Det doftar honungsros

Åh, vilken fantastisk doft! Den senaste tiden är det många besökare som har frågat om de vackra rosorna som de möter när de går in via huvudentrén och promenerar i riktning mot torget. Flera fotograferar och passar sedan på att lukta på blommorna. Rosorna jag talar om är våra fyllda honungsrosor ’Hybrida’ och ’Lykkefund’.

Väldoftande honungsrosor vid torget.

Rosa (Helenae-Gruppen) ‘Hybrida’ respektive Rosa (Helenae-Gruppen) ’Lykkefund’. Båda är troligtvis hybrider med Rosa helenae, honungsros. Enligt Sveriges rosexpert Lars-Åke Gustavsson är dessa sorter etablerade i Norden sedan 1930-talet. De är klätterrosor som växer mycket kraftigt. Längs staketet mot torget har vi tre fyllda honungsrosor planterade. Den i mitten är ’Lykkefund’. De andra två är ’Hybrida’. Ett sätt att se skillnad på dessa sorter är bland annat färgen på blomknopparna. Knopparna på ’Lykkefund’ är rosa, medan knopparna på ’Hybrida’ är gula.

‘Lykkefund’ har rosa knoppar.

Hybrida har gula knoppar.

Som flera av er redan vet så har vi en hel del rosor på Vallby Friluftsmuseum. Nästan alla är insamlade från olika håll i Västmanland. Rosorna är sedan planterade i den museimiljö som passar dem bäst rent historiskt. I vissa fall kommer de till och med från samma geografiska plats som byggnaden. Insamling av lokalt växtmaterial påbörjade museet år 2001. De insamlade växterna har en egen intressant historia. Läs mer om våra Levande samlingar – växter. Vi har även några rosor som är inköpta. Det är vita albarosor samt honungsrosor. De är alla planterade vid torget, den miljö där det rör sig flest besökare. Det gjordes åren 2002-2003 i syfte att få torgmiljön lite frodigare och mer trivsam. Museet hade ju vid den tiden ännu inte hunnit samla in så många rosor.

Tillbaka till ’Hybrida’ och ’Lykkefund’. En ’Hybrida’ är insamlad från Gussjö, Fläckebo socken. Det är den till höger om du står utanför staketet. De andra två är inköpta. Även om dessa rosor inte är insamlade så är de en del av friluftsmuseets egen historia. Och ja, vi håller med er besökare. De är helt underbara! Vill du känna doften på plats, skynda hit, för de har snart blommat över!

Museiträdgårdsmästare Marie

Från varmbänk till kallbänk

Varmbänken, som vi skrev om tidigare i våras, har vi haft stor glädje av! Vi har varit dåliga på att informera om arbetet med varmbänken, men vi kan berätta att det är ett flertal växter som har fått växa upp och njuta av värmen under glas på torget. Japansk humle, gurka, kål, luktärtor och majs har i olika perioder fått husera i bänkarna. Det går dock inte att komma ifrån att det är mycket passning med varmbänk. Allra helst när vädret är så skiftande som det har varit denna vår. Ena dagen sol på klarblå himmel och jättevarmt, nästa dag molnigt och kallt och eventuell frost. Ibland ett väldigt varierat väder samma dag. Med andra ord, vi ska lufta, skugga och täcka om vartannat och det gäller att ha löpande kontroll.

Varmbänken vid torget har övergått till att bli en kallbänk för gurka, pumpa och melon.

Nu behöver vi inte längre varmbänken för att driva upp växter och varmbänken har övergått till att bli en kallbänk. Flertalet växter har fått komma ut till sin slutdestination i köksland, rabatter och planteringskärl. Bänkarna har istället fått nya gäster som kommer att finnas kvar där till sensommar/höst. Dessa är gurkorna ’Spångbergs Vit’, ’Spångbergs Grön’, ’Rhensk Druv’ och ’Chrystal Apple’ samt pumpan ’Galeux d’Eysines’ och melonerna ’Jenny Lind’ och ’Hale’s Best Jumbo’. För er som har gurkan ‘Arboga vit’ som favorit kan vi berätta att vi även har denna sort, men på ett annat ställe. Den är planterad i kålgården. I år ska vi ta frö från denna sort och vi har därför valt att placera den lite avsides. Visst, det är fortfarande för nära de andra sorterna i och med att gurkväxter normalt insektspollineras, men vi kommer att handpollinera blommorna.

Vi ser fram emot skördetid!

Läs mer om varmbänkarna i inlägget Varmbänken – tidig odling under glas. 

Museiträdgårdsmästare Marie

Vårsådd i kolonin

Äntligen var det dags för vårsådd i kolonin! Vår kolonistuga visar en miljö från 1950-talet med både en prydnadsträdgård och en köksväxtodling. Här odlar vi grönsaker och sommarblommor som var typiska på 1950-talet. I år sådde vi till exempel sockerärten ”Engelsk Sabel”, persilja ”Extra Mosskrusig” och atlasblomma.

Charmig men besvärlig trast i kolonistugans trädgård.

När vi började förbereda för sådd fick vi sällskap av en mycket orädd trast. Vi tror att det är en koltrasthona. Med både glädje och förskräckelse såg vi hur hon vid upprepade tillfällen dök med huvudet ner i bäddarna. Efter en serie av ruskningar med huvudet kom hon upp igen med långa maskar i näbben. Hon var med oss under hela sådden och fanns i vår närhet hela tiden. Hon gjorde många och stora hål och vår förtvivlan steg när vi insåg att festen skulle fortsätta när vi lämnade platsen med våra oskyddade sådder. Hur skulle vi skydda dem från den mycket charmiga men något besvärliga trasten? Fram till 1500-talet har vi läst att det var vanligt med mänskliga fågelskrämmor. Men att sitta och vakta sådderna hela dagarna kändes inte som ett hållbart alternativ.

Under tiden som vi arbetade med sådden kom en besökare förbi och pratade med oss. Vi älskar att prata med besökare! Han berättade att han var uppväxt på ett lantbruk på 1950- och 1960-talen. Vi passade på att fråga hur de skrämde bort fåglarna i sina odlingar. Han berättade att de gjorde klassiska fågelskrämmor med kvastar som armar och klädde på dem kläder. I träden hängde de upp remsor av aluminiumfolie som rasslade. De hängde även folie på fågelskrämman. Så skulle vi också kunna göra! Han berättade att de sköt fåglarna, tog av benen och sålde dem. Jag tror vi håller oss till folien och den människoliknande fågelskrämman!

Bärnät som skydd över bäddarna.

Vi har lagt bärnät över bäddarna för att skydda dem. Nät av olika slag har använts länge för att skydda fruktträd och bärbuskar. Däremot hittar vi inget skrivet i trädgårdslitteraturen från 1950-talet om bärnät som skydd över nysådda land, men vi tänker att det kan vara möjligt att man gjorde så.

Har du erfarenhet av fågelskrämning på 1950-talet? Hör av dig till oss och berätta!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Varmbänken – tidig odling under glas

Förra veckan blev vi färdiga med våra varmbänkar. Det blev många vändor på området efter hästgödsel och halm. Detta blandade vi och byggde upp till en hög bädd. Ovanpå la vi ett lager jord, bänklådor (ramar) med bänkfönster samt isolerade med halm runt om. Varje kväll, innan vi går hem, lägger vi på vassmattor. Nu håller vi tummarna för att temperaturen stiger!

Varmbänkar vid torget.

Det är roligt att anlägga och sköta varmbänkar men det är ganska arbetskrävande. Innan själva anläggningen måste vi se till att ramar, bänkfönster och vassmattor är i bra skick. När väl varmbänkarna har kommit igång ska odlingarna ogräsrensas, vattnas, luftas, skuggas och täckas. Vi har bara ett fåtal bänkar att sköta. Annat var det förr. På exempelvis handelsträdgårdar och herrgårdar var det inte ovanligt med flera hundra bänkfönster, ibland ännu fler. Ett lokalt exempel är Gäddeholms herrgård utanför Västerås. Vår kollega Maria Löfgren har fördjupat sig i herrgårdens trädgårdshistoria. Hon skriver i sin bok ”Trädgården på Gäddeholm” att på 1940-talet innehöll deras bänkgård 350 bänkfönster på en yta av 615 kvadratmeter. Bänkgårdarna bestod dock inte bara av varmbänkar utan där fanns också stora ytor med kallbänkar. Kallbänkarna värmdes inte upp med hjälp av gödsel, utan hade endast solen som värmekälla.

Vi återkommer med rapporter från varmbänkarna!

Museiträdgårdsmästare Marie

Dags att väcka våra dahlior!

Denna härliga blomma som kom till Sverige i början på 1800-talet. I våra levande samlingar har vi dahliorna ’Bonny Blue’,  ’Lövstabruk’, ’Odensnäs’ och ’Ragnhilds dahlia’, alla från första hälften av 1900-talet.

Dahlian ”Odensnäs”, en av härliga blommor i museets levande samlingar.

Dahliaknölar som ska förodlas.

För en tid sedan krukade vi våra dahliaknölar. Efter flera månaders vila i jordkällaren kunde vi med glädje konstatera att alla knölar, med något undantag, hade klarat vinterförvaringen. Flertalet var fasta och i bra kondition. Jag kan inte låta bli att fascineras över livskraften i dessa näringslagrande uppsvällda rotknölar. Knölar som några månader senare erbjuder en så fantastisk blomprakt! Då vi vill ha denna blomprakt lite tidigare på säsongen, väljer vi att förodla istället för att plantera knölarna direkt i rabatten när frostrisken är över. Det blir ju såklart en del extra arbete med alla krukor, det vill säga vattning och senare avhärdning, men det är det värt.

Nu hoppas vi på att våra dahlior blir lika frodiga och fina som förra året!

Museiträdgårdsmästaren Marie

I jättarnas torgrundel

Nog minns vi väl alla hur stort allting verkade vara när vi var små, avstånden så långa och stolar och bord var så höga. Möjligheterna var oändliga och sommarloven var som en hel liten livstid. Känslan av att allting liksom krympt när vi besöker samma miljöer i vuxen ålder, och av att tiden numera rusar iväg fortare och fortare.

Lite av den där barnsliga Lilleputt-känslan ville jag skapa i vår runda rabatt mitt på torget. Den jättestora lyktstolpen är ju alltid där i mitten. Men nytillkommet är några stora påskris på höga stolpar, pyntade på gammalt vis med färgglada tygtrasor. ”Har månne fyra jättehäxor störtat med sina kvastar rakt ner i jorden?” kanske en kan undra. De kanske tappade styrfarten när de från luften försökte titta på äggen som hönan värpt i redet? Jättehönan alltså. Eller så är allt som det ska vara och det är vi som blivit barn på nytt?

Museiträdgårdsmästaren Ulla med barnasinnet kvar

Äntligen är våren här!

Äntligen är våren här! Vårlökar, perenner och grönsaker har börjat titta fram och knopparna på träd och buskar har börjat svälla. Visst, några bakslag vad gäller vädret kommer vi säkert att få, det är ju ändå bara i början på april, men nu kan vi på allvar dra igång vårarbetet. Trädgårdsmästarsysslor finns visserligen året om, men utomhusaktiviteterna tar nu fart på allvar. Alla våra historiska miljöer ska vårstädas, men även förberedas för kommande sådder och planteringar. Löv ska räfsas, perenner klippas ned, rabatter och köksträdgårdar jordförbättras och gödslas, gångar krattas, kantstöd och spaljéer lagas alternativt nytillverkas. Trädgårdsmöbler ska placeras ut liksom olika typer av utsmyckningar såsom exempelvis snäckor och spegelklot.

Fruktträdsbeskärning, gallring av bär- och prydnadsbuskar har redan påbörjats och pågår ytterligare en period. Vi har tagit sticklingar av träd och snart ska vi börja förså en del sommarblommor samt kruka dahliaknölar.

Vi kommer även att börja plantera ut växter som har stått på tillväxt några år, växter som ingår inom ramen för våra levande samlingar.

Nu välkomnar vi våren och ser vi fram emot en ny härlig sommarsäsong!

Museiträdgårdsmästaren Marie

Vår- och sommarförberedelser i full gång på museet.

En riktig trädgårds-(doku)-såpa

Häromdagen kunde besökarna se en i personalen utrustad med ryggspruta gå omkring på området, något som säkert väcker frågor som ”Vad gör hen?”  ”Vad är det i sprutan?” ”Vad sprutar hen på?” och inte minst ”Är det GIFT?”. Det var alltså jag som var ute och gick, och såg ut som en rymdresenär, men utan den stora runda bubblan på huvudet. Den hade jag behövt om det verkligen varit gift i sprutan men det var det så klart inte!

Krusbären sprutas med en blandning av vatten, bikarbonat, såpa och rapsolja.

I blandningen i sprutan var det bara normala hushållsingredienser, vatten, bikarbonat, såpa och rapsolja. Det ska hålla krusbärsmjöldaggen stången, och behandlingen ska upprepas några gånger till under månaden som kommer. Den nyfikne besökaren, som vågade gå nära mig när jag sprutade, kunde känna den goda doften av såpa. Hoppas att jag påbörjade kuren i tid!

Det närmaste halvåret, under Maria Löfgrens tjänstledighet, kommer mina två trädgårdsmästarkollegor och jag att blogga om trädgårdarna och trädgårdsarbetet här på Vallby Friluftsmuseum. Jag är samma Ulla som bloggat i ”Museibondens blogg” tidigare, och kommer nu att försöka vara både bonde och trädgårdsmästare alltså! Både i bloggandet och i det praktiska arbetet. Så välkommen att följa denna skrivna dokusåpa, som kom att handla om bland annat såpa denna gång!

Museiträdgårdsmästaren Ulla

Krusbär från Övertjärn vid soldattorpet.

Omplantering av växter och trädgårdsmästare

Sista veckorna har jag arbetat intensivt med att få klar en utplanteringsplan. Nästan femtio växter ska få komma ned i den Vallbyska myllan, förhoppningsvis under året som kommer. De tillhör alla Vallby Friluftsmuseums levande samling av växter och nu har vi hittat både platser och tid för att få det gjort. Det arbetet kommer att sysselsätta sommarens trädgårdsmästare med råge. Det ska ju inte bara planeras och planteras, utan grävas gropar, blandas jord, fyllas på jord, eventuellt störas och sen ska det vattnas och rensas på det. För varje växt som planteras och varje ny yta som tas upp genereras mer arbete.

Under sommaren förstärks trädgårdssidan med en halvtid och det är det vi tänker utnyttja. Men det är inte bara växterna som ska hamna i ny mylla utan jag också. Jag kommer att vara tjänstledig i ett halvår för att arbeta som antikvarie för trädgård och landskap på Skansen. Under tiden kommer ni att få träffa någon av trädgårdsmästarna Ulla, Elisabeth och Marie, här på bloggen.

Rosa pendulina, en bergros insamlad från Tackhärad i Norbergs socken, är en av dem som ska komma i ny jord i sommar.

 

Dåligt samvete över sneda äppelträd kan vara historia

När det är mycket att göra så är det alltid någonting som blir lidande, något som man aldrig hinner med eller där skötseln blir eftersatt. Ett av mina dåliga samveten är våra ympade fruktträd. I produktion och hos alla duktiga trädgårdsamatörer binds de upp till raka stammar som stolt bär upp kronan. Men jag har lyckats skapa stammar med både knyck, krök och andra former. Anledningen har varit att jag aldrig velat binda dem hårt till stödkäppar eftersom det så lätt kan bli risk för strangulering, strypning, om man inte återkommande ser till att uppbindningen inte sitter för hårt. Väntar man för länge kan uppbindningen ha börjat skava eller i värsta fall växa in. Så i brist på tid har de fått växa alltför fritt. Men det kan visa sig vara historiskt korrekt.

I Karin Hallgrens avhandling En kåhltäppa eij at räkna, 2016, återger hon vad den fiktiva bonden Håkan säger om fruktträdens form i boken En wälmående bonde från 1789. Han skriver att böndernas fruktträd ofta var krokiga och inte såg ut som de som växte i högreståndsmiljöerna. Karin har också ett exempel från provincialschäfern Johan Barck i Malmöhus län 1759 som klagar över hur illa bönderna skötte sina fruktträd.

Så nu får det dåliga samvetet över hur snett träden växter i fruktträdgården vid torpet vara historia, för nu är det historia.