Häggen har blommat i överflöd en längre tid, nu är det syrenens tur! Denna fantastiska doft! För många representerar blommande syren försommar, barndomsminnen och stundande ledighet.
På museiområdet har vi syrener på många ställen, flera ingår i museets levande samling av växter. Vi vet med säkerhet att sju stycken är insamlade till museet, flertalet är vanlig bondsyren, med ljuslila eller vita enkla blommor. I vissa fall handlar det om syren insamlade från torp och gårdar, bebodda eller öde, i andra fall från den plats där en specifik byggnad på museet tidigare var uppförd. Exempel på det sistnämnda är den ganska nyplanterade syrenen med ljuslila blommor bakom lanthandeln. Denna är ursprungligen ett rotskott hämtat från Uttersberg där lanthandeln och gården Snarhem en gång låg. Vi har också syrener som är inköpta till museet, som syrenerna på lanthandelns framsida. Enligt en planteringsplan gjordes detta troligen på 1980-talet, säkerligen i syfte att delvis efterlikna ursprungsplatsen. Det fanns nämligen en hel del syrener utanför lanthandeln när den stod i Snarhem. Se fotot nedan.
Vi har också några syrener vi inte vet om de är insamlade eller inköpta. Bland annat ’Kjellbergs syrener’ med lite mer mörklila blommor som finns i vår Borgarträdgård, tillhörande Tenngjutaregården, samt vid soldattorpet. Vi tror att de är planterade av museets förste intendent Sven T. Kjellberg på 1920-talet. I sin dagbok från 1926 skriver han nämligen att ”Syrener ha blivit planterade vid Käcktorpet och Tenngjutaregården”. Tyvärr har vi hittills inte hittat någon information om varifrån de kommer. Skott av ’Kjellbergs syrener’ planterades på torget för ett antal år sedan och har nu blivit en stor syrenhäck. Vi har även jämfört denna syren med syrenbuskarna vid soldattorpet. En del av buskaget liknar syrenen i Borgarträdgården men jämför vi blommorna så verkar det vara ytterligare två varianter planterade.
Då vi under vårvintern var tvungna att såga bort enstaka grövre grenar på den flerstammiga syrenen i Borgarträdgården, passade vi på att räkna årsringarna. Antalet på den grövsta grenen gav resultatet 85 år. Lite ”nördigt” beteende kan tyckas men det ger viktig information för oss. Det betyder att det sannolikt är syrenerna Kjellberg planterade. Alla ledtrådar är intressanta när man söker källor.
Syrenträ är ett väldigt hårt träslag, bland de hårdaste vi har i Sverige sägs det. Förr i tiden, när merparten av redskapen tillverkades av gårdens eget folk, var det inte ovanligt att flera träslag användes till ett och samma verktyg då olika delar krävde olika egenskaper. Till träräfsor användes exempelvis gran till skaft, björk till räfskammen och syren till pinnarna. Kanske är det ett bra sommarprojekt om du behöver gallra dina syrener och samtidigt är i behov av en egentillverkad träräfsa?
Det finns också en del vidskepelser när det gäller syren. I boken ”Människan och floran – etnobiologi i Sverige 2” (2005) kan vi bland annat läsa om hur man förr räknade antalet kronflikar på blommorna. Syren har normalt fyra, men hittade man blommor med fem flikar betydde det lycka, medan tre flikar olycka. Gösta Reuterswärd, trädgårds- och landskapsarkitekt under 1900-talet, berättar i sin bok ”Trädgårdens blommor berättar” (1967) att de i sin barndom tävlade om att hitta femflikade blommor. Dessa skulle snarast ätas upp samtidigt som man önskade sig något. Det här med syrenblommor som bringar lycka bekräftas av ett par kollegor som nyligen träffat ett härligt gäng äldre västeråsare digitalt i en aktivitet som handlade om minnen från svunna tider. Jag hade bett dem prata om syrener och jodå, en av damerna minns hur de som barn letade femflikade blommor som snabbt skulle ätas upp. Vilken utmaning, måste testa själv. Har inget fantastiskt syrenbuskage i min egen trädgård, men dock ett äldre rotskott planterat i kruka som lyckligtvis blommar i år. Oddsen var ju inte så höga, men titta vad jag hittade!
Syren (Syringa vulgaris) har varit en uppskattad prydnadsbuske sedan lång tid tillbaka. I skriften ”Träd- och buskuppropet” (2009) skriven av Anna Andreasson och Katarina Wedelsbäck Bladh, Programmet för odlad mångfald, kan man läsa att syrenen kom från Turkiet till Europa på 1500-talet. Efter att ofta ha varit använd i stora trädgårdsanläggningar på 1600-talet, blev denna buske en av de vanligaste på 1800-talet. De växte även vid torpen. Under detta sekel startade ett förädlingsarbete runt om i Europa, med målet att kunna erbjuda fler sorter, vad vi i Sverige ibland kallar ädelsyrer. Det resulterade i ett stort antal nya sorter i plantskolorna, i olika färger, med både enkla och dubbla blommor. Tyvärr försvann flertalet under 1900-talet, då intresset för denna mångfald dalade. Exempel på äldre sorter som fortfarande går att få tag på är ’Andenken an Ludwig Späth’, ’Madame Lemoine’, ’Michel Buchner’ och ’Katherine Havemeyer’. Det vi kallar bondsyren är själva arten; den ljuslila (Syringa vulgaris) samt den vita (Syringa vulgaris f. alba). Syren har använts, och gör fortfarande, som friväxande eller klippt häck, till bersåer, som solitära buskar eller uppstammade träd. Fungerar även i kruka ska väl tilläggas. Vi får inte glömma bort att det finns många fler arter av syren vilka har planterats i trädgårdar och parker genom åren, men det får vi berätta om en annan gång.
Läs mer om Programmet för odlad mångfald
Är man riktigt tokig i syren så finns det ytterligare användningsområden, till exempel att använda den i matlagning. Blommorna går ju att äta vilket vi redan har konstaterat, så vissa gör saft, gelé eller kanderar dem för dekoration till bakverk. En härlig försommarsallad strösslad med syrenblommor, kan det vara något?
Nej, nu ska jag ta en liten paus och gå ut i solen och njuta av syrendoften på museiområdet!
Museiträdgårdsmästare
Marie Blomqvist
Vallby Friluftsmuseum Blogg 