Hö-snuva

IMG_5859

Gotlandskaninerna utfodras med museets eget hö.

Den stora uppgiften i midsommartid för en odlingsbonde är höskörden. Det är viktigt för oss att kunna bärga vårt eget ”kanin-hö” eftersom det inte är så lätt att köpa den tunnare/finare kvaliteten till ett rimligt pris någon annan stans. Och vi använder ju ganska stora kvantiteter till våra gotlandskaniner! Också getter och bockar uppskattar det finare höet vi skördar nere på ”Midsommarängen”.

Den andra ängen, lite längre upp på sluttningen från Svartån, innehåller andra gräsarter, örter och baljväxter och ger ett grövre hö. Dessutom skördar vi den ängen lite senare för att få högre skörd, men det leder ju också till att gräset hinner bli grövre.

På gamla tiders vis hässjar vi vårt hö för att få det riktigt torrt. Efter att ha fått torka på marken 1 – 2 dagar och vänts minst en gång är det tillräckligt torrt och luftigt för att hängas upp på hässjan. Därefter måste det torka klart där under ett par veckors tid. Det regn som kommer under tiden brukar rinna av och bara skada det översta lagret med hö, som då tappar färg, men som oftast torkar snabbt igen eftersom det ligger överst i solen och vinden. Hö som ligger mot marken blir dock snabbt förstört och ruttnar.

hassja

På gamla tiders vis hässjar vi höet för att få det torrt.

För att känna om höet på hässjan är tillräckligt torrt för att tas in för lagring över vintermånaderna kan en sticka in armen i höet och känna hur det känns – är det kallt inne i hässjan betyder det att fukt fortfarande avdunstar och kyler ner luften där. När det istället känns ”varmt” eller ungefär som i luften utanför är det tillräckligt torrt!

Hässjat hö sägs vara mer dammfritt än så kallat skulltorkat (hö som torkats med luft som tryckts genom höet, med hjälp av fläktar, när det ligger inne på ”lagret”, dvs höskullen). Hö som körs in något fuktigt och torkas på skullen pressas till balar direkt från marken (efter ett par dagars torkning och vändning). Framförallt hästar mår bäst av dammfritt hö. Förklaringarna till att hässjat hö brukar vara mindre dammigt är att det hanteras fler gånger. Redan under själva hässjningen lyfts höet upp på gaffeln och ruskas om lite så att det blåser iväg lite damm! Sedan när det hänger ute för torkning är det naturliga vindrörelser som transporterar ut fukten ur hässjan. Lite damm förs alltså också bort då.

Sedan måste ju hässjat hö bärgas, transporteras in från fältet, efter att det torkat klart utomhus och rivs då ner från hässjan, och det blåser bort en hel del damm då också. Det ska vara torrt och soligt den dag som höet körs in! Höet lastas upp med högafflar på en hökärra , eller in i höbalspressen som gör balar och puttar dem in i vagnen. Sedan ska det lastas av igen för att läggas in i höladan, och ännu mer damm lämnar höet! Bra hö till djuren blir det, men mer damm för oss som arbetar med det, förstås! (Snörvel…)

Det är spännande att hålla liv i gamla traditioner och kunskaper om hur ett jordbruk kan skötas. Vi använder traktor för flera tyngre arbeten, men just höhässjning – det måste göras av människor!

Museibonden Ulla

Det doftar honungsros

Åh, vilken fantastisk doft! Den senaste tiden är det många besökare som har frågat om de vackra rosorna som de möter när de går in via huvudentrén och promenerar i riktning mot torget. Flera fotograferar och passar sedan på att lukta på blommorna. Rosorna jag talar om är våra fyllda honungsrosor ’Hybrida’ och ’Lykkefund’.

IMG_5379

Väldoftande honungsrosor vid torget.

Rosa (Helenae-Gruppen) ‘Hybrida’ respektive Rosa (Helenae-Gruppen) ’Lykkefund’. Båda är troligtvis hybrider med Rosa helenae, honungsros. Enligt Sveriges rosexpert Lars-Åke Gustavsson är dessa sorter etablerade i Norden sedan 1930-talet. De är klätterrosor som växer mycket kraftigt. Längs staketet mot torget har vi tre fyllda honungsrosor planterade. Den i mitten är ’Lykkefund’. De andra två är ’Hybrida’. Ett sätt att se skillnad på dessa sorter är bland annat färgen på blomknopparna. Knopparna på ’Lykkefund’ är rosa, medan knopparna på ’Hybrida’ är gula.

Som flera av er redan vet så har vi en hel del rosor på Vallby Friluftsmuseum. Nästan alla är insamlade från olika håll i Västmanland. Rosorna är sedan planterade i den museimiljö som passar dem bäst rent historiskt. I vissa fall kommer de till och med från samma geografiska plats som byggnaden. Insamling av lokalt växtmaterial påbörjade museet år 2001. De insamlade växterna har en egen intressant historia. Läs mer om våra Levande samlingar – växter. Vi har även några rosor som är inköpta. Det är vita albarosor samt honungsrosor. De är alla planterade vid torget, den miljö där det rör sig flest besökare. Det gjordes åren 2002-2003 i syfte att få torgmiljön lite frodigare och mer trivsam. Museet hade ju vid den tiden ännu inte hunnit samla in så många rosor.

Tillbaka till ’Hybrida’ och ’Lykkefund’. En ’Hybrida’ är insamlad från Gussjö, Fläckebo socken. Det är den till höger om du står utanför staketet. De andra två är inköpta. Även om dessa rosor inte är insamlade så är de en del av friluftsmuseets egen historia. Och ja, vi håller med er besökare. De är helt underbara! Vill du känna doften på plats, skynda hit, för de har snart blommat över!

Museiträdgårdsmästare Marie

Från varmbänk till kallbänk

Varmbänken, som vi skrev om tidigare i våras, har vi haft stor glädje av! Vi har varit dåliga på att informera om arbetet med varmbänken, men vi kan berätta att det är ett flertal växter som har fått växa upp och njuta av värmen under glas på torget. Japansk humle, gurka, kål, luktärtor och majs har i olika perioder fått husera i bänkarna. Det går dock inte att komma ifrån att det är mycket passning med varmbänk. Allra helst när vädret är så skiftande som det har varit denna vår. Ena dagen sol på klarblå himmel och jättevarmt, nästa dag molnigt och kallt och eventuell frost. Ibland ett väldigt varierat väder samma dag. Med andra ord, vi ska lufta, skugga och täcka om vartannat och det gäller att ha löpande kontroll.

varmbank-gurkaIMG_3453.jpg

Varmbänken vid torget har övergått till att bli en kallbänk för gurka, pumpa och melon.

Nu behöver vi inte längre varmbänken för att driva upp växter och varmbänken har övergått till att bli en kallbänk. Flertalet växter har fått komma ut till sin slutdestination i köksland, rabatter och planteringskärl. Bänkarna har istället fått nya gäster som kommer att finnas kvar där till sensommar/höst. Dessa är gurkorna ’Spångbergs Vit’, ’Spångbergs Grön’, ’Rhensk Druv’ och ’Chrystal Apple’ samt pumpan ’Galeux d’Eysines’ och melonerna ’Jenny Lind’ och ’Hale’s Best Jumbo’. För er som har gurkan ‘Arboga vit’ som favorit kan vi berätta att vi även har denna sort, men på ett annat ställe. Den är planterad i kålgården. I år ska vi ta frö från denna sort och vi har därför valt att placera den lite avsides. Visst, det är fortfarande för nära de andra sorterna i och med att gurkväxter normalt insektspollineras, men vi kommer att handpollinera blommorna.

Vi ser fram emot skördetid!

Läs mer om varmbänkarna i inlägget Varmbänken – tidig odling under glas. 

Museiträdgårdsmästare Marie

Vårbrukstider

Det spritter i bondebenen så här års! På väg till jobbet ser jag hur ”alla andra bönder” kör för fullt med sina stora direktsåmaskiner som lämnar släta fina fält efter sig, bara att vänta tills det sticker upp lite grönt nu då…

Och då blir jag orolig att jag är för sent ute! Våra fält vetter mot öster och brukar ta tid på sig att torka upp så pass att det går att köra med traktor utan att packa ihop jorden för mycket. Bönder ska vara rädda om frostens fina effekt på jordstrukturen och inte köra för tidigt eftersom det smuliga då kan förvandlas till stora hårda lerkokor igen. Jag måste ut och gräva i jorden för att se om den ”reder sig”.

Grävningen ger mig informationen att det är helt perfekt att köra nu i månadsskiftet (april-maj)! Lagom med fukt kvar i marken, men ändå lätt att röra om i jorden utan kladd, nu kan det bli en fin såbädd. Ungefär en och en halv vecka efter att mina grannar hemma har börjat köra ut på sina åkrar är jag också igång!

Istället för att plöja efter grisarnas framfart i Norrsyltabacken (nedanför Bondgården) blev det i höstas kultivatorn som fick försöka jämna ut landskapet som grisarna skapat med badpölar och hårdtrampade stigar. Kultivatorn är ett redskap som skär igenom jorden på djupet utan att vända den åt sidan som en plog gör, kultivatorn mera ”rör om” och rullar runt lite av ytskiktet och kan därför i viss mån flytta jord från högre partier till svackorna. Jag kultiverar nu på våren också, för att mylla ned den vårutspridna gödseln.

Sedan är det dags för harvning! Harven är bondens ”kratta” som hos oss antingen dras av hästar eller traktorn. Ju fler harvpinnar, desto tyngre är arbetet, så lilla lätta harven har vi på Vårfesten visat med två fina russ framför (från Russ Alltjänst), och de större och tyngre harvarna drar vi med traktorn.

russ-harvar.jpg

Harven är bondens ”kratta” som här dras av två russ.

Efter några körningar med harv har såbädden på åkern blivit färdig för överfart med såmaskinen. Säden ska ju sås under jordytan och då behöver jorden vara ordentligt genomkrattad. Så-billarna kan nu dras genom jorden på lämpligt djup och släppa ut sädeskornen där, i lagom fuktig jord. Vi sår med hjälp av häst, och det är vårt eget russ Fideli som brukar dra såmaskinen (se bilden nedan). I år är hon dock mammaledig (!), så vi får hjälp av min kollega Stinas häst Tora, en nordsvensk brukshäst, som dessutom har sin praoelev, stoet Timra 2 år vid sidan under arbetet.

varbruk-sadd-med-hast.jpg

Efter harvningen är det dags för sådd med såmaskin. Så-billarna dras genom jorden på lämpligt djup och släpper ut sädeskornen.

Efter sådden är det bra att välta jorden. Det betyder inte att tippa den åt sidan! I så fall skulle ju fröna hamna på fel ställe igen, några uppe vid ytan och några där det redan ligger andra. Välten är en tung rullande rulle som trycker ihop jorden så att kornen får ordentlig kontakt med markfukten, trycker ner eventuella stenar, och lämnar åkern slät och fin efter sig. Också välten vi har är anpassad till att dras med häst, och Stina och Tora avslutar vårbruksarbetet på åkern med den.

varbruk-valtning-med-hast.jpg

Välten är en tung rulle som trycker ihop jorden så kornen får ordentlig kontakt med markfukten.

Det är en ovanligt kall och sen vår, så vi får se tiden an och lita på att det kommer upp gröna strån snart! Jag tänker även på att vårbruket förr kunde hålla på i flera veckor, just för att det var dåligt dränerat med bara grunda diken och alltså olika blött på olika åkrar, och en del torkade upp flera veckor efter de som torkade upp först. Och dessutom var oxar inte så snabba… Museibonden hoppas alltså, liksom sina föregångare, att vårsäden må hinna mogna i vackert höstväder i år också!

Museibonden Ulla

Vårsådd i kolonin

Äntligen var det dags för vårsådd i kolonin! Vår kolonistuga visar en miljö från 1950-talet med både en prydnadsträdgård och en köksväxtodling. Här odlar vi grönsaker och sommarblommor som var typiska på 1950-talet. I år sådde vi till exempel sockerärten ”Engelsk Sabel”, persilja ”Extra Mosskrusig” och atlasblomma.

trast

Charmig men besvärlig trast i kolonistugans trädgård.

När vi började förbereda för sådd fick vi sällskap av en mycket orädd trast. Vi tror att det är en koltrasthona. Med både glädje och förskräckelse såg vi hur hon vid upprepade tillfällen dök med huvudet ner i bäddarna. Efter en serie av ruskningar med huvudet kom hon upp igen med långa maskar i näbben. Hon var med oss under hela sådden och fanns i vår närhet hela tiden. Hon gjorde många och stora hål och vår förtvivlan steg när vi insåg att festen skulle fortsätta när vi lämnade platsen med våra oskyddade sådder. Hur skulle vi skydda dem från den mycket charmiga men något besvärliga trasten? Fram till 1500-talet har vi läst att det var vanligt med mänskliga fågelskrämmor. Men att sitta och vakta sådderna hela dagarna kändes inte som ett hållbart alternativ.

Under tiden som vi arbetade med sådden kom en besökare förbi och pratade med oss. Vi älskar att prata med besökare! Han berättade att han var uppväxt på ett lantbruk på 1950- och 1960-talen. Vi passade på att fråga hur de skrämde bort fåglarna i sina odlingar. Han berättade att de gjorde klassiska fågelskrämmor med kvastar som armar och klädde på dem kläder. I träden hängde de upp remsor av aluminiumfolie som rasslade. De hängde även folie på fågelskrämman. Så skulle vi också kunna göra! Han berättade att de sköt fåglarna, tog av benen och sålde dem. Jag tror vi håller oss till folien och den människoliknande fågelskrämman!

Kolonin-barnat

Bärnät som skydd över bäddarna.

Vi har lagt bärnät över bäddarna för att skydda dem. Nät av olika slag har använts länge för att skydda fruktträd och bärbuskar. Däremot hittar vi inget skrivet i trädgårdslitteraturen från 1950-talet om bärnät som skydd över nysådda land, men vi tänker att det kan vara möjligt att man gjorde så.

Har du erfarenhet av fågelskrämning på 1950-talet? Hör av dig till oss och berätta!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Varmbänken – tidig odling under glas

Förra veckan blev vi färdiga med våra varmbänkar. Det blev många vändor på området efter hästgödsel och halm. Detta blandade vi och byggde upp till en hög bädd. Ovanpå la vi ett lager jord, bänklådor (ramar) med bänkfönster samt isolerade med halm runt om. Varje kväll, innan vi går hem, lägger vi på vassmattor. Nu håller vi tummarna för att temperaturen stiger!

varmbank_

Varmbänkar vid torget.

Det är roligt att anlägga och sköta varmbänkar men det är ganska arbetskrävande. Innan själva anläggningen måste vi se till att ramar, bänkfönster och vassmattor är i bra skick. När väl varmbänkarna har kommit igång ska odlingarna ogräsrensas, vattnas, luftas, skuggas och täckas. Vi har bara ett fåtal bänkar att sköta. Annat var det förr. På exempelvis handelsträdgårdar och herrgårdar var det inte ovanligt med flera hundra bänkfönster, ibland ännu fler. Ett lokalt exempel är Gäddeholms herrgård utanför Västerås. Vår kollega Maria Löfgren har fördjupat sig i herrgårdens trädgårdshistoria. Hon skriver i sin bok ”Trädgården på Gäddeholm” att på 1940-talet innehöll deras bänkgård 350 bänkfönster på en yta av 615 kvadratmeter. Bänkgårdarna bestod dock inte bara av varmbänkar utan där fanns också stora ytor med kallbänkar. Kallbänkarna värmdes inte upp med hjälp av gödsel, utan hade endast solen som värmekälla.

Vi återkommer med rapporter från varmbänkarna!

Museiträdgårdsmästare Marie

Dags att väcka våra dahlior!

Denna härliga blomma som kom till Sverige i början på 1800-talet. I våra levande samlingar har vi dahliorna ’Bonny Blue’,  ’Lövstabruk’, ’Odensnäs’ och ’Ragnhilds dahlia’, alla från första hälften av 1900-talet.

Dahlia-Odensnäs-008

Dahlian ”Odensnäs”, en av härliga blommor i museets levande samlingar.

Dahlia-Odensnäs

Dahliaknölar som ska förodlas.

För en tid sedan krukade vi våra dahliaknölar. Efter flera månaders vila i jordkällaren kunde vi med glädje konstatera att alla knölar, med något undantag, hade klarat vinterförvaringen. Flertalet var fasta och i bra kondition. Jag kan inte låta bli att fascineras över livskraften i dessa näringslagrande uppsvällda rotknölar. Knölar som några månader senare erbjuder en så fantastisk blomprakt! Då vi vill ha denna blomprakt lite tidigare på säsongen, väljer vi att förodla istället för att plantera knölarna direkt i rabatten när frostrisken är över. Det blir ju såklart en del extra arbete med alla krukor, det vill säga vattning och senare avhärdning, men det är det värt.

Nu hoppas vi på att våra dahlior blir lika frodiga och fina som förra året!

Museiträdgårdsmästaren Marie

I jättarnas torgrundel

IMG_1474Nog minns vi väl alla hur stort allting verkade vara när vi var små, avstånden så långa och stolar och bord var så höga. Möjligheterna var oändliga och sommarloven var som en hel liten livstid. Känslan av att allting liksom krympt när vi besöker samma miljöer i vuxen ålder, och av att tiden numera rusar iväg fortare och fortare.

Lite av den där barnsliga Lilleputt-känslan ville jag skapa i vår runda rabatt mitt på torget. Den jättestora lyktstolpen är ju alltid där i mitten. Men nytillkommet är några stora påskris på höga stolpar, pyntade på gammalt vis med färgglada tygtrasor. ”Har månne fyra jättehäxor störtat med sina kvastar rakt ner i jorden?” kanske en kan undra. De kanske tappade styrfarten när de från luften försökte titta på äggen som hönan värpt i redet? Jättehönan alltså. Eller så är allt som det ska vara och det är vi som blivit barn på nytt?

Museiträdgårdsmästaren Ulla med barnasinnet kvar

Äntligen är våren här!

Äntligen är våren här! Vårlökar, perenner och grönsaker har börjat titta fram och knopparna på träd och buskar har börjat svälla. Visst, några bakslag vad gäller vädret kommer vi säkert att få, det är ju ändå bara i början på april, men nu kan vi på allvar dra igång vårarbetet. Trädgårdsmästarsysslor finns visserligen året om, men utomhusaktiviteterna tar nu fart på allvar. Alla våra historiska miljöer ska vårstädas, men även förberedas för kommande sådder och planteringar. Löv ska räfsas, perenner klippas ned, rabatter och köksträdgårdar jordförbättras och gödslas, gångar krattas, kantstöd och spaljéer lagas alternativt nytillverkas. Trädgårdsmöbler ska placeras ut liksom olika typer av utsmyckningar såsom exempelvis snäckor och spegelklot.

Fruktträdsbeskärning, gallring av bär- och prydnadsbuskar har redan påbörjats och pågår ytterligare en period. Vi har tagit sticklingar av träd och snart ska vi börja förså en del sommarblommor samt kruka dahliaknölar.

Vi kommer även att börja plantera ut växter som har stått på tillväxt några år, växter som ingår inom ramen för våra levande samlingar.

Nu välkomnar vi våren och ser vi fram emot en ny härlig sommarsäsong!

Museiträdgårdsmästaren Marie

DSC_2842.JPG

Vår- och sommarförberedelser i full gång på museet.

En riktig trädgårds-(doku)-såpa

Häromdagen kunde besökarna se en i personalen utrustad med ryggspruta gå omkring på området, något som säkert väcker frågor som ”Vad gör hen?”  ”Vad är det i sprutan?” ”Vad sprutar hen på?” och inte minst ”Är det GIFT?”. Det var alltså jag som var ute och gick, och såg ut som en rymdresenär, men utan den stora runda bubblan på huvudet. Den hade jag behövt om det verkligen varit gift i sprutan men det var det så klart inte!

krusbar-besprutas-med-vatten-bikarbonat-sapa-rapsolja

Krusbären sprutas med en blandning av vatten, bikarbonat, såpa och rapsolja.

I blandningen i sprutan var det bara normala hushållsingredienser, vatten, bikarbonat, såpa och rapsolja. Det ska hålla krusbärsmjöldaggen stången, och behandlingen ska upprepas några gånger till under månaden som kommer. Den nyfikne besökaren, som vågade gå nära mig när jag sprutade, kunde känna den goda doften av såpa. Hoppas att jag påbörjade kuren i tid!

Det närmaste halvåret, under Maria Löfgrens tjänstledighet, kommer mina två trädgårdsmästarkollegor och jag att blogga om trädgårdarna och trädgårdsarbetet här på Vallby Friluftsmuseum. Jag är samma Ulla som bloggat i ”Museibondens blogg” tidigare, och kommer nu att försöka vara både bonde och trädgårdsmästare alltså! Både i bloggandet och i det praktiska arbetet. Så välkommen att följa denna skrivna dokusåpa, som kom att handla om bland annat såpa denna gång!

Museiträdgårdsmästaren Ulla

krusbar-overtjarn-torpet_fotoMaria-Lofgren

Krusbär från Övertjärn vid soldattorpet.