Vi firar äpplets dag med en härlig skolklass!

Idag den 25 september är det äpplets dag! Kan man fira äpplet på ett bättre sätt än med fyra vetgiriga åttaåringar och deras lärare i vår årliga äppelutställning med 110 sorter?

Vi har ett pedagogiskt program för skolorna som vi kallar Lär känna äpplet. Skolklasser kan boka en träff med oss trädgårdsmästare för att lära mer om äpplets fantastiska värld. Dagens grupp med åttaåringar började träffen med en beskrivning om hur ett äppelträd blir till genom att så en kärna eller att ympa. Efter det behövde barnbenen röra på sig och vi gick en runda i äppelutställningen och pratade om mångfalden av färger och former. Barnen fick berätta hur ett gott äpple kunde se ut och Alexander tyckte ett av barnen såg riktigt gott ut. Tänk att den sorten fanns med i storlekstrappan också, vilket sammanträffande!

I storlekstrappan finns olika sorter ordnade efter sin storlek. Foto: Elisabeth Håkansson

Vi hade plockat ut fem äppelsorter för provsmakning som hade olika karaktärer. Barnen fick dofta och smaka och vi pratade om det smakade sött, syrligt, mjöligt eller krispigt. Med smilisar satte vi betyg på doft och smak. Åkerö blev favoriten! Den lite speciella doften på Gult Kaneläpple uppfattade alla som god och ett barn sa till och med att det doftade pepparkaka.

Med smilisar satte barnen betyg på äpplenas doft och smak. Foto: Elisabeth Håkansson

När vi suttit stilla en stund blev det myror i benen och vi gick ut för att göra äppelmonster. Med hjälp av pinnar, nypon, kottar med mera skapade barnen fantasifulla monster!

Barnen gjorde äppelmonster av äpplen, nypon, kottar och andra saker från naturen. Foto: Elisabeth Håkansson

Som avslutning gjorde vi en gammaldags lek som barnen lekte förr i tiden. Med hjälp av ett äppelskal kunde man få reda på första bokstaven i namnet på den man skulle gifta sig med. Varje barn fick skala ett äpple med hjälp av en äppelsvarv. Sen ställde vi upp oss på rad och på given signal kastade vi skalet över huvudet. Med lite fantasi kunde vi se olika bokstäver i skalets form.

Enligt en gammaldags lek kunde man i skalets form läsa första bokstaven på den man skulle gifta sig med. Foto: Elisabeth Håkansson

Äppelutställningen anordnar vi varje år i mitten på september tillsammans med Västerås Trädgårdssällskap. Äpplena är insamlade från trakten och i år finns cirka 110 sorters äpplen att titta på. Under helgen 21-22 september hade vi äppeldagar och då fanns pomologer på plats som kunde sortbestämma äpplen som besökarna tog med. Nu i veckan är utställningen öppen på eftermiddagarna fram till imorgon och många tar chansen att strosa runt och titta på mångfalden som finns.

Tack alla barn och lärare för en härlig stund denna äpplets dag!

Trädgårdsmästare Elisabeth och Marie

Pumpatunneln är färdig!

Tänk att min idé om en pumpatunnel blev verklig! I vintras så spånade jag och min kollega Jonas på hur en sådan tunnel skulle kunna se ut. Jag hade fått inspiration från en kokbok från Ulriksdals slottsträdgård där jag såg en bild på en pumpatunnel. De hade planterat pumpaplantor i jorden som fick växa över ett böjt armeringsnät. Visst vore det roligt med en tunnel i vår Potagé! Barn och vuxna skulle kunna gå igenom tunneln och titta på pumpor som hänger ner från taket! Efter mycket spånande kom vi fram till en konstruktion som passade in i miljön. Den mittersta paviljongen reser sig ståtligt över de två sidoskeppen vilka är täckta med armeringsmattor där plantorna kan klättra. I slutet av juni stod den klar och så här ser den ut idag!

Pumpaplantorna klättrar över armeringsnät. Foto: Selma Håkansson

I de stora odlingslådorna har vi olika sorters pumpa- och gurkplantor. De bildar en grönskande tunnel, smyckad av hängande frukter i olika former och färger. På bilden nedan hänger pumpor av sorterna `Girau-mon Turban´, `Bon Bon´ och `Galeux de Eysine´.

Pumpa av olika sorter hänger från taket i pumpatunneln. Foto: Selma Håkansson

Pumpa har ett pollen med hög proteinhalt som är bra för pollinerande insekter. Dessutom innehåller det fett, vitaminer och mineraler som också är viktiga för insekterna. I Potagén odlar vi många växter som ger både energirik nektar och pollen för att gynna pollinerare. Vi har också börjat bygga ett insektshotell som kommer att stå klart till nästa säsong.

Vi testar biokol

I odlingsbäddarna har vi blandat in biokol för att testa hur kolen påverkar odlingen av pumporna. Biokol framställs genom syrefri förbränning, så kallad pyrolys, och vår kol är producerad på Malma Såg. Försök att odla i biokol sker även på Malma hälsoträdgård i Badelunda och i olika planteringar i Västerås stad. Det ska bli spännande att se hur deras odlingar går och utbyta erfarenheter.

Två av våra odlingslådor innehåller trädgårdskompost, stallgödsel och biokol och två endast kompost och stallgödsel. Biokol är samma sak som träkol som man gjorde i kolmilor förr i tiden. Biokol blandas in i jorden och ökar den vattenhållande förmågan i jorden. Kolet binder också näringsämnen samt luckrar jorden. Dessutom binder den koldioxid och bryts ner väldigt långsamt. Kolet kan laddas med näring innan den blandas i jorden. Då drar den inte åt sig så mycket näring ur jorden. Lägg kolet 2-3 veckor i en näringslösning av t.ex. nässelvatten, utspädd urin, kompost eller annan gödsel.

Än så länge kan vi inte se någon större skillnad mellan lådorna. En sak vi har noterat, vilket gäller alla fyra odlingslådorna, är att vi inte behövt vattna mycket alls under sommaren. Odlingslådornas insida är täckta med en skyddande plastmatta som säkert har gjort att vattnet inte sugs upp i träet och avdunstar.

Trädgårdsmästare Marie skottar biokol. Foto: Elisabeth Håkansson

Att blanda in biokol i jorden är ingen ny metod. I Amazonas finns en bördig, kolrik jord som kallas för Terra Preta (svart jord på portugisiska). Troligtvis var det ursprungsbefolkningen som skapade den jorden.  Även här i Sverige har kol använts som jordförbättring, både i krukväxtodling och på friland. Rudolf Abelin skrev 1910 i sin bok ”Trädgården inomhus – i krukor och jord, i glas och vatten: en bok för kvinnan och hemmet” om användningen av träkol. Vid odling av krukväxter beskriver han hur träkol kan läggas i botten på krukan. Kolet absorberar både fukt och har även förmågan att binda för växten viktiga gaser, som han uttrycker det.

Trädgårdsmästaren Daniel Müller skrev 1853 i sin bok ”Blomsterskötsel i växthus och boningsrum” följande:

h) Kolstybbe. Detta är ett ganska godt ämne att göra jorden lös och lätt; det verkar icke endast mekaniskt, ty det binder i sina porer ämnen, som äro fördelaktiga för växterna. Det behöver icke vara ett fint pulver, utan kan vara blandadt med större och mindre bitar, ända till en valnöts storlek. Det som fås efter mjuka trädarter är bäst. Man kan få kolstybbe af allt afhugget ris, gamla buskar m.m.; man lägger det i hög, täcker det till största delen med grästorf, tänder eld inunder och vakar deröfver att den ej utbryter i ljus låga. Det kan genast användas, men duger äfven, till och med vinner, när det blir gammalt. Äfven kolstybbe ligger bäst i fria luften.

Vår pumpatunnel har blivit ett uppskattat tillskott till museet. Under året har vi fokuserat på att göra museet ännu mer barnvänligt och jag har sett många familjer som har gått genom tunneln med förundran. Och ännu är sommaren ung, framåt hösten hoppas jag att det hänger ner ännu fler pumpor från taket att ducka för.

Trädgårdsmästare Elisabeth

Prydnadspumpa av sorten `Little Indian Mix´. Foto: Selma Håkansson

Vi ska bygga ett insektshotell

Årets första humla och fjäril är siktad, visst är det någonting speciellt med det! Extra roligt känns det därför att i år har vi fokus på pollinerande insekter i trädgården bakom värdshuset som kallas Potagén. Vi ska bjuda in så många pollinerande insekter vi kan genom att odla växter som gynnar dem samt bygga ett insektshotell. För att få lite kött på benen har jag läst på om pollinering och mina källor hittar du längst ner i bloggen. Det ska bli spännande att se om insektshotellet och valet av växter blir den succé vi hoppas på. Förhoppningsvis kommer Potagén att locka till sig ännu fler insekter än vad den gjorde förra året.

Humla och honungsfacelia i museets potager.

Varför är pollinerande insekter så viktiga?

Nästan alla blomväxter behöver hjälp med pollinering från olika insekter, men några tar hjälp av vind eller vatten. Det är inte bara bin och humlor som gör allt arbete. Fjärilar, skalbaggar, getingar och flugor är också viktiga, liksom fåglar, fladdermöss och andra däggdjur i andra delar av världen.

Att bin producerar honung det vet de flesta, men den största betydelsen för oss är att insekter pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor.

Antalet pollinerande insekter minskar

Antalet humlor, vilda bin, fjärilar och andra pollinerare minskar, både antalet arter och antalet individer blir allt färre. Det finns flera orsaker till det och frågan är komplex. Under 1900-talets senare hälft har det svenska landskapet förändrats mycket för att effektivisera lantbruket. Många stengärdsgårdar, åkerholmar och öppna diken har tagits bort och därmed försvinner gömställen och boplatser för insekter. På många håll har de betande djuren försvunnit och betesmarkerna, som ofta innehåller blommor och en varierad flora, växer igen. Insekterna hittar inte tillräckligt med mat i form av nektar och pollen från blommande växter.

När det gäller tillståndet hos honungsbin menar forskare att massdöd av bin i Europa och USA orsakas av en mångfald av olika faktorer, däribland skadegörare, bekämpningsmedel, klimatförändring och brist på genetisk variation.

Snickra ett insektshotell

Vi ska snickra ett insektshotell och skissen som min kollega Jonas gjort ser du nedan. I insektshotellet kommer du att kunna titta på hur insekterna lägger sina ägg och läsa mer om hur du själv kan göra ett eget insektshotell.

Skiss på insektshotell av kollegan Jonas.

Växter som gynnar pollinerare

Under 2019 kommer de stora bäddarna i Potagén att innehålla växter som lockar pollinerande insekter av olika slag. De använder växter som föda, skydd och parningsplatser. Växternas nektar ger energi medan pollen förser insekterna med proteiner, fett, vitaminer och mineraler. Det är viktigt att det finns lämpliga blommande växter under hela säsongen. Det är oftast tidigt på våren samt efter att raps och fruktträd blommat av som det saknas blommor. På våren är sälgen och andra videarter uppskattade liksom hassel, krokus och andra vårlökar.

I Jordbruksverkets skrift ”Bra honungs- och pollenväxter” finns tabeller som visar hur mycket nektar och pollen olika växter ger. Jag har tittat i den för att planera odlingen för året. Vi kommer bland annat att odla anisisop, cikoria, solros, praktvädd, bondböna, alunrot, tandpetarsilja och gul-lupin. Bäddarna är delvis kantade med gamander som förra året visade sig vara en otrolig humlemagnet.

I den planerade pumpatunneln, som jag ska berätta om i nästa blogg, kommer det att växa många olika pumpor som har ett högt proteininnehåll i sitt pollen. I angränsande Prästgården kommer vi att anlägga en vildäng med sommarblommor, honungsört och olika klöverarter som alla ger bra pollen och nektar. Till hösten kommer vi att sätta mer lökväxter för att bidra med nektar och pollen till nästa vår.

Välkommen att uppleva en förhoppningsvis surrig sommar tillsammans med oss!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Källor:

• Öka skörden – gynna honungsbin och vilda pollinerare. Jordbruksinformation 14-2016. Jordbruksverket
• Bra honungs- och pollenväxter. Thorsten Rahbeck Pedersen. Jordbruksverket.
• Vad är pollinering? Helen Ekvall. 2015. Göteborgs botaniska trädgård.
• Litteraturstudie och behovsanalys om insektspollinering av frukt och bär. Josefin A. Madjidian. 2012.

 

Mitt hjärta bankar för Zinnia

Jag har upptäckt en ny favoritblomma – Zinnia elegans! Jag fick en gratispåse på en mässa i våras och tänkte att den sommarblomman med sin färgprakt kan säkert passa i potagén här på museet. En potagér är en odling där man blandar grönsaker och blommor och varje år har vi olika kompositioner. I år har vi planterat grönsaker och blommor i färgerna röd, rosa och orange som gärna får krocka lite med varandra. Vi har till exempel dahliorna ‘Ragnhild’, ‘Odensnäs’ och ‘Lövstabruk’, grönkål ‘Red Russian’, blomsterböna, humle, rödbladig alunrot och mycket annat. Vi har också låtit frösådda plantor av ringblomma, sömntuta och honungsfacelia komma upp lite här och var.

Zinnia elegans i museets potagér.

I Elisabeth Svalin Gunnarssons bok Blommor – Kulturhistoria och odling läser jag att zinnian ursprungligen kommer från Mexico. Den har fått sitt namn efter botanisten Johan Gottfried Zinn som var direktör för botaniska trädgården vid universitetet i Göttingen i Tyskland. Carl von Linné uppkallade blomman till minne av honom. I museets äldsta trädgårdsbok Handbok i trädgårdsskötseln av Anders Lundström, 1852, finns flera arter av zinnia angivna. På 1930-talet kom de dahliablommande sorterna som hade större, smäckrare blommor. De gamla sorterna ansågs ha något klumpigt över sig. Zinnian fick ett uppsving och i litteratur från 1930-talet ansågs zinnia vara verkliga rangblommor.

Tio små plantor har blivit tio enorma buskar.

Av tio små plantor har vi fått tio enorma buskar med massor av blommor i olika färger från röd, rosa, orangea till gul. Trots att vi inte har toppat plantorna har de grenat sig villigt ändå. Och inte har vi behövt plocka bort så många döda blommor heller, de försvinner av sig själv i massan av blommor. På samma planta är det både enkla och dubbla blommor, helt makalöst.

Jag har hittat en ny favoritblomma och vi kommer garanterat att så Zinnia elegans igen!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Trädgårdsmästarens nya favoritblomma Zinnia elegans.

Zinnian blommar i olika färger från röd till rosa, orangea och gul.

Zinnia elegans kommer garanterat sås igen i museets potagér.

 

Barnens köksväxtodling vid byskolan – nu är den på plats!

Ni har kanske läst mina inlägg om sökandet efter historien om byskolans trädgård? Nu ska ni få veta hur odlingen faktiskt blev i år! Under vintern har jag sökt efter den verkliga historien om skolträdgården vid byskolan som kommer från Råsbo, Tärnsjö. Eftersom jag ännu inte funnit några fakta på hur trädgården såg ut fick jag skissa på ett tänkbart upplägg i stället. I boken Skolträdgården från 1922 hittade jag nedanstående bild.

Plan över ett barns köksväxtland (G Lind 1922).

I texten kunde jag läsa att odlingsytan kunde delas in i olika bäddar och att varje bädd kunde odlas av ett eller flera barn. Barnen skulle odla samma slags köksväxter för att lära sig hur odlingen gick till. De skulle bland annat få prova på att så, vattna, rensa ogräs och skörda. Grönsakerna och blommorna fick de ta med sig hem.
I årets odling vid byskolan leker vi med tanken att det är barnen på skolfotot från 1913 som odlar. Deras namn finns på skyltar som står vid varje odlingsbädd och på fotot kan du se vem som är vem.

Skolfoto vid Råsbo skola, 1913.

För att inspireras vilka grönsaker och ettåriga blommor som odlades vid sekelskiftet 1900 tittade jag i priskuranter (frökataloger) från tiden. I priskuranter från Ingeberga Fröhandel och Solberga Fröhandel i Västerås hittade jag sorter av kålrot som var vanliga i odling såsom `Bangholm´, `Rotabagge´ och `Gul Svensk´. Vanliga morötter var den orangea `St. Valery´ och karottmoroten `Paris Market´ som är en rund, liten morot. I mars beställde jag alla fröerna från olika fröfirmor samt NordGen. Kollegor på museet snickrade växtskyltar och textade barnens samt växternas namn. På bilden nedan kan du se hur fint det blev!

Barnens köksväxtland.

Museiträdgårdsmästare Elisabeth

Det magiska nappträdet

I närheten av byskolan har vi ett magiskt träd, åtminstone om man får tro våra yngsta besökare. Frågar ni dem så är det ett nappträd. Frågar ni oss trädgårdsmästare så är det vårt äppelträd Fagerö som året om smyckas med nappar i olika färger och som tillskrivs särskilda krafter eller magi.

Det magiska nappträdet på Vallby Friluftsmuseum.

Första gången jag såg alla nappar i trädet blev jag i ärlighetens namn lite upprörd. Tänk på trädet och dess grenar! Det är nämligen inte alltid endast en napp som hängs upp i trädet. Ibland är det barnets hela nappsamling, samlad i en påse eller uppträdd på ett sidenband eller liknande. Men förra året insåg jag att detta är något stort och magiskt. Jag var i skolträdgården vid byskolan och rensade. Plötsligt får jag höra en familj sjunga. Jag tittar upp bakom staketet och borta vid trädet står en mamma, pappa och tre barn. Ett av barnen, det yngsta, sjunger inte. Hon är nämligen huvudpersonen denna förmiddag. Familjen sjunger för henne. Efter skönsången lyfter pappan upp henne så att hon når upp till den trädgren hon har valt ut. Sedan hänger hon sin påse med nappar i trädet. Hela hennes ansikte skiner av glädje och stolthet. Hon är så lycklig. Väl nere på marken igen hoppar hon upp och ned av upphetsning och familjen applåderar och gratulerar. Hon har ju blivit nästan vuxen och klarar sig utan napp. En viktig händelse i detta barns liv och många andra barns också att döma av alla nappar. Samma dag var det ett annat litet barn som sa till sin mamma att hon också ville hänga sin napp i trädet, men inte just nu, sedan. Då återkommer vi senare i år, svarade mamman hastigt.

Efter dessa händelser har jag haft möjlighet att bevittna ytterligare ceremonier vid trädet, mer eller mindre högtidliga. Jag har även sett barn krama trädet och prata med det. Många återvänder dessutom till trädet, som om de har skapat en relation till trädet och platsen.

Jag har diskuterat ovanstående beteende med några av mina kolleger som är etnologer. De talar om ”övergångsriter”. Enkelt uttryckt så är det riter som tar oss från en fas i livet till en annan. Det är inte ovanligt att riterna hänger ihop med familjehögtider såsom dop, konfirmation och bröllop. Även möhippa eller svensexa innan bröllopet, student och en så kallad ”nollning”, när någon börjar på högskola eller universitet, kan vara övergångsriter.

Vad händer med napparna? Ja, det är ett mysterium… Det finns flera teorier bland våra unga besökare. En är att tandfen hämtar napparna och vad som händer sedan vet de inte. En annan är att tandfen hämtar napparna som sedan delas ut till andra barn som bättre behöver dem.

Hur allting började med nappträdet vet vi inte. Inte heller känner vi till varför det blev just detta träd. Men säga vad man vill, trädkramande trädgårdsmästare eller inte, det är magiskt att se hur mycket trädet betyder för många barn och en ära att få bevittna denna övergångsrit!

Museiträdgårdsmästare
Marie Blomqvist

Koloniträdgården under utveckling

Om du den närmaste tiden besöker Vallby Friluftsmuseum så kommer du att upptäcka att en del förändringar är på gång i koloniträdgården nere vid entrén. Vad är det då vi vill förändra? Vi kommer inom kort att informera om detta på plats men även via hemsidan och bloggen under resans gång.

Förändringar på gång i koloniträdgården.

Så här långt kan vi berätta följande. Precis som tidigare ska kolonistugans inredning och odlingarna utanför gestalta kolonilivet på 1950-talet. Här sker ingen förändring. Däremot kommer kolonitomten att utökas lite. Det gamla rödmålade spjälstaket har vi redan tagit bort och ett nytt, i annan färg, kommer att sättas upp längs den nya tomtgränsen. I och med att ytan blir större kommer vi dels att få möjlighet att ge våra insamlade växter lite mer plats, dels plantera ett fruktträd samt fortsätta att utveckla trädgården i 50-talsanda.

Ovanstående betyder att det kommer att vara lite rörigt på kolonin en period, men vi tror och hoppas att slutresultatet är värt att vänta på.

Har du deltagit i koloniliv i Västmanland på 1950-talet? Hör av dig till oss. Vi efterlyser foton men också information om vad ni odlade och planterade, hur ni planerade er koloniträdgård samt hur livet på kolonin tedde sig i största allmänhet.

Kontakta oss via e-postformulär.

Museiträdgårdsmästarna
Marie och Elisabeth

Sökandet efter historien om byskolans trädgård – del 2

Kommer ni ihåg att jag i min förra blogg berättade att jag skulle åka till Heby kommunarkiv och söka efter information om Råsbo skolas trädgård? Råsbo skola är byskolan här på museet och jag försöker hitta information om hur skolträdgården såg ut när skolan låg i Råsbo, Tärnsjö. Tanken är att med hjälp av fakta kan vi återskapa skolträdgården som den såg ut ungefär 1910.

Jag har aldrig varit i ett kommunarkiv tidigare och hade stora förväntningar på vad jag skulle hitta. Trädgårdens historia skulle träda fram ur dunklet! Men så blev det ju inte riktigt. Jag hittade några smulor av historien och jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Men vid närmare eftertanke så är det bra och värdefulla smulor jag hittade. Nu kan jag söka i fler arkiv för att bygga på vår kunskapsbank. Vill ni veta vad jag hittade?

I kommunarkivet i Heby fick jag titta i huvudböcker, dagböcker och examenskataloger från slutet på 1800-talet och fram till att skolan upphörde 1926. När jag fick höra att det fanns dagböcker hade jag målat upp en bild av hur fröken sitter och skriver om det dagliga arbetet, om ditten och datten. Men så var det inte. En dagbok med examenskatalog är en förtryckt bok med en förteckning över vilka barn som gått i skolan de olika åren, vilket schema de hade, barnens närvaro och deras betyg i de olika ämnena. Skolläraren kunde skriva små noteringar om speciella händelser, till exempel när vissa barn var sjuka länge i mässlingen och inte kunde komma till skolan. Eller att skolan var stängd andra till tredje oktober på grund av potatisupptagning.

Stod det något om trädgård då? Jodå, små guldkorn dök upp helt plötsligt. I dagboken från 1918 har lärarinnan Fanny Sjöberg noterat längst ner under ”Anmärkningar” att ”Trädgårdsskötsel för skolans alla klasser omfattande 6 veckor, 3 på våren och 3 på hösten”.

Anteckningar ur lärarinnan Fanny Sjöbergs skoldagbok från 1918.

Samma notering hittade jag även 1919 och framåt men inte i tidigare dagböcker. Däremot har barnen fått betyg i trädgårdsskötsel från 1896 och framåt. I ”Uppgift för redovisningsåret 1920-1921” kan jag läsa följande notering om hur många undervisningstimmar man haft i trädgårdsskötsel.

Anteckningar ur skoldagbok från 1919.

Det låter inte som så mycket, 12 timmar på ett helt läsår. I litteraturen om skolträdgårdar från sekelskiftet 1900 beskrivs hur barnen ska vara med och gräva sina trädgårdsland, gödsla, så, vattna och ogräsrensa under säsongen. Sen ska de skörda och ta med grönsakerna hem. Hur det gick till i Råsbo vet vi fortfarande inte. Men att de hade trädgårdsskötsel på ett eller annat sätt, det vet vi!

Till hösten ska jag åka med flera kollegor till Landsarkivet i Uppsala för att leta efter mer information om Råsbo skola och trädgården. Innan vi vet mer om skolträdgården odlar vi som litteraturen rekommenderar att man gjorde. I år kommer barnen från skolfotot från 1913 att få odla grönsaker och blommor i köksträdgården. Kom gärna förbi till sommaren och titta på deras odlingar av kålroten ”Rotabagge”, karottmoroten ”Paris Market” och rödbetan ”Cheltenham Green Top”.

Läs den första delen om sökandet efter historien om byskolans trädgård.

Trädgårdsmästaren Elisabeth

Sökandet efter historien om byskolans trädgård

Visst är det härligt att planera vilka grönsaker och blommor man ska odla under säsongen? Att inspireras av frökataloger och vackra bilder. Men som trädgårdsmästare på ett friluftsmuseum finns det en viktig sak som vi måste ta hänsyn till och det är historien! I våra miljöer odlar vi som man gjorde förr och vi använder i möjligaste mån arter och till och med sorter som odlades då. Men hur såg egentligen trädgårdsmiljöerna ut förr vid de byggnader som har flyttats hit? Att djupdyka i historien och gräva fram fakta om odlingarna är en trädgårdsmästares underbara uppgift. Idag ska jag berätta om våra efterforskningar om trädgården vid byskolan som kommer från Råsbo utanför Tärnsjö i nuvarande Uppsala län.

Vid byskolan på museet finns idag växter som vi hämtat från skolans ursprungliga plats i Råsbo som den sibiriska ärtbusken, syrenen och rosen ’Agatha’. Vi odlar grönsaker som var vanliga vid 1910 och visar på den mångfald av sorter som fanns. Vi har tagit tillvara på de knapphändiga uppgifter vi har om trädgården och gestaltat miljön därefter. Men visst vore det fantastiskt om vi kunde få veta mer om trädgården och om eleverna hade en köksträdgård som de odlade?

Skolträdgården där vi odlar grönsaker som man gjorde 1910.

I vårt arkiv har vi en del material som samlades in när skolan flyttades hit 1982. Till invigningen bjöd man in de elever som gått i skolan som fortfarande fanns i livet. Man passade på att intervjua dem för att höra om deras minnen från skoltiden. Idag är deras nedtecknade minnen guld värda för oss!

Skolan byggdes 1877 med plats för 20 skolbarn. Marken som skolan byggdes på överlämnades som gåva av en gårdsägare i socknen. Tomten var ett halvt tunnland och det motsvarar 2 500 kvadratmeter. När skolan var färdigbyggd skänkte skolrådet två pioner, fem krusbärsbuskar, två vita och röda vinbär, två fruktträd och fyra lönnar. Boende på gårdarna i området kring skolan hjälpte till med att plantera, bygga stängsel runt tomten samt gräva en vattenbrunn.

Elever och lärarinnan Ellen Skagerlind utanför Råsbo skola (cirka 1913, fotograf okänd).

I materialet finns några klasskort på barnen med sin fröken uppställda utanför skolan. Det här kortet tycker jag är så härligt när alla 14 barnen står uppradade utanför staketet. Det ser precis ut som om klassen står utanför staketet här på Vallby Friluftsmuseum! Kortet är från ca 1913 och fröken heter Ellen Skagerlind.

I arkivmaterialet hittar jag enstaka uppgifter om trädgården som de gamla eleverna på bilden har berättat om. Erik som står till höger om fröken Ellen berättar att fröken hade ett potatisland som barnen fick gräva. Dagny som sitter ner som nummer två från vänster minns att fröken hade pelargonier och fuchsia i fönstren. Anna som sitter till höger om Dagny berättar om de olika skolämnena som till exempel räkning, skrivning, teckning och musik. Men inget av barnen berättar att de skötte en skolträdgård och odlade grönsaker som de fick ta med hem. I ett betyg som vi har från 1887 finns inget betyg angivet för ämnet trädgårdsskötsel.

Enligt folkskolestadgan som kom 1842 skulle varje församling i städerna och varje socken på landet ha en skola och även en skolträdgård. Det finns litteratur från tiden som beskriver hur en skolträdgård bör se ut med bland annat en köksväxtavdelning. Fanns det någonsin en sådan skolträdgård vid Råsbo skola, det är frågan? För att få veta mer har vi bokat in ett möte på Heby Kommunarkiv i början på mars.

Visst låter det spännande? Jag lovar att återkomma och blogga om vad vi får reda på.

Trädgårdsmästare Elisabeth

Skördedags i varmbänkarna

I våra varmbänkar vid torget växer det så det knakar! Här odlar vi både gurka, melon och vintersquash. Jämn bevattning och mycket hästgödsel har gjort att allt frodas. Vi skördar gurka och bjuder våra besökare att provsmaka ”Spångbergs Vit”, ”Spångbergs Grön”, ”Crystal Apple” och ”Rhensk Druv”. Ibland smakar det gudomligt men ibland biter man i en besk gurkbit. På 1700- och 1800-talet när gurka odlades som mest i Västerås var det inte så noga med hur gurkorna smakade råa. Gurkorna syltades och saltades. Inläggningar med socker blev vanliga runt 1860 och ättiksgurkan kom först efter andra världskriget.

Gurkorna som odlas saltar värdshuset in och serverar till sina gäster.

Häromdagen skördade vi två stora hinkar med gurka som värdshuset ska salta in och bjuda sina gäster på. Det känns bra i en trädgårdsmästarsjäl – att det vi odlar äts upp på plats.

Vi får många förtjusta kommentarer om vintersquashen ”Galeux d`Eysine” som håller på att växa oss över huvudet. Den växer flera decimeter om dagen känns det som. Vi får klippa av blad och rankor så att den inte ska ta över totalt.

På Höstfesten den 3 september har ni möjlighet att träffa en av oss trädgårdsmästare vid varmbänkarna vid torget. Vi lovar att vi bjuder på provsmakning av gurka! Håll utkik på vår webbplats efter tidpunkter när vi trädgårdsmästare befinner oss i de olika miljöerna för att prata med er besökare.

Länk till Vallby Friluftsmuseums webbplats.

Läs gärna tidigare blogginlägg om våra varmbänkar.

• Varmbänken – tidig odling under glas
• Från varmbänk till kallbänk

Trädgårdsmästaren Elisabeth