårdsmästare som arbetade i historiska miljöer. Många av oss arbetade helt ensamma utan kollegor att bolla idéer och utbyta erfarenheter med, och det ville vi ändra på. Vi ville lära och inspireras av varandra. Allt för att själv slippa uppfinna hjulet. Att arbeta i historiska trädgårdar betyder att frågor måste funderas på, lösas och hanteras på andra sätt och med kunskaper som bottnar i historien, fast i nutid. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Vi träffades på våra respektive arbetsplatser vår och höst, och guidade varandra genom vår vardag med framsidor och baksidor. Vi nördade ner oss i sådant som berörde oss och fick insikt i hur olika frågor hanterades hos andra. Vi fick kollegor vilket var oerhört betydelsefullt.

Vi som startade detta var Anneli Svensson från Julita, Monica Christiansson från Karlslunds herrgård, Örebro, Inger Olausson från avdelningen för agrarhistoria på SLU, Lena Hansson från Linnéträdgården i Uppsala och jag från Vallby friluftsmuseum i Västerås. Vår första träff hade vi på Karlslunds herrgård och trädgårdar hos Monica en snöig vårvinterdag 2006. Se http://tradgardshistoriska.blogspot.se/.

vallby2

Den andra träffen för Nätverket för trädgårdshistoriska praktiker var på Vallby friluftsmuseum i november 2006. Vi pratade trädgårdsföremål av olika former. Här visar jag vårt äkta glasklot för bland annat Monica från Karlslunds herrgård.

dsc00586

Nätverket för trädgårdshistoriska praktiker på studiebesök på Millesgården i mars 2009.

Nu har åren gått och 2011 uppgick nätverket i Nätverket Trädgårdsmästare i historisk miljö, som Hantverkslaboratoriet i Mariestad (Göteborgs universitet) tog initiativ till. Genom denna satsning så har vi sedan 2011 haft årliga trädgårdsmästarkonferenser. På den första, och nu också på den senaste, kom det 100 stycken och det är en häftig upplevelse av att se att vi finns i ett sådant antal, fast ni kanske inte sett och hört oss. Se mer på: http://craftlab.gu.se/digitalAssets/1372/1372720_konferensrapport-2011.pdf. Idag är vi ca 225 medlemmar, varav 75% arbetar praktiskt, från både Sverige, Norge och Danmark. Så nu börjar vi ta plats – så välkommen till framtidens historiska trädgårdsmästare.

Årets konferens gick av stapeln på Fredriksdal i Helsingborg. Nytt för i år var att det var en nordisk Gartnerhistorisk konferens som gemensamt anordnades av vårt nätverk och Gartnerihistorisk netværk från Danmark. Temat var handelsträdgårdar, fruktodling och kunskapsunderlag för skötsel av kulturhistoriskt värdefulla parker och trädgårdar . Se mer på http://garthistnord2016.dk/ och http://www.gardenhistoryforum.org/wp-content/uploads/2016/07/Gartnerihistorisk-konferens-26-27-okt-2016.pdf.

p1010225

Medlemmar ur Nätverket Trädgårdsmästare i historisk miljö och Gartnerihistorisk netværk guidas i höstvackra Fredriksdal under årets trädgårdsmästarkonferens.

Vinterförberedelser hos djuren

vinterboa-020

Djuren är tillbaka i sina vinterhagar med ordentligt halmade vindskydd och hus.

Under betessäsongen flyttar vi runt djuren på museiområdet för att de ska få beta grönt gräs så mycket som möjligt och hålla våra skogsbackar fina. Vi sätter upp tillfälliga hägn och flyttar dem vartefter. Kor, hästar och får betar våra ängar och grisarna får böka på trädorna. En del av fåren är också ute i staden som naturvårdare under sommaren. Betessäsongen slutar i mitten av oktober. Då halmar vi upp alla djurhus och flyttar tillbaka dem till vinterhagarna.

vinterboa-076

Djuren har fri tillgång till sina hus och kan gå in och ut som de vill.

Eftersom djuren trivs ute även när det är snö och kallt så kan våra besökare se dem ute precis som vanligt även under vinterhalvåret. Djuren har fri tillgång till sina hus och kan gå in och ut som de vill.

Parasitkoll

När betessäsongen är slut är det dags för parasitkoll. Parasiter kan bli ett problem när man har djur som går i samma hagar från år till år. Bästa sättet att undvika dem är att ha flera olika hagar att växla mellan. Kan hagarna vila ett år eller två så är de flesta parasiter borta och man kan släppa sina djur på ett friskt och fint bete igen. En annan bra lösning är att växla med olika slags djur i olika hagar från år till år eftersom många av parasiterna är djurspecifika och inte smittar mellan olika djurslag.

track800

Träckprov tas varje vår och höst som sedan skickas vidare till analys.

Vi kollar alltid parasitläget hos djuren på våren och hösten genom att ta träckprov som skickas på analys. Sedan rådgör vi med veterinär och avmaskar vid behov.

Eftersom museiområdet är begränsat och vi har ganska många djur så blir det bara ett fåtal hagar som får vila helt under vintern. I stället får djuren byta hagar med varandra. Det som förra året var hästarnas vinterhage blir i år vinterhage till kor och får och tvärt om.

Museibonden Elin

En kålgård eij at räkna- en avhandling om kålgårdar och köksväxter

p1010051

Bondgårdens kålgård på Vallby friluftsmuseum

Nu är den klar – Karin Hallgrens efterlängtade avhandling om kålgårdar, En kåhltäppa eij at räkna – köksväxtodlingen i 1700-talets jordbrukssystem. Karin har studerat de svenska böndernas köksväxtodling under 1700-talet och dess roll i jordbrukssystemet.  Hon har studerat större delar av Götaland och Svealand och tittat på förekomst, lokalisering, storlek, innehåll, hur odlingen gick till, vem som odlade, inställningen och betydelsen.

Ett viktigt resultat är att köksväxtodling var vanligt förekommande hos 1700-talets bönder. Detta har tidigare inte varit utrett. Dessutom har Karin kunnat visa på att kålgården och dess grödor hade en betydelsefull roll. Det lades ned mycket arbete på den och en betydande del av gårdens gödsel spreds där. Att odla en varierad kompott av olika köksväxter gav dels en variation i kosten men det spred också riskerna. Om någon gröda drabbades av sjukdomar eller torka så kunde alltid någon annan klara sig. Det handlade om att sprida riskerna för att överleva.

Den visar också på en intressant detalj som att en gård kunde ha både kål- och kryddgård och att kryddgårdarna låg närmare bebyggelsen än kålgårdarna. De kunde även ha olika jordmån, innehålla olika grödor och kryddgården ansågs mer arbetskrävande än kålgården. Så kanske skulle kålgården på museets bondgård bli en kryddgård istället och en ny kålgård förläggas på ett större avstånd från gården. Det här är vad som är så spännande med forskning – när vi genom den får ny information och mer kunskap som vi kan använda för att göra museet mer intressant och historiskt.

Jag har bloggat om Karins kålgårdar tidigare:

Länk till tidigare inlägg om Karins kålgårdar.

Karin är hortonom och har genomgått sin forskarutbildning vid Avdelningen för agrarhistoria vid SLU, Uppsala. Hennes avhandling finns både i tryckt och elektronisk version, den senare har ISBN 978-91-576-8697-.

Länk till Sveriges lantbruksuniversitet och Karin Hallgrens En kåhltäppa eij at räkna – köksväxtodlingen i 1700-talets jordbrukssystem.

Orangörskurs – fortbildning för trädgårdsmästare

Orangeriet på Gunnebo slott under uppbyggnad.

Orangeriet på Gunnebo slott under uppbyggnad.

Förra veckan var jag på orangörskurs på Gunnebo slott, tillsammans med trädgårdsmästare från slott, museer och handelsträdgårdar runtom i Sverige. På Gunnebo byggs nu det mest intressanta trädgårdsprojektet – Gunnebos orangeri som återuppbyggs med metoder och utformning som det var när det byggdes första gången på 1700-talet. Ett byggnadsvårds- och trädgårdsprojekt som innehåller massor av utmaningar och som är väldigt intressant att följa.

Delar av citrussamlingen från Schönbrunn, Wien

Delar av citrussamlingen från Schönbrunn, Wien

Orangörskursen handlade förstås om orangerier och dess växter. En kurs som började med att vi fick provsmaka citrusar direkt från citrussamlingen i Schönbrunns orangeri i Wien. Sen fortsatte det med föreläsningar om historia och utveckling av orangerier både i Europa och i Sverige, om växterna både förr och om de som idag används i inglasade miljöer, om Schloss Seehoffs orangeri och dess citrussamling, studiebesök i Trädgårdsföreningens palmhus och Botans växthus med biologiskt växtskydd på schemat och så workshops med beskärning och omplantering av Gunnebos citrusväxter.

Beskärning av Gunnebos citrusträd av Oliver Laufer, Scloss Seehof

Beskärning av Gunnebos citrusträd av Oliver Laufer, Scloss Seehof

dsc_0102

 

 

 

 

 

 

 

Orangerierna och dess växter har varit trädgårdens mest skinande statussymbol. I Sverige började orangerier anläggas och byggas vid mitten av 1600-talet vid adelns slott och herresäten. Den absoluta lyxen var att visa upp sina fruktbärande citrusträd och servera dem vid banketter och andra festligheter. Men det var, och är, många odlingsfaktorer och teknik som trädgårdsmästaren måste behärska för att få orangerierna att blomstra. Orangörskursen på Gunnebo är ett steg på vägen för oss trädgårdsmästare idag.

dsc_0122

 

Vallbys Gestrikefår – naturvårdare i staden

Nu har våra Gestrikefår kommit hem till museet igen! Hela sommaren har de betat runt omkring i staden och gjort fint i markerna.

Skötsel av stadens naturområden

far-flock

Gestrikefåren deltar i skötseln av stadens naturområden.

Sedan 10 år tillbaka deltar Gestrikefåren i skötseln av stadens naturområden. Man hade då genomfört en inventering av den biologiska mångfalden i stadsnära naturmarker i Västerås. Flera av dem var ganska igenväxta och man ville öppna upp dem, göra dem mer tillgängliga och återskapa den biologiska mångfald som en gång funnits i markerna.

 

Ett antal områden som bedömdes ha god potential valdes ut och prioriterades. De boende i berörda områden tillfrågades och informerades. I början fanns många olika åsikter om hur det skulle fungera och genomföras.

Nu har betet genomförts under en ganska lång tid och vi har fått till ett fungerande samarbete med Tekniska nämnden som beställare och AMA Arbetsmarknad som utför större delen av det praktiska arbetet. Vi har också hunnit se en hel del resultat i form av ökad mångfald och öppna, tillgängliga marker. Att fåren engagerar boende i områdena på ett positivt sätt märker vi både på det bemötande vi får när vi är ute vid hägnen och på telefonsamtal från intresserade som hör av sig.

Det praktiska arbetet

Det praktiska arbetet går till så att ett arbetslag från AMA sätter upp stolpar och stängsel dagarna innan fåren släpps på betet. När hägnet är klart och det är dags för fåren att komma och göra sitt jobb så är vi som sköter om fåren med. Vi lastar dem i vår egen djurtransport och kör dit dem. Den dagliga skötseln och tillsynen ute i hägnen utförs av arbetslaget från AMA som vid behov kontaktar oss museibönder.

Stängt till hägnen när djuren betar

När en yta är färdigbetad sätts ett nytt hägn upp på nästa ställe och djuren flyttas. För att de nybetade ytorna ska bli tillgängliga igen så snart som möjligt tas hägnen bort direkt när djuren flyttats, ofta redan samma dag.

Hägnen är inte öppna eller tillgängliga under tiden som fåren betar. Det är viktigt att de har lugn och ro och kan känna sig trygga. Vid varje hägn finns kontaktuppgifter till ansvariga för djur och hägn. Där finns också information om de äldre husdjursraserna som är en del av museets Levande samlingar.

Fåren hemma på friluftsmuseet

elin-far

Museibonden Elin.

Nu i år har fåren betat färdigt för säsongen och flyttat hem till oss på museet igen. Här får de beta grönt gräs ett tag till innan det är dags för klippning och sedan betäckning. När betet här börjar tryta flyttar de upp till sitt vinterhägn tillsammans med våra kor. Där kan man se dem hela vintern eftersom vi inte stallar in dem utan de går in och ut i fårhuset som de vill fram till lamningen i mars-april.

 

Museibonden Elin