Myskpumpan på väg ut

Myskpumpan Long Island Cheese

Myskpumpan Long Island Cheese

I gurklandet växer det förutom gurka också melon och pumpa i år. Melonen har inte haft någon vidare tillväxt men pumpan växer desto mer och har tagit sig över och genom staketet på sin väg ut på torget.

Pumpan vi valt i år är en myskpumpa, Long Island Cheese heter den. Det är en kulturarvssort som funnits sedan 1824. Den ska ha ett orangerött och smakrikt kött och vara perfekt till pumpapajer. Till formen beskrivs den som plattrund.

Hur formen kommer att bli på den som fastnade på sin väg ut genom staketet återstår att se.

Missa inte årets Pelargonutställning

Smultron och mjölkI helgen blommar det i Missionshuset, för årets Pelargonutställning går av stapeln 13 och 14 augusti. Mälardalens pelargonvänner fyller Missionshuset med vilda arter, blommande sorter i alla färger och doftande underverk. Mångfalden inom pelargonsläktet är stor och den visas denna dag. Kunskapen om växten är lika stor den, så har du några frågor så är det här du kan få svaren. Längtar du efter att fylla dina egna fönster med dessa godingar så hittar du medlemmarnas försäljning utanför Missionshuset.

Efter förra årets utställning mailade Jane från Cornwall och frågade om vi skulle ha någon mer utställning och i år kommer hon, hitlockad av Mälardalens Pelargonvänners utställning. Så Pelargonnördar finns överallt och de är beredda att ta sig en bit för att tillfredsställa sina sinnen. Så vi hälsar Jane välkommen tillsammans med alla er andra. Passa på att få en blomstrande helg på Vallby friluftsmuseum.

Under sommaren är de pelargoner som står i museets fönster utlånade av Mälardalens pelargonvänner.

Tobaksnålen invigd

Tobaksnålen från Smedja Bernström invigd.

Tobaksnålen från Smedja Bernström invigd.

Den första tobaken är nu skördad. För dig som vill läsa mer om tobaken på Vallby så bloggade jag den 14 juli om Prästgårdens tobakstäppa.

I prästgårdstäppan har vi nu skördat de första bladen från den kroatiska sorten. Sorten har vi fått från en av våra trognaste museibesökare som varit med och skördat och visat hur man gör. Bladen är mogna när bladspetsen börjar gulna. Då vrider man av bladet med tummen och samlar dem förskitigt på armen så att de inte går sönder. De blad som sitter allra längst ned är inget att ha, utan de bästa bladen finns i mitten av plantan. Tobaksplantan ska också tjuvas, precis som tomater.

Sen ska tobaken torkas och det gör den hängande på tråd. Men för att få upp tobaken på tråden så behövs en speciell tobaksnål som sticks genom bladstjälken. Vi letade efter en svensk förlaga och fann en i arkivet på Culturen i Lund. 30 centimeter lång och en centimeter bred. Den har vår smed, Oskar, gjort en kopia av som vi nu har invigt. Det är rent barnsligt roligt med alla dessa specialredskap som funnits inom trädgårdsnäringen, och det var roligt att få använda en alldeles ny tobaksnål för första gången, och man kan ju fundera på när det gjordes en sist.

Tobak på tork

Tobak på tork

Tobaksbladen sätts varannan framsida och baksida på tråden för att få luft emellan och så håller sig bladen mer platta på det sättet. Den kroatiska tobaken kan du nu se hänga på tork i lidret vid bondgården, i någon form av sol och lufttorkning.

Smedja Bernström har smedjan på Vallby i gång under sommaren och där träffar du Oskar.

Kalvstorps krusbär

Krusbär från Kalvstorp i Rytterne socken

Krusbär från Kalvstorp i Rytterne socken

Det har tagit några år men nu är det äntligen bär på krusbärsbusken som vi samlat in från Kalvstorp i Rytterne socken. Den har tjurat i flera år och inte velat visa upp sina bär, men i år är de på plats. De har inte riktigt mognat än, så än så länge är de gröngula.

Kalvstorp var ett torp under Tidö slott, ett torp som omnämndes på 1680-talet i husförhörslängder. En intressant detalj är att under åren 1680 till 1700 brukades torpet av en man som hette Matz Pärsson och som var född i Ryssland 1640. Trehundra år senare revs allt på torpet och idag är det inte mycket som visar att det en gång varit ett hem för torparfamiljer.

Kalvstorp inventerades i den torp- och kulturväxtinventering som gjordes 2006 av torp under Tidö slott. Läs mer i rapporten ”Kulturväxter i slottets skugga- om 1700-talstäppor på Tidö”, Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:14. I rapporten kan man läsa vad husesynerna berättade om torpet och dess växter. 1794 omnämndes förutom en humlegård, fruktträd och körsbär och 1798 omnämndes också ”buskar av Krusbär”. Hur länge krusbärsbusken har vuxit där som vi tog delning av, har vi ingen aning om, men visst är det spännande att fundera på.

Nu ska vi vänta på dess mognad och sedan försöka få hjälp att sortbestämma den. Och så ska vi provsmaka den förstås.

Sveriges Pomologiska Sällskap har till exempel precis startat en bärgrupp som ska ”samla kunskap om odlingsvärda sorter i handeln, äldre bärsorter och allt värt att veta om dessa.”

För den som vill läsa mer om Kalvstorp så finns det ännu en rapport ”Syrener i ruiner. Tre kurser och en arkeologisk forskningsgrävning”, Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2008:89. Där kan du läsa om den arkeologiska utgrävningen som gjordes på torpet.

Prästgårdens tobakstäppa

Tobakstäppan vid prästgården med tre sorter av Virginiatobak, från vänster till höger 'Mor Alida', 'Åhus' och den kroatiska sorten Ravnjak.

Tobakstäppan vid prästgården med tre sorter av Virginiatobak, från vänster till höger ‘Mor Alida’, ‘Åhus’ och den kroatiska sorten Ravnjak.

I år har vi gjort en tobakstäppa vid prästgården. Anledningen är att vi länge velat odla och visa denna kulturväxt som har en lång historia i Sverige, och som framförallt odlades i städerna. Men vi hittade inte någon bra plats för den. Tills jag läste Prosten Muncktells dagböcker i vintras från början av 1800-talet, där han beskriver hur han botar öronvärk genom att blåsa tobak in i öronen. Tyvärr skriver han inte att han odlar den själv, men vi har ändå valt att förlägga tobaksodlingen till museets prästgård. För i slutet av 1700-talet förflyttades tobaksodlingarna mer och mer från städerna till landsbygden och därför tyckte vi att odlingen kunde passa vid vår prästgård.

Vi odlar tre olika sorter av Virginiatobak i täppan. En har vi fått från en av våra trogna museibesökare som har gett oss frö från sin barndoms tobak från Kroatien. De andra två finns hos Nordgen (Nordiska Genbanken) och heter ’Åhus’ och ’Mor Alida’ . Mor Alida var den sista tobaksodlaren i Sverige, och Åhus var platsen för de sista odlingarna. De står i varsin rad och du kan tydligt se vem som är vem. ’Åhus’ har bladen nästan horisontellt mot mittstjälken, medan ’Mor Alida’ och den kroatiska sorten riktigt kramar och omfamnar mittstjälken. Och den kroatiska har en gulare färg, ser nästan ut som den har kvävebrist, men det är en sortegenskap.

Virginiatobak den kroatiska sorten 'Ravnjak'

Virginiatobak den kroatiska sorten ‘Ravnjak’

Virginiatobak 'Åhus'

Virginiatobak ‘Åhus’

Virginiatobak 'Mor Alida'

Virginiatobak ‘Mor Alida’

Tobak har en lång och intressant odlingshistoria bakom sig men glöm inte att nikotin dödar. Skulle behöva påminna sniglarna om det också, för de kalasar vilt på bladen. Ullen som vi lade ut under plantorna och trodde skulle vara ett stopp för dem, fungerar inte alls. Så varför är inte nikotin dödligt även för sniglar, eller är det en långsam död för dem med?

Vad är en Hesselbyholmslind?

Trädexpert PerOla Fritzon försöker lära museiträdgårdsmästaren skillnad på lind och lind.

Trädexpert PerOla Fritzon försöker lära museiträdgårdsmästaren skillnad på lind och lind.

Museets Hesselbyholmslindars tillhörighet i lind-världen är fortfarande inte tillräckligt utredd. Det är sammanfattningen efter att trädexpert PerOla Fritzon varit på besök. Lind är ju inte bara lind, utan kan vara parklind, bohuslind eller skogslind, eller någon annan art. Parklinden i sin tur är en hybrid mellan skogs- och bohuslind. Dessutom är parklinden uppdelad i olika typer, som till exempel Pallida eller Zwarte Linde. På 1600-talet importerades de första parklindarna till Sveriges slott och herresäten som det högsta av mode i växtvärlden.

Ursprunget till våra Hesselbyholmslindar är berättelsen om hur Hesselbyholms slott i Södermanland beställde ostindiskt porslin på 1700-talet. När porslinet hade packats upp så slängdes korgarna som de fraktades i på sophögen var de slog rot. De var flätade av lindgrenar. Dessa plantor togs tillvara, uppförökades och kom så småningom till Fiholm i Västmanland. Greve Ridderstolpe på Fiholm skänkte Hesselbyholmslindar till Vallby 1926, två år innan herrgården från Hallstahammar kom på plats på museet, dit lindallén leder. Denna fantastiska historia berättades av greven och museets förste intendent, Sven T Kjellberg, skrev ned den och förvarade den i museets arkiv.

Vi har hela tiden tänkt att Hesselbyholmslindarna varit en klon av parklind, men förra året var PerOla Fritzon, trädexpert, på besök på museet, kände på bladen och sa att det var bohuslind. Förvåningen blev lika stor som besvikelsen men nu har PerOla varit på nytt besök, besvikelsen har lagt sig, och de är riktigt intressanta igen. Det är bohuslindar med ludna bladundersidor, men de är inte typiska. Framförallt är bladen så mycket mindre, vilket gjort att vi aldrig tänkt något annat än att det varit parklind. Växtsättet påminner om parklind och dess ”bulor”, varifrån en massa skott slår ut på stammen, är egenskaper som Zwarte Linde har. Vi var också ut och besökte Fiholm, varifrån lindarna kom, och där finns två stycken Hesselbyholmslindar kvar.

Visst är det intressant med kunskap och underbart med människor som vill dela med sig av den. Det kommer att komma mer lindinlägg framöver och för den som vill titta tillbaka så sök på lind i den gamla Museiträdgårdsmästarens blogg så hittar du inlägg om vårt arbete med lindarna i vår levande samling.

Besöker ni museets allé kommer ni också att finna en ”annorlunda” lind i allén, vilket är en skogslind. Den har inte några ”bulor” på stammen, har slät bladundersida jämfört med bohuslindens lena ludenhet. Skogslinden har också mer blågröna blad utan så markerade nerver och har fler blommor. Så titta, jämför och känn gärna vid ditt nästa besök vid Hesselbyholmslindarna på Vallby, för en lind är inte bara en lind. Och vill du jämföra med en parklind av Pallida-typ så står det tre stycken vid parkeringen och bilgrinden in till museet. Jämför bladbaserna och se hur tvärt snedställda bladbaserna är hos Pallida.

Blommande rosor

Skerike Biskopsros och Hildas vita

Skerike Biskopsros och Hildas vita

På lördag är det Rosens Dag, för oss på Vallby har det varit rosornas tid i någon vecka nu. En efter en har de blommat och rosdoften har mött oss både här och där. Det började med Poppius som i år blommade ut före midsommar. De är alla tidigare i blom i år än vad de brukar. För den som vill besöka Vallby i helgen så finns det rosor som blommar. På vägen in till torget så blommar honungsrosen och på torget möter man Rosa multiflora Geschwinds Nordlandrose och vita albarosor. I borgarträdgården blommar våra insamlade rosor, som Kerstins ros från Dala Järna med sin speciella färg, Hildas vita som vi ännu inte vet säkert vad det den tillhör för rosgrupp, Skerike biskopsros och Västerås-rosen.

Vid varje ros står det en grön växtskylt, ibland måste man kanske vika undan några grenar för att se den. På skylten står det botaniska namnet på ena sidan och det ”vardagliga” på det andra, och med socken angett när vi vet varifrån den kommit. Så njut av rosorna så länge de varar och kolla in programmet för Rosens dag och passa på att besöka de trädgårdar som har specialöppet – Vallby har ju öppet alla dagar.

Kerstins ros från Dala Järna

Kerstins ros från Dala Järna

Invigning av Nationella Genbankens samling i Alnarp

Invigning

Nu är vi där! Nu har den nya genbanken för vegetativt förökade kulturväxter haft invigning. Nu finns landets skatt av fruktträd, bär, perenner, rosor, lökar & knölar, perenna köksväxter och träd & buskar på plats i genbanken på Alnarp i Skåne. Allt arbete som POM, nationella Programmet för Odlad Mångfald, lagt ned på information, inventering, insamling, utvärdering av det äldre, odlingsvärda växtmaterialet har betalat sig i en helt underbar bank av mumsiga gener och kulturhistoria. Drygt tvåtusen växter har valts ut på grund av sin unikhet, sin historia och vissa även för sin smak.

I strålande sol invigdes Genbanken förra veckan. Jag har varit på genbanksfältet ett antal gånger under arbetets gång men jag var så imponerad att få se allt på plats,det ingav en högtidlig känsla. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht stod för den formella invigningen och fick äran att plantera ett päronträd, Sannahedspäronet som är Närkes äldsta.

Genbanken på Alnarp är en skyddad samling men runtom i landet kommer lokala klonarkiv att visa upp växtmaterialet. Vallby har valt att vara klonarkiv för de perenner som kommer från Västmanland och i höst ska cirka tjugo stycken med regional historia planteras ut hos oss.

Ett stort grattis till POM för ett väl genomfört arbete och en vacker genbank, och ett lika stort grattis till alla som framöver kommer att få del av godiset. För växterna ska ut till oss och er för att användas igen, så håll utkik efter Grönt Kulturarv©, varumärket under vilka genbanksväxterna saluförs.

Humlegenbanken på Alnarp

Humlegenbanken på Alnarp

Välkommen till sommarjobbet!

hoskord

Första dagarna på sommarjobbet börjar med höskörd.

I veckan välkomnar vi våra första fyra sommarjobbspraktikanter som börjar sin fyraveckorsperiod hos oss. Efter det kommer ytterligare fyra gymnasieungdomar som också kommer att jobba med oss i fyra veckor.

Alla våra åtta sommarjobbare går på olika gymnasieutbildningar där de utbildar sig för att jobba med djur. I år kommer de från Strömsholms ridgymnasium, Real gymnasiet och Ösby Västmanlands naturbruksgymnasium.

Som besökare kan du träffa dem på djurvandringarna som de kommer att hålla i samband med utfodringsrundan varje dag. Djurvandringarna är gratis och utgår från lanthandeln varje dag kl 15:30 (perioden 20 juni-14 augusti).

Välkomna!

Fläckebolöken – nyast i Vallbys levande samling

Fläckebolök med platta blad och gräslök i bakgrunden

Fläckebolök med platta blad och gräslök i bakgrunden

I går kom det en ny goding till Vallbys levande samling, nämligen Fläckebolöken. Egentligen vet jag inte exakt vad det är vi fått, men det är någon form av kantlök med platta blad. Anledningen att den nu kom till Vallby är att jag i vintras kontaktades av POM för de ville veta om jag visste något om ”Norrlandslöken” som verkade komma från Fläckebo socken i Västmanland. En form av kantlök med platta blad som är tidig, ganska ovanlig och som blivit insamlad genom POM:s, Programmet för Odlad Mångfalds, Sparrisupprop. Jag skickade ut frågan till mina Fläckebokontakter och fick svar, och det ledde fram till att vi nu har en Fläckebolök på museet.

Det är Erik de Vahl, student på SLU, som har försökt reda upp i ”kantlöksklustret” och spåra denna lök för att se varifrån den kommit och som upptäckte att Norrlandspåret ledde till Västmanland. Det genom en broder från Östanbäcks kloster i Västmanland som delade med sig av den till Vargviks trädgård i Burträsk på 2000-talet, och därifrån spreds den vidare, och hamnade hos POM.

Igår fick jag ta igen mig en stund i skuggan när min givare och hennes man kom med en planta och berättade för mig om de två ”Fläckebolökarna”. Dels den lök som klostret i Östanbäck hade fått från en kvinna i Öster Vrenninge för cirka femton år sedan. Hon och hennes man hade upptäckt löken för 40-50 år sedan vid ett soldattorp i byn som hade ägts av en man från Karbenning. Hon hade lämnat in löken till botaniker men inte lyckats fått den artbestämd, men hon spred den i trakten och även till klostret. Men för att krångla till det lite så är min givares lök hittad vid ett annat torp, nämligen deras torp i Väster Vrenninge i Fläckebo där den växer uppepå en fyra till fem meter hög sten! Men när de jämfört den i byarna så ser den ut att vara precis lika.

Fläckebolök med platta blad och gräslök med runda.

Fläckebolök med platta blad och gräslök med runda.

Det finns mycket intressant inom ”kantlöksklustret”. Det blir man varse när man läser Erik de Vahls kandidatuppsats på SLU, ”Norrlandslök- nordlig raritet, mellansvensk torparväxt eller återfunnen skånsk spetsforskning?” 2016.

Men nu ska Fläckebolöken få ta igen sig och rota sig lite i plantskolan innan den planteras ut på museet, men till nästa vår kan vi kanske göra som mannen i soldattorpet i Öster Vrenninge mindes det – ”morsan tog den i köttbullarna på våren”.