Det magiska nappträdet

I närheten av byskolan har vi ett magiskt träd, åtminstone om man får tro våra yngsta besökare. Frågar ni dem så är det ett nappträd. Frågar ni oss trädgårdsmästare så är det vårt äppelträd Fagerö som året om smyckas med nappar i olika färger och som tillskrivs särskilda krafter eller magi.

napptradet

Det magiska nappträdet på Vallby Friluftsmuseum.

Första gången jag såg alla nappar i trädet blev jag i ärlighetens namn lite upprörd. Tänk på trädet och dess grenar! Det är nämligen inte alltid endast en napp som hängs upp i trädet. Ibland är det barnets hela nappsamling, samlad i en påse eller uppträdd på ett sidenband eller liknande. Men förra året insåg jag att detta är något stort och magiskt. Jag var i skolträdgården vid byskolan och rensade. Plötsligt får jag höra en familj sjunga. Jag tittar upp bakom staketet och borta vid trädet står en mamma, pappa och tre barn. Ett av barnen, det yngsta, sjunger inte. Hon är nämligen huvudpersonen denna förmiddag. Familjen sjunger för henne. Efter skönsången lyfter pappan upp henne så att hon når upp till den trädgren hon har valt ut. Sedan hänger hon sin påse med nappar i trädet. Hela hennes ansikte skiner av glädje och stolthet. Hon är så lycklig. Väl nere på marken igen hoppar hon upp och ned av upphetsning och familjen applåderar och gratulerar. Hon har ju blivit nästan vuxen och klarar sig utan napp. En viktig händelse i detta barns liv och många andra barns också att döma av alla nappar. Samma dag var det ett annat litet barn som sa till sin mamma att hon också ville hänga sin napp i trädet, men inte just nu, sedan. Då återkommer vi senare i år, svarade mamman hastigt.

Efter dessa händelser har jag haft möjlighet att bevittna ytterligare ceremonier vid trädet, mer eller mindre högtidliga. Jag har även sett barn krama trädet och prata med det. Många återvänder dessutom till trädet, som om de har skapat en relation till trädet och platsen.

Jag har diskuterat ovanstående beteende med några av mina kolleger som är etnologer. De talar om ”övergångsriter”. Enkelt uttryckt så är det riter som tar oss från en fas i livet till en annan. Det är inte ovanligt att riterna hänger ihop med familjehögtider såsom dop, konfirmation och bröllop. Även möhippa eller svensexa innan bröllopet, student och en så kallad ”nollning”, när någon börjar på högskola eller universitet, kan vara övergångsriter.

Vad händer med napparna? Ja, det är ett mysterium… Det finns flera teorier bland våra unga besökare. En är att tandfen hämtar napparna och vad som händer sedan vet de inte. En annan är att tandfen hämtar napparna som sedan delas ut till andra barn som bättre behöver dem.

Hur allting började med nappträdet vet vi inte. Inte heller känner vi till varför det blev just detta träd. Men säga vad man vill, trädkramande trädgårdsmästare eller inte, det är magiskt att se hur mycket trädet betyder för många barn och en ära att få bevittna denna övergångsrit!

Museiträdgårdsmästare
Marie Blomqvist

Annonser

Koloniträdgården under utveckling

Om du den närmaste tiden besöker Vallby Friluftsmuseum så kommer du att upptäcka att en del förändringar är på gång i koloniträdgården nere vid entrén. Vad är det då vi vill förändra? Vi kommer inom kort att informera om detta på plats men även via hemsidan och bloggen under resans gång.

kolonitradgarden-innan

Förändringar på gång i koloniträdgården.

Så här långt kan vi berätta följande. Precis som tidigare ska kolonistugans inredning och odlingarna utanför gestalta kolonilivet på 1950-talet. Här sker ingen förändring. Däremot kommer kolonitomten att utökas lite. Det gamla rödmålade spjälstaket har vi redan tagit bort och ett nytt, i annan färg, kommer att sättas upp längs den nya tomtgränsen. I och med att ytan blir större kommer vi dels att få möjlighet att ge våra insamlade växter lite mer plats, dels plantera ett fruktträd samt fortsätta att utveckla trädgården i 50-talsanda.

Ovanstående betyder att det kommer att vara lite rörigt på kolonin en period, men vi tror och hoppas att slutresultatet är värt att vänta på.

Har du deltagit i koloniliv i Västmanland på 1950-talet? Hör av dig till oss. Vi efterlyser foton men också information om vad ni odlade och planterade, hur ni planerade er koloniträdgård samt hur livet på kolonin tedde sig i största allmänhet.

Kontakta oss via e-postformulär.

Museiträdgårdsmästarna
Marie och Elisabeth

Sökandet efter historien om byskolans trädgård – del 2

Kommer ni ihåg att jag i min förra blogg berättade att jag skulle åka till Heby kommunarkiv och söka efter information om Råsbo skolas trädgård? Råsbo skola är byskolan här på museet och jag försöker hitta information om hur skolträdgården såg ut när skolan låg i Råsbo, Tärnsjö. Tanken är att med hjälp av fakta kan vi återskapa skolträdgården som den såg ut ungefär 1910.

Jag har aldrig varit i ett kommunarkiv tidigare och hade stora förväntningar på vad jag skulle hitta. Trädgårdens historia skulle träda fram ur dunklet! Men så blev det ju inte riktigt. Jag hittade några smulor av historien och jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Men vid närmare eftertanke så är det bra och värdefulla smulor jag hittade. Nu kan jag söka i fler arkiv för att bygga på vår kunskapsbank. Vill ni veta vad jag hittade?

I kommunarkivet i Heby fick jag titta i huvudböcker, dagböcker och examenskataloger från slutet på 1800-talet och fram till att skolan upphörde 1926. När jag fick höra att det fanns dagböcker hade jag målat upp en bild av hur fröken sitter och skriver om det dagliga arbetet, om ditten och datten. Men så var det inte. En dagbok med examenskatalog är en förtryckt bok med en förteckning över vilka barn som gått i skolan de olika åren, vilket schema de hade, barnens närvaro och deras betyg i de olika ämnena. Skolläraren kunde skriva små noteringar om speciella händelser, till exempel när vissa barn var sjuka länge i mässlingen och inte kunde komma till skolan. Eller att skolan var stängd andra till tredje oktober på grund av potatisupptagning.

Stod det något om trädgård då? Jodå, små guldkorn dök upp helt plötsligt. I dagboken från 1918 har lärarinnan Fanny Sjöberg noterat längst ner under ”Anmärkningar” att ”Trädgårdsskötsel för skolans alla klasser omfattande 6 veckor, 3 på våren och 3 på hösten”.

Utklipp ur skoldagbok 1918

Anteckningar ur lärarinnan Fanny Sjöbergs skoldagbok från 1918.

Samma notering hittade jag även 1919 och framåt men inte i tidigare dagböcker. Däremot har barnen fått betyg i trädgårdsskötsel från 1896 och framåt. I ”Uppgift för redovisningsåret 1920-1921” kan jag läsa följande notering om hur många undervisningstimmar man haft i trädgårdsskötsel.

Utklipp ur skoldagbok 2

Anteckningar ur skoldagbok från 1919.

Det låter inte som så mycket, 12 timmar på ett helt läsår. I litteraturen om skolträdgårdar från sekelskiftet 1900 beskrivs hur barnen ska vara med och gräva sina trädgårdsland, gödsla, så, vattna och ogräsrensa under säsongen. Sen ska de skörda och ta med grönsakerna hem. Hur det gick till i Råsbo vet vi fortfarande inte. Men att de hade trädgårdsskötsel på ett eller annat sätt, det vet vi!

Till hösten ska jag åka med flera kollegor till Landsarkivet i Uppsala för att leta efter mer information om Råsbo skola och trädgården. Innan vi vet mer om skolträdgården odlar vi som litteraturen rekommenderar att man gjorde. I år kommer barnen från skolfotot från 1913 att få odla grönsaker och blommor i köksträdgården. Kom gärna förbi till sommaren och titta på deras odlingar av kålroten ”Rotabagge”, karottmoroten ”Paris Market” och rödbetan ”Cheltenham Green Top”.

Läs den första delen om sökandet efter historien om byskolans trädgård.

Trädgårdsmästaren Elisabeth

Sökandet efter historien om byskolans trädgård

Visst är det härligt att planera vilka grönsaker och blommor man ska odla under säsongen? Att inspireras av frökataloger och vackra bilder. Men som trädgårdsmästare på ett friluftsmuseum finns det en viktig sak som vi måste ta hänsyn till och det är historien! I våra miljöer odlar vi som man gjorde förr och vi använder i möjligaste mån arter och till och med sorter som odlades då. Men hur såg egentligen trädgårdsmiljöerna ut förr vid de byggnader som har flyttats hit? Att djupdyka i historien och gräva fram fakta om odlingarna är en trädgårdsmästares underbara uppgift. Idag ska jag berätta om våra efterforskningar om trädgården vid byskolan som kommer från Råsbo utanför Tärnsjö i nuvarande Uppsala län.

Vid byskolan på museet finns idag växter som vi hämtat från skolans ursprungliga plats i Råsbo som den sibiriska ärtbusken, syrenen och rosen ’Agatha’. Vi odlar grönsaker som var vanliga vid 1910 och visar på den mångfald av sorter som fanns. Vi har tagit tillvara på de knapphändiga uppgifter vi har om trädgården och gestaltat miljön därefter. Men visst vore det fantastiskt om vi kunde få veta mer om trädgården och om eleverna hade en köksträdgård som de odlade?

byskolan-tradgard_FotoLevinaLundberg

Skolträdgården där vi odlar grönsaker som man gjorde 1910.

I vårt arkiv har vi en del material som samlades in när skolan flyttades hit 1982. Till invigningen bjöd man in de elever som gått i skolan som fortfarande fanns i livet. Man passade på att intervjua dem för att höra om deras minnen från skoltiden. Idag är deras nedtecknade minnen guld värda för oss!

Skolan byggdes 1877 med plats för 20 skolbarn. Marken som skolan byggdes på överlämnades som gåva av en gårdsägare i socknen. Tomten var ett halvt tunnland och det motsvarar 2 500 kvadratmeter. När skolan var färdigbyggd skänkte skolrådet två pioner, fem krusbärsbuskar, två vita och röda vinbär, två fruktträd och fyra lönnar. Boende på gårdarna i området kring skolan hjälpte till med att plantera, bygga stängsel runt tomten samt gräva en vattenbrunn.

rasbo-skola-ca1913

Elever och lärarinnan Ellen Skagerlind utanför Råsbo skola (cirka 1913, fotograf okänd).

I materialet finns några klasskort på barnen med sin fröken uppställda utanför skolan. Det här kortet tycker jag är så härligt när alla 14 barnen står uppradade utanför staketet. Det ser precis ut som om klassen står utanför staketet här på Vallby Friluftsmuseum! Kortet är från ca 1913 och fröken heter Ellen Skagerlind.

I arkivmaterialet hittar jag enstaka uppgifter om trädgården som de gamla eleverna på bilden har berättat om. Erik som står till höger om fröken Ellen berättar att fröken hade ett potatisland som barnen fick gräva. Dagny som sitter ner som nummer två från vänster minns att fröken hade pelargonier och fuchsia i fönstren. Anna som sitter till höger om Dagny berättar om de olika skolämnena som till exempel räkning, skrivning, teckning och musik. Men inget av barnen berättar att de skötte en skolträdgård och odlade grönsaker som de fick ta med hem. I ett betyg som vi har från 1887 finns inget betyg angivet för ämnet trädgårdsskötsel.

Enligt folkskolestadgan som kom 1842 skulle varje församling i städerna och varje socken på landet ha en skola och även en skolträdgård. Det finns litteratur från tiden som beskriver hur en skolträdgård bör se ut med bland annat en köksväxtavdelning. Fanns det någonsin en sådan skolträdgård vid Råsbo skola, det är frågan? För att få veta mer har vi bokat in ett möte på Heby Kommunarkiv i början på mars.

Visst låter det spännande? Jag lovar att återkomma och blogga om vad vi får reda på.

Trädgårdsmästare Elisabeth

Skördedags i varmbänkarna

I våra varmbänkar vid torget växer det så det knakar! Här odlar vi både gurka, melon och vintersquash. Jämn bevattning och mycket hästgödsel har gjort att allt frodas. Vi skördar gurka och bjuder våra besökare att provsmaka ”Spångbergs Vit”, ”Spångbergs Grön”, ”Crystal Apple” och ”Rhensk Druv”. Ibland smakar det gudomligt men ibland biter man i en besk gurkbit. På 1700- och 1800-talet när gurka odlades som mest i Västerås var det inte så noga med hur gurkorna smakade råa. Gurkorna syltades och saltades. Inläggningar med socker blev vanliga runt 1860 och ättiksgurkan kom först efter andra världskriget.

gurka

Gurkorna som odlas saltar värdshuset in och serverar till sina gäster.

Häromdagen skördade vi två stora hinkar med gurka som värdshuset ska salta in och bjuda sina gäster på. Det känns bra i en trädgårdsmästarsjäl – att det vi odlar äts upp på plats.

Vi får många förtjusta kommentarer om vintersquashen ”Galeux d`Eysine” som håller på att växa oss över huvudet. Den växer flera decimeter om dagen känns det som. Vi får klippa av blad och rankor så att den inte ska ta över totalt.

På Höstfesten den 3 september har ni möjlighet att träffa en av oss trädgårdsmästare vid varmbänkarna vid torget. Vi lovar att vi bjuder på provsmakning av gurka! Håll utkik på vår webbplats efter tidpunkter när vi trädgårdsmästare befinner oss i de olika miljöerna för att prata med er besökare.

Länk till Vallby Friluftsmuseums webbplats.

Läs gärna tidigare blogginlägg om våra varmbänkar.

Trädgårdsmästaren Elisabeth

Premiär för skördevisning i ”potageren'”

För den som vill ha odlingstips och inspiration, en historisk tillbakablick och en vägvisare till framtiden, och känna hur enormt tillfredsställande det är att skörda sin egen mat (!) har vi två tillfällen i höst som kallas ”Skördevisning”. Där ingår det en trädgårdsvisning i museets trädgårdsmiljöer, odlingstips och skörd av grönsaker som vi gör ”torgfina” tillsammans, och fika förstås! Biljetter finns att boka, se mer information längst ner på sidan.

potager

Potager, en vacker köksträdgård till både nytta och nöje.

I år har många besökares ögon njutit av frodigheten i både odlingslådorna och rabatterna i den ”Kitschiga Potageren” som ligger vid Värdshuset Gaggeska Gården och krukmakeriet. Vi odlar mest ätbart i pallkragarna, och lite mer blandat i rabatterna. Idén med en ”Potager” är just att ha en vacker köksträdgård, så det är meningen att den ska vara till både nytta och nöje. Nöjet är att det är vackert med lite andra blommor i grönsaksodlingen bara för ögonfröjden skull. Men underskatta inte rödbladig kål, dillkronor eller knallfärgade mangoldstjälkar, ringlande rankor av pumpa och ståtliga majsplantors skönhetsvärde!

Jag gillar att ta fasta på odling av mat. Det har följt mig sedan barnsben, att mat är något heligt. Kanske är jag påverkad av någon nyhetsrapportering i barndomen, från svältkatastrofer som ständigt återkommer. Och jag har under tidens gång insett att vi alla måste ha kunskap om hur vi kan framställa vår egen mat. Det räcker inte att, som jag gjorde i förskoleåldern, gömma havregryn och russin i dockskåpsmöblerna…

Odlingsjord är en naturresurs som får för lite uppmärksamhet, underhåll och skydd. Själva basen för livet förtjänar större respekt, likaså hantverket att odla. Här på Vallby Friluftsmuseum vill vi inspirera er besökare att odla i det lilla, något får väl alltid plats i trädgården, balkongen eller fönstret om en vill. Om en har möjlighet är det värdefullt att själv ta vara på köks- och trädgårdsavfall för att göra kompost att underhålla sin jord med.

Hoppas att Du vill komma till Vallby och lyssna på och skörda med mig. Välkomna 9:e eller 20:e september!

Museibonden  och trädgårdsmästaren Ulla

 

Skördevisning med grönsakstema

Datum: Lördag 9 och onsdag 20 september 2017
Tid: 14.00-17.00
Pris: 550 kronor per person

I priset ingår en timmes trädgårdsguidning, fika och grönsaker samt recept. Vid anmälan vänligen tala om eventuella födoämnesallergier, med mera.

Biljetter bokas på Västerås Turistbyrå, 021-39 01 00 eller online på Visit Västerås webbplats, se länkar nedan.

Det doftar honungsros

Åh, vilken fantastisk doft! Den senaste tiden är det många besökare som har frågat om de vackra rosorna som de möter när de går in via huvudentrén och promenerar i riktning mot torget. Flera fotograferar och passar sedan på att lukta på blommorna. Rosorna jag talar om är våra fyllda honungsrosor ’Hybrida’ och ’Lykkefund’.

IMG_5379

Väldoftande honungsrosor vid torget.

Rosa (Helenae-Gruppen) ‘Hybrida’ respektive Rosa (Helenae-Gruppen) ’Lykkefund’. Båda är troligtvis hybrider med Rosa helenae, honungsros. Enligt Sveriges rosexpert Lars-Åke Gustavsson är dessa sorter etablerade i Norden sedan 1930-talet. De är klätterrosor som växer mycket kraftigt. Längs staketet mot torget har vi tre fyllda honungsrosor planterade. Den i mitten är ’Lykkefund’. De andra två är ’Hybrida’. Ett sätt att se skillnad på dessa sorter är bland annat färgen på blomknopparna. Knopparna på ’Lykkefund’ är rosa, medan knopparna på ’Hybrida’ är gula.

Som flera av er redan vet så har vi en hel del rosor på Vallby Friluftsmuseum. Nästan alla är insamlade från olika håll i Västmanland. Rosorna är sedan planterade i den museimiljö som passar dem bäst rent historiskt. I vissa fall kommer de till och med från samma geografiska plats som byggnaden. Insamling av lokalt växtmaterial påbörjade museet år 2001. De insamlade växterna har en egen intressant historia. Läs mer om våra Levande samlingar – växter. Vi har även några rosor som är inköpta. Det är vita albarosor samt honungsrosor. De är alla planterade vid torget, den miljö där det rör sig flest besökare. Det gjordes åren 2002-2003 i syfte att få torgmiljön lite frodigare och mer trivsam. Museet hade ju vid den tiden ännu inte hunnit samla in så många rosor.

Tillbaka till ’Hybrida’ och ’Lykkefund’. En ’Hybrida’ är insamlad från Gussjö, Fläckebo socken. Det är den till höger om du står utanför staketet. De andra två är inköpta. Även om dessa rosor inte är insamlade så är de en del av friluftsmuseets egen historia. Och ja, vi håller med er besökare. De är helt underbara! Vill du känna doften på plats, skynda hit, för de har snart blommat över!

Museiträdgårdsmästare Marie

Från varmbänk till kallbänk

Varmbänken, som vi skrev om tidigare i våras, har vi haft stor glädje av! Vi har varit dåliga på att informera om arbetet med varmbänken, men vi kan berätta att det är ett flertal växter som har fått växa upp och njuta av värmen under glas på torget. Japansk humle, gurka, kål, luktärtor och majs har i olika perioder fått husera i bänkarna. Det går dock inte att komma ifrån att det är mycket passning med varmbänk. Allra helst när vädret är så skiftande som det har varit denna vår. Ena dagen sol på klarblå himmel och jättevarmt, nästa dag molnigt och kallt och eventuell frost. Ibland ett väldigt varierat väder samma dag. Med andra ord, vi ska lufta, skugga och täcka om vartannat och det gäller att ha löpande kontroll.

varmbank-gurkaIMG_3453.jpg

Varmbänken vid torget har övergått till att bli en kallbänk för gurka, pumpa och melon.

Nu behöver vi inte längre varmbänken för att driva upp växter och varmbänken har övergått till att bli en kallbänk. Flertalet växter har fått komma ut till sin slutdestination i köksland, rabatter och planteringskärl. Bänkarna har istället fått nya gäster som kommer att finnas kvar där till sensommar/höst. Dessa är gurkorna ’Spångbergs Vit’, ’Spångbergs Grön’, ’Rhensk Druv’ och ’Chrystal Apple’ samt pumpan ’Galeux d’Eysines’ och melonerna ’Jenny Lind’ och ’Hale’s Best Jumbo’. För er som har gurkan ‘Arboga vit’ som favorit kan vi berätta att vi även har denna sort, men på ett annat ställe. Den är planterad i kålgården. I år ska vi ta frö från denna sort och vi har därför valt att placera den lite avsides. Visst, det är fortfarande för nära de andra sorterna i och med att gurkväxter normalt insektspollineras, men vi kommer att handpollinera blommorna.

Vi ser fram emot skördetid!

Läs mer om varmbänkarna i inlägget Varmbänken – tidig odling under glas. 

Museiträdgårdsmästare Marie

Vårsådd i kolonin

Äntligen var det dags för vårsådd i kolonin! Vår kolonistuga visar en miljö från 1950-talet med både en prydnadsträdgård och en köksväxtodling. Här odlar vi grönsaker och sommarblommor som var typiska på 1950-talet. I år sådde vi till exempel sockerärten ”Engelsk Sabel”, persilja ”Extra Mosskrusig” och atlasblomma.

trast

Charmig men besvärlig trast i kolonistugans trädgård.

När vi började förbereda för sådd fick vi sällskap av en mycket orädd trast. Vi tror att det är en koltrasthona. Med både glädje och förskräckelse såg vi hur hon vid upprepade tillfällen dök med huvudet ner i bäddarna. Efter en serie av ruskningar med huvudet kom hon upp igen med långa maskar i näbben. Hon var med oss under hela sådden och fanns i vår närhet hela tiden. Hon gjorde många och stora hål och vår förtvivlan steg när vi insåg att festen skulle fortsätta när vi lämnade platsen med våra oskyddade sådder. Hur skulle vi skydda dem från den mycket charmiga men något besvärliga trasten? Fram till 1500-talet har vi läst att det var vanligt med mänskliga fågelskrämmor. Men att sitta och vakta sådderna hela dagarna kändes inte som ett hållbart alternativ.

Under tiden som vi arbetade med sådden kom en besökare förbi och pratade med oss. Vi älskar att prata med besökare! Han berättade att han var uppväxt på ett lantbruk på 1950- och 1960-talen. Vi passade på att fråga hur de skrämde bort fåglarna i sina odlingar. Han berättade att de gjorde klassiska fågelskrämmor med kvastar som armar och klädde på dem kläder. I träden hängde de upp remsor av aluminiumfolie som rasslade. De hängde även folie på fågelskrämman. Så skulle vi också kunna göra! Han berättade att de sköt fåglarna, tog av benen och sålde dem. Jag tror vi håller oss till folien och den människoliknande fågelskrämman!

Kolonin-barnat

Bärnät som skydd över bäddarna.

Vi har lagt bärnät över bäddarna för att skydda dem. Nät av olika slag har använts länge för att skydda fruktträd och bärbuskar. Däremot hittar vi inget skrivet i trädgårdslitteraturen från 1950-talet om bärnät som skydd över nysådda land, men vi tänker att det kan vara möjligt att man gjorde så.

Har du erfarenhet av fågelskrämning på 1950-talet? Hör av dig till oss och berätta!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Varmbänken – tidig odling under glas

Förra veckan blev vi färdiga med våra varmbänkar. Det blev många vändor på området efter hästgödsel och halm. Detta blandade vi och byggde upp till en hög bädd. Ovanpå la vi ett lager jord, bänklådor (ramar) med bänkfönster samt isolerade med halm runt om. Varje kväll, innan vi går hem, lägger vi på vassmattor. Nu håller vi tummarna för att temperaturen stiger!

varmbank_

Varmbänkar vid torget.

Det är roligt att anlägga och sköta varmbänkar men det är ganska arbetskrävande. Innan själva anläggningen måste vi se till att ramar, bänkfönster och vassmattor är i bra skick. När väl varmbänkarna har kommit igång ska odlingarna ogräsrensas, vattnas, luftas, skuggas och täckas. Vi har bara ett fåtal bänkar att sköta. Annat var det förr. På exempelvis handelsträdgårdar och herrgårdar var det inte ovanligt med flera hundra bänkfönster, ibland ännu fler. Ett lokalt exempel är Gäddeholms herrgård utanför Västerås. Vår kollega Maria Löfgren har fördjupat sig i herrgårdens trädgårdshistoria. Hon skriver i sin bok ”Trädgården på Gäddeholm” att på 1940-talet innehöll deras bänkgård 350 bänkfönster på en yta av 615 kvadratmeter. Bänkgårdarna bestod dock inte bara av varmbänkar utan där fanns också stora ytor med kallbänkar. Kallbänkarna värmdes inte upp med hjälp av gödsel, utan hade endast solen som värmekälla.

Vi återkommer med rapporter från varmbänkarna!

Museiträdgårdsmästare Marie