Om sallat – ”gräs äter jag inte”

I en akademisk avhandling under Linnés presidium 1756 ”Om salladsväxter” går det att läsa att ”Då emellertid Lactucan ger föga näring, uppskattas den mest hos oss av personer med ett stillasittande liv. Bönder och bärare återigen förakta den djupt. Därför svarade också, som det berättas, en bonde som var bjuden till måltid av sin herre, då man serverade honom sallad: ”Tack skall du ha, gräs äter jag inte”.”

Anledningen till att jag grävt i salladen beror på lite självrannsakan. I somras fick jag frågan varför vi visar en hel bädd med sallatssorter i skolträdgården – ”för sallat var väl inte vanligt hos bönderna?”. Det är en berättigad fråga eftersom det är vid en gammal byskola vi odlar och visar sallat. Anledningen är att vi valt att i skolträdgården visa den mångfald av sorter som fanns fram till årtiondena efter sekelskiftet 1900, som kontrast till 1950-talets ”enfald” som vi visar i kolonistugans trädgård. Därför hittar man bland annat huvudsallaten Deer Tongue från 1740, plocksallaten Black Seeded Simpson från 1850 och plocksallaten Royal Oakleaf som omnämns redan 1686 i skolträdgården.

plocksallat-black-seeded-simpson-p1000167

Plocksallaten ‘Black Seeded Simpson’ från 1850. Spröd och saftig, klarar torka och hetta skriver Runåbergs fröer.

För något år sedan letade jag efter lokala källor för att se om vi kunde bli mer lokalhistoriska i skolträdgården. Läste bland annat Fredrik August Ekström som skrev den första trädgårdshandboken för folkskolan på uppdrag av Westmanlands Läns Hushållnings-Sällskaps Förvaltnings-Utskott, Trädgårdsbok för folkskolan, folkskolelärare och allmogen, 1855. Ekström var lärare vid Stjärnviks skola i Gunnilbo socken. Han nämner två sorter av sallat, grön steinkopf och gul berlinersallat. Den sistnämnda anrättade han som spenat eller till ”grönsoppor”. Tyvärr finns inte sorterna att tillgå längre. I Ingebergs fröhandel i Västerås så kunde man 1887 köpa 12 olika sorter av huvudsallat, 7 sorter av bindsallat eller endivia, 3 sorter av bladsallat och en sparrissallat där ”blomstjelkarne användas som sparris”. År 1901 fanns också plocksallat hos Ingeberg.

Sallat är en gammal gröda, första fröfyndet i Sverige är redan från 1200-talet läste jag i Agneta Börjesons Sorter av köksväxter – svenska priskuranter från 1900-1930 som kom ut 2015. I avhandlingen ovan nämnd från Linnés tid, så anges att det finns många varieteter av sallat men att den ”huvudformiga” var bäst eftersom ”deras innerblad äro mjukare, då de skyddats mot luftens råhet.”

Så visst kan vi ha sallat vid skolan, för den fanns att tillgå. Men hur använd den var av skolbarnens familjer är en helt annan fråga.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s