Under augusti skördade vi vår schalottenlök ’Margit Olivia’, eller som löken också kallas, potatislök. Det här är inte vilken lök som helst, utan det handlar om en arvelök som har odlats i Västmanland sedan minst andra hälften av 1800-talet. Till museet kom löken 2007, insamlad av förre museiträdgårdsmästaren Maria Löfgren.
Namnet ’Margit Olivia’ har löken fått efter sina tidigare odlare. Margit, född 1925, var den som 2007 delade med sig av löken till museet. Hon bodde i Orresta utanför Västerås, där hon odlade löken i sin villaträdgård med hjälp av sin dotter. Hon hade även odlat den på Gansta gård, barndomshemmet som hennes föräldrar förvärvade 1932 och där hon själv bodde med sin familj innan flytten till villan. Traditionen att odla denna lök gick i arv. Hon hade själv sett sin mamma odla den på gården. Astrid Olivia som mamman hette, blev bondhustru 1917 och hon i sin tur hade med sig löken från sin familj och hade sett sin mamma Alvina odla den. Gissningsvis hade löken odlats inom familjen eller släkten längre tid än så, men det är inget vi med säkerhet vet. Men, tanken är kittlande. Vilket arv!
’Margit Olivia’ är även utvald inom ramen för Programmet för odlad mångfald, Pom. Det betyder att den numera är bevarad i den svenska Nationella genbanken på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Sedan några år tillbaka är Vallby Friluftsmuseum klonarkiv för denna genbank vilket vi har nämnt i tidigare bloggar. Det betyder att vi också odlar ’Margit Olivia’ för att ha ”säkerhetskopior” till genbanken. Berättelsen om ’Margit Olivias’ odlingshistoria ovan överensstämmer med många andra insamlade lökar i Nationella genbanken, det vill säga arvelök. Tack vare deras arbete med inventering samt insamling av lök med tillhörande berättelser, har vi fått lära känna en tidigare ganska outforskad del av allmogens odlingshistoria. I Poms bok Kulturarvsväxter för framtidens mångfald – Köksväxter i Nationella genbanken från 2018 står:
”En historia av självhushållning, samarbete och värdefull kunskap. Om växter som vårdats ömt och förenat familjer över generationer. Inte minst handlar vårdandet av arvelöken om förbisedd kvinnohistoria som sällan kommit på pränt i de stora trädgårdsmännens böcker. I sortbeskrivningarna ges otaliga exempel på hur familjelökar förts vidare från mor till dotter, generation efter generation. För att hålla hungern vid dörren, eller bara för att minnas en tid när det var livsviktigt att kunna lita till egna krafter för att mätta familjen ” (s 226).
’Margit Olivia’ är en potatislök/schalottenlök, och ingår i Allium cepa Aggregatum-Gruppen. Men är inte det olika lökar? Nej, som jag förstått så är det olika namn för kulturformer av lökar i denna grupp. Löken har haft olika namn i olika delar av landet. Erik de Vahl, trädgårdsmästare samt genbankskurator för fleråriga köksväxter vid Nationella genbanken, har fördjupat sig i detta vilket går att läsa i hans uppsats jag nämner nedan. Hittills har vi här på museet valt att kalla den schalottenlök då det var så Margit och hennes familj kallade den.
’Margit Olivia’ odlar vi som ettårig och sätter löken på våren. Historisk så har man förordat höstplantering, men det har visat sig att detta förmodligen främjar lökens förmåga till blom- och frösättning kommande år. Vi odlar den i väldränerad jord, gödslad med en del stallgödsel. Planteringsavståndet är cirka 10 cm, där toppen på löken hamnar på 2 – 3 centimeters djup. Skörden genomförs under augusti. Skördeutbytet har varierat under åren, förmodligen beroende vädret under växtsäsongen samt kvaliteten på utsädet. Även storleken på lökarna varierar mycket, vilket säkerligen beror på hur stora eller små sättlökarna i utsädet var. När lökarna har torkat färdigt och därefter putsats, lagrar vi dem i vår jordkällare över vintern där vi har en temperatur på runt sju grader.
Vårt huvudfokus med odlingen är att dels visa upp ’Margit Olivia’ och berätta om detta kulturarv, dels spara utsäde till nästa säsong för att säkerställa att löken finns kvar till kommande generationer både på museet och i genbank. Då vi behöver utsäde och inte odlar storskaligt, använder vi den inte till matlagning, åtminstone inte i dagsläget. Men, det vore naturligtvis väldigt trevligt att kunna erbjuda våra besökare en provsmakning av tillagad arveslök. Margit, som jag berättade om tidigare, använde den flitigt till sill, grytor och som syltlök.
Om du är intresserad av odlingshistoria och vill fördjupa dig mer i ämnet lök, då ska du läsa uppsatsen Potatislök, johanneslök eller nordisk schalotten? – Historiska odlingssystem, namnbruk och introduktion för Allium cepa Aggregatum-Gruppen, av Erik de Vahl. Boken från Pom som jag nämner i texten ovan presenterar inte bara intressant information om lök i olika former utan även ett flertal andra köksväxter och deras odlingshistoria.
Slutligen vill jag också passa på att säga att i de fall vi har ett överskott av ’Margit Olivia’ så finns det möjlighet att köpa några lökar via oss.
Museiträdgårdsmästare Marie Blomqvist
Programmet för odlad mångfald Pom
Vallby Friluftsmuseum Blogg 
Hejsan! Ser att inlägget är gammalt. Men finns det någon procentuell chans att ni har ett överskott av ’Margit Olivia’ till att köpa loss några. Och vem kontaktar jag i sådana fall?
Hälsningar Therese
GillaGilla