Nyårstankar eller nya årstankar

Snart klingar skålarna och champagnen bubblar – vi lämnar 2016 bakom oss för ett nytt oskrivet år. Tid för sammanfattning, återblick och reflektion, men lika mycket för att titta framåt och planera. Vintern är en lugnare period när kropp och hjärna får lite vila, och en ostressad hjärna får chans att bli kreativ igen. När kraven är som störst på att hålla alla växter vid liv, och dem och trädgårdarna i så gott skick som möjligt, fungerar inte den kreativa delen. Så runt nyår är bästa tiden för nya årstankar.dsc_0441

Egentligen så tycker jag inte om att slå på trumman i förväg för det som ska göras och anläggas, man vet aldrig om det blir av i slutändan för det är så mycket som kan dyka upp och förändra förutsättningarna. Eller kanske handlar det om att inte få krav på sig eller så handlar det mest om den gamla skrockfulla sidan (eller Jante?) som sitter på axeln och håller igen. Mina projekt får gärna bara dyka upp, som potagen, och utvecklas under tid. Vilket kanske är vad du som besökare upplever och ser det som, på gott eller ont. Men i min hjärna har projekten levt länge och under vintrarna umgås jag flitigt med dem. Bollar dem hit och dit, knådar dem, förkastar och tänker om.

2015 års årstankar handlade mest om potagen och den hänger med in i det nya året också eftersom vi har delar kvar att utveckla i den. Vad det blir får ni se så småningom. 2016 års årstankar handlar framförallt om utplanteringsplan, självguidningar och efterforskning på rishumlegårdar.  Jag efterstävar ju att hitta källor och uppgifter från länet till våra historiska miljöer som förstärker upplevelsen av dem. Ibland är det som en smällkaramell när man hittar källan som belägger det man gått och tänkt att man vill göra. Årets smällkaramell är Bråfors rishumlegård. Det kanske kommer att bli det skräpigaste vi anlagt men historiskt godis. Så nu har jag avslutat året med att kasta både skrocken och Jante över axeln. Så fatta glasen och önska varandra fred på jorden och ett riktigt Gott Nytt År, och i det lilla ett nytt gott rishumlegårdsår.

dsc_0413

Vinterglöd i den kitschiga potagen.

Till er alla – en riktigt God Grön Jul

Det är inget fel med en grön jul, inte om det gröna består av julgranen, det pyntade tallriset eller jultulpanerna, iskonvaljerna, amaryllisarna, julbegoniorna och julkaktusarna och grönkålen på julbordet, eller de ekologiskt gröna alternativen. Det gröna skapar julstämning och är från början den viktigaste, eller kanske enda färgen, i julfirandet.

Redan för våra förfäder från forntiden var grönt betydelsefullt.  Vintergröna växter symboliserade liv, när allt annat var ”dött” så stod de friskt gröna och gav löften om att livet och ljuset skulle återvända. Det är förståeligt att det vintergröna kom att bli viktigt när allt handlade om överlevnad.

Så därför önskar jag er alla en riktigt god grön snöig jul.

dsc_0554

Att bryta ny mark

På friluftsmuseet har vi grisar, Linderödssvin, som är den enda lantrasgrisen från Sverige. De är duktiga på att böka upp jorden, går fram som jordfräsar i grässvålen och mumsar i sig lite goda rötter och kanske en och annan larv eller mask. Så för att förena nytta med nöje har de fått böka upp jorden där vi vill ha åkermark av tidigare gräsmark.

De senaste åren har vi haft dem i backen nedanför bondgården i flera omgångar, och nere på Nyängen, som vi kallar ängen strax nedanför backen. Tanken var att enkelt kunna harva och så spannmål efteråt. Men det blir inte alltid så enkelt…

Ordning, reda och renlighet

Grisar som har större ytor brukar, renliga som de är, dela upp området och ha en särskild toalettyta – och där vill inte ens en gris böka! De är på så sätt renliga djur. Alltså kan en del av hagen vara helt obökad, trots att grisarna vänt upp och ner på resten.

När de ”smutsar ner sig” med jord och lera är det för att kyla ner kroppen när det är varmt, och som skydd mot insekter, på sommaren. Därför brukar de ju också böka upp en grop för sitt gyttjebad, där vatten kan samlas upp. Vi hjälper till med påfyllningen om det inte regnar! Dessutom kan marken bli väldigt hårt tilltrampad på vissa platser, exempelvis promenadstråken och utfodringsplatsen.

Som en nybyggare på prärien

Det finns alltså inget annat val än att försöka fylla igen hål, och sedan plöja den tilltrampade jorden och den obearbetade grässvålen, om vi ska kunna harva och så efter att grisarna gjort sitt. Ibland känner jag mig som en nybyggare på prärien som försöker göra fina åkrar av, ja, prärie då alltså! Det har sina sidor att bryta ny mark!

Men naturligtvis får grisarna fortsätta att böka upp mark i alla fall. De mår bra av att göra det grisar är bra på. Och nu har jag brutit lite ny mark – eller brutit isen – med mitt första blogginlägg!

Museibonden Ulla

Hyacinthättor från Den Gamle By

p1010605-hyacinthattakopia

Hyacinthättor i gartneriet i Den Gamle By, Århus.

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Under vintern är det tid för att hämta in ny kunskap till nytta för det kommande trädgårdsåret, så förra veckan var vi på studiebesök hos våra kollegor i Den Gamle By, Århus, Danmark. Vi var där på julspaning och det var otroligt roligt. Ett friluftsmuseum med stadskvarter från 1600-talet fram till 1974 och som innehöll så mycket intressant att vi fortfarande kunde ha varit där på upptäcktsfärd.

Vår personal är ju ett spret av olika professioner och bakgrunder och det är alltid intressant att se och höra vad kollegorna tittade på, som dolda containrar under kamouflagenät, elcentraler, belysningar, hästraser, änglarna som klättrade i granen eller garn och mönster till gamla sjalar.

Själv gick jag igång på hyacinthättorna från Dæhnfeldts. Dæhnfeldts är en trädgårdsfirma som startade 1850 i Odense och det är deras hyacinthättor som används i Den Gamle By Det här är ju det som är som roligast med trädgårdshistoria, när en gammal detalj tas upp igen och kommer till användning och berättar en del av trädgårdsodlingens historia. Gitte som är trädgårdsmästare i Den Gamle By berättade att de hade kopierat original av hättorna som fanns i museets samlingar, och hon gjorde mig så glad när hon delade med sig några ark som fick åka med mig hem. Tack så jättemycket.

p1010600-kopia

Gitte, trädgårdsmästare i Den Gamle By.

Så varför hättor eller pappershuvar över hyacinter? Jo, för att hyacinter under drivningen måste stå mörkt.  Pappershuvor eller säckväv kunde användas och den fick inte tas bort för tidigt för då var det risk att blomställningen blev sittande kvar nere i löken och bara bladen växte upp.

I Karin Perssons bok Att inventera lök- och knölväxter som POM, Programmet för odlad mångfald gett ut, skriver hon om när drivningen av hyacinter började i Sverige. Det har alltid varit lockande och statusbringande att driva fram blommor och frukt på ”fel” säsong och trädgårdsmästaren och fröhandlaren Johan Ahlich skrev 1744 i sin bok Trädgårds-Skiötsel om nyheten: ”Detta forträffeliga konstgrepet, hwarmedelst allehanda lök-blomster, mitt uti sielfwa winteren, kunna frambringas, är oss för kort tid tilbaka först bekant wordet…”. Ahlich kallar det för ”Et curieust Bihang, at drifwa blomster utii wattn. Huru man, uti et wattuglas, skal bringa åtskilliga blomster lökar, såsom Hyacinther, Tazetter, Jonquiller och flera, til et fullkommeligt flor.”

Idag är hyacintglas åter på modet, och kanske kan pappershuvorna också bli det. Inte för att de behövs, för de hyacintlökar vi köper till jul är redan drivna och behöver inte stå mörkt, men ibland kan man få göra saker, som att fira jul, bara av tradition.

img_20161209_172031

Mikkel under arbete i gartneriet i Den Gamle By. Foto Katarina Frost.

 

 

Pappersarbete med Vallbys levande samling av växter

 

p1010385Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Ett återkommande arbete under vintertid är arbetet med att hålla reda på Vallbys levande samling av växter, på papperet. Vi har fortfarande ingen databas för de levande samlingarna så det gäller att göra sitt eget system i väntan på. För min del gäller det att samla informationen om de olika växterna på ett ställe och också göra den åtkomlig och användbar för mina kollegor. Med vissa växter följer väldigt mycket information och den måste ju också arkiveras någonstans.

Jag har fotfarande inte hunnit samla informationen som finns om varje växt i datorn. Det är cirka 220-230 olika växter, eller taxa, som idag ingår i Vallbys samling. Kanske kan detta bli vintern då det blir klart. Kors i taket i så fall. Dessutom får vi några nya varje år, även om jag har tänkt att vi inte ska samla in fler, men vad gör man när det fortsätter att dyka upp speciella och väldigt intressanta växter– jo, man samlar in dem.

Lika viktigt som text är också bilderna. Det gäller att fota dem under säsong och sedan göra bilderna åtkomliga för dem som arbetar i museets olika miljöer. Växtskyltar kan byta plats men med ett bildmaterial kan man alltid hitta fram till rätt växt. Roligast är när det kombineras med ett äldre bildmaterial, på växten, platsen den vuxit på eller på människorna som odlat och vårdat den.

p1010394

Några sylt- och sockerpäron i samlingen som övervintrar i plantskolan.

Vallbys levande samling är tänkt att med tiden vara tillgänglig även för museets besökare. Med det förutsätter en databas och där är vi inte än. Nu får vi hitta andra former att sprida information om dem och varför vi tycker att de är viktiga att samla in och visa upp. Bloggen är ett sätt att beskriva växterna och arbetet med dem, men vi behöver också hitta andra sätt. Vad får tiden utvisa.

 

 

 

Städvecka

p1010345

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Jo, denna vecka städar vi. Ända fram till nu har det varit fullt upp och det har inneburit att redskapen bara ”slängts in” i trädgårdsboden, dörren stängts och så har trötta trädgårdsmästare gått hem. Men nu är tid för eftertanke och uppstädning.

Så denna vecka har vi plockat undan, sorterat, sopat golvet, kört resterna från julpyntet på komposten, plus lite andra äldre försyndelser också, och så har vi stått i tvättbaljan och rengjort växtskyltar och blomfat. När det är rent så ska alla växtskyltar gås igenom, sorteras, ses över vilka som behöver målas om, vilka som är så dåliga att det måste göras nya och så förbereda vårens arbete och sortera dem efter vilken miljö de hör till, om de ska till skolan eller kålgården och så vidare. Och så ska vi tvätta, skärpa, slipa och smörja våra sekatörer, knivar, skyfflar och spadar. Allt som vi slarvat med under resten av arbetsåret på grund av tidsbrist och ork ska nu få en upprättelse.

p1010348

Nytillskott i fårhagen

bagge

Avelsbaggen Julius från Högbo Bruk har nyligen flyttat in till museet (till vänster).

Avelssäsong hos Gestrikefåren

Sista avelsbaggen är släppt till sina tackor. Efter betäckningen är tackorna dräktiga i 5 månader och hos oss kommer de att lamma under april. Vi försöker alltid planera avelsåret så att de flesta djurungar är födda och har hunnit finna sig till rätta före Vårfesten första söndagen i maj.

Utrotningshotade lantrasdjur

Gestrikefåret är en av våra utrotningshotade svenska husdjursraser. Flera av de äldre husdjursraserna i vårt land är utrotningshotade idag och man arbetar på olika sätt för att bevara dem för framtiden. En anledning till att det finns så få djur kvar är att de inte var tillräckligt effektiva när man gick över till mer storskaligt och industriellt jordbruk. Man korsade istället fram nya specialiserade raser anpassade till moderna produktionssystem.

Förr betydde lantrasdjuren mycket för människorna på landsbygden. Det var den här typen av djur man hade på gårdar som de vi har här på museet. I dag är de en del av ett levande kulturarv och här också en del av museets levande samlingar.

Lantrasdjuren har många bra egenskaper som är viktiga att bevara för framtiden. De är friska och duktiga betesdjur som tar väl hand om sin avkomma. De har funnits i vårt land under en lång tid och är väl anpassade till vårt klimat. Allt detta gör dem till en viktig genresurs då man inte vet vilka egenskaper som kan komma att behövas i framtiden.

Vad är en genbank?

Lantrasdjuren bevaras idag genom olika föreningar på uppdrag av Jordbruksverket. Det är Föreningen Svenska Allmogefår som arbetar med att bevara just de gamla svenska allmogefårraserna. Genbanken är basen för bevarandearbetet och en stambok över alla renrasiga djur. Våra Gestrikefår ingår i bevarande arbetet och Vallby Friluftsmuseum är en av de genbanker som arbetar med att bevara rasen.  I slutet av 2015 fanns det, enligt genbankernas årsrapporter, 421 gestrikefår.

Avelspussel och nystartade genbanker                      

Det är alltid lite av ett pussel att sitta med alla tackornas genbanksintyg för att se härstamningen och försöka tänka ut vilka tackor som ska gå med vilken bagge. Som väl är så får man alltid bra hjälp från de genbanksansvariga i föreningen allmogefåret!

I år har vi använt två av våra egenuppfödda baggar, Otto och Olof. Vi har också köpt in Julius, en ny avelsbagge från Högbo Bruk, en annan genbank för Gestrikefår. De kommer alla tre att få gå med varsin grupp tackor under några veckor.

Under hösten har vi också sålt flera fina avelsdjur vidare till andra genbanker. Några av dem till alldeles nystartade genbanker som vi hoppas ska upptäcka hur roligt det är med får och hur trevliga just Gestrikefåren är!

Slakt?

Med hösten och vintern kommer också slakten. Även den är en viktig del i bevarandearbetet hur konstigt det än kan låta. Det får bli ett eget blogginlägg framöver!

Museibonden Elin

Vill du läsa mer om Gestrikefår eller någon annan allmogefårras kan du gå in på föreningen allmogefårets hemsida.

Trevlig advent med Jul på Vallby

girlanger

40 meter grangirland i torgrundeln.

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Jo, precis som trädgårdsmästarna förr i tiden är vi med och pyntar inför högtider och fester. Första advent är det Jul på Vallby med kulturhistoriska jular i museets hus, med ljusstöpning, julsånger och mycket mer, och så julmarknad. Det vi har gjort de senaste veckorna har handlat mycket om jul. Vi har bundit cirka 40 meter grangirland till torgrundeln, min fantastiskt kreativa praktikant Mimmi har klätt vår julbock Allert så att han är mer välklädd än någonsin och själv har jag mest lekt i sandlådan.

kyrka

Jullandskap i Kitschig potager – den inne ”ute”trädgården vid värdshuset.

Det är en gång om året som jag får chansen att ”leka i sandlådan”, och faktiskt så är det roligare nu som vuxen. Det handlar om att skapa jullandskap i det mindre formatet, och det har vi gjort i vår potager i år, en trädgård som nu har bytt skepnad och blivit ett jullandskap för både små och stora. Med hopp om att ni kommer att tycka om Vallby i julskrud så önskar jag en trevlig advent.

masoleum

Mausoleet i Kitschig potager.

Kitschig potager – museets nya ”ute”trädgård

Det här var tanken med vår nya trädgård när vi började anlägga den tidigt i somras – ”Det här är en trädgård för det som är ute, är det ute tillräckligt länge blir det inne, eller kitsch. Det är en trädgård där vi vill visa hur utanförskap blir till innanförskap och medskapare till en kitschig potager.”

Det som inte platsar någon annanstans får här sin fristad, allt från rosa flamingos till traktordäck och trädgårdstomtar och vem vet vad som mer kan dyka upp. Det är en trädgård som inte kommer att följa historiska ramar och krav, utan där vi är fria att göra vad vi vill, och visa upp vad vi vill. En föränderlig yta som kan vara tobaksland ett år och tomteutställning ett annat. En trädgård där vi kan leka och göra ute-utställningar om det vi tycker är kul eller intressant.

Det här är en trädgård som aldrig kommer att bli helt färdig. Följ gärna med i arbetet när ”ute” blir inne.

10-7-sep-p1000865Den kitschiga potager började anläggas i år och allt startade med en samling av staket och liknande som legat i Arbogaboden i många år. I år fick Arbogaboden ett lyft, rent faktiskt i byggnadsvårdstermer, och var tvungen att tömmas. Staketen kom äntligen ut i det fria och vi fick börja fundera på att göra något av dem. Ingen vet varifrån de kommit och deras historia är dold i mörker. De ser ut att komma från någon kyrkogård eller minnesvård, men tillfrågade antikvarier med flera har ännu inte kunnat ge något svar. Det mest speciella är det ”mausoleum” som nu tronar i mitten av potagern. Vet du något om det eller har sett något liknande någonstans – hör av dig!

Hör också av dig om du har några trädgårdsföremål som blivit ”ute”, vi tar tacksamt emot tips och gåvor. Väderkvarnar, tomtar, solur, vagnshjul, blå klot med mera.

Vår potager och uteutställningsyta går nu in i vintertid och byter skepnad från tobaksland till jullandskap. När våren kommer går den in i en ny fas och den som väntar får se vad det blir då.

Kitsch = ”är ett låneord från tyska eller jiddisch och syftar på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet. Lanserades av konsthandlare i 1860- och 1870-talens München som term för billig och sötaktig konst och begreppet fick internationell spridning på 1920-talet.” Wikipedia

Potager = en dekorativ köksträdgård med inslag av blommor.

En kitschig potager växer fram

1-staketen-som-kom-ut-ur-arbogaboden-17-februari-dsc_5657

Staketen som kom ut ur Arbogaboden, 17 februari 2016.

2-graset-ar-borta-och-formerna-har-dragits-upp-img_0053

Gräset är borta och formerna har dragits upp, 7 juni 2016.

3-en-skolklass-var-de-forsta-att-borja-odla-i-potagern-img_0049

En skolklass var de första att börja odla i drivbänkar, 2 juni 2016.

4-de-forsta-landen-har-planterats-20-juni-dsc_8612

De första landen har planterats, 20 juni 2016.

5-annu-ett-land-ar-pa-vag-att-planteras-29-juni-dsc_8812

Ännu ett land är på väg att planteras, 29 juni 2016.

6-dahlian-fran-lovstabruk-29-juni-dsc_8814

Dahlian från Lövstabruk och i bakgrunden gjutformen för mausoleet, 29 juni 2016.

7-mausoleet-eller-vad-vi-ska-kalla-det-har-kommit-pa-plats-6-juli-dsc_8874

Mausoleet, eller vad vi ska kalla det, har kommit på plats. 6 juli 2016.

8-7-juli-dsc_8915

Mausoleet, eller vad vi ska kalla det, har kommit på plats. 7 juli 2016.

9-kal-och-tobak-har-vuxit-pa-sig-gangarna-har-fatt-grus-och-markduken-doljs-med-tegelpannor-som-snabbfix-31-aug-dsc_9738

Kål och tobak har vuxit på sig. Gångarna har fått grus och markdukens kant döljts med hjälp av trasiga tegelpannor som snabbfixkant, 31 augusti 2016.

10-7-sep-p1000865

Mausoleet, 7 september 2016.

11-7-sep-p1000867

Mausoleet, 7 september 2016.

12-sista-landet-ar-anlagt-p1010072

Sista landet är anlagt, 20 september 2016.

13-forsta-snon-p1010264

Första snön, 2 november 2016.

15-vintern-ar-har-10-nov-p1010294

Snön är här, 10 november 2016.

14-sista-tobaken-gravs-upp-2-nov-p1010270

Sista tobaken grävs upp, 2 november 2016.

16-vintervila-10-nov-p1010296

Vintervila, 10 november 2016.

Nätverket för Trädgårdshistoriska praktiker fyller 10 år

För tio år sedan var vi ett antal trädgårdsmästare som startade ett helt informellt nätverk för de trädgårdsmästare som arbetade i historiska miljöer. Många av oss arbetade helt ensamma utan kollegor att bolla idéer och utbyta erfarenheter med, och det ville vi ändra på. Vi ville lära och inspireras av varandra. Allt för att själv slippa uppfinna hjulet. Att arbeta i historiska trädgårdar betyder att frågor måste funderas på, lösas och hanteras på andra sätt och med kunskaper som bottnar i historien, fast i nutid. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Vi träffades på våra respektive arbetsplatser vår och höst, och guidade varandra genom vår vardag med framsidor och baksidor. Vi nördade ner oss i sådant som berörde oss och fick insikt i hur olika frågor hanterades hos andra. Vi fick kollegor vilket var oerhört betydelsefullt.

Vi som startade detta var Anneli Svensson från Julita, Monica Christiansson från Karlslunds herrgård, Örebro, Inger Olausson från avdelningen för agrarhistoria på SLU, Lena Hansson från Linnéträdgården i Uppsala och jag från Vallby friluftsmuseum i Västerås. Vår första träff hade vi på Karlslunds herrgård och trädgårdar hos Monica en snöig vårvinterdag 2006. Se http://tradgardshistoriska.blogspot.se/.

vallby2

Den andra träffen för Nätverket för trädgårdshistoriska praktiker var på Vallby friluftsmuseum i november 2006. Vi pratade trädgårdsföremål av olika former. Här visar jag vårt äkta glasklot för bland annat Monica från Karlslunds herrgård.

dsc00586

Nätverket för trädgårdshistoriska praktiker på studiebesök på Millesgården i mars 2009.

Nu har åren gått och 2011 uppgick nätverket i Nätverket Trädgårdsmästare i historisk miljö, som Hantverkslaboratoriet i Mariestad (Göteborgs universitet) tog initiativ till. Genom denna satsning så har vi sedan 2011 haft årliga trädgårdsmästarkonferenser. På den första, och nu också på den senaste, kom det 100 stycken och det är en häftig upplevelse av att se att vi finns i ett sådant antal, fast ni kanske inte sett och hört oss. Se mer på: http://craftlab.gu.se/digitalAssets/1372/1372720_konferensrapport-2011.pdf. Idag är vi ca 225 medlemmar, varav 75% arbetar praktiskt, från både Sverige, Norge och Danmark. Så nu börjar vi ta plats – så välkommen till framtidens historiska trädgårdsmästare.

Årets konferens gick av stapeln på Fredriksdal i Helsingborg. Nytt för i år var att det var en nordisk Gartnerhistorisk konferens som gemensamt anordnades av vårt nätverk och Gartnerihistorisk netværk från Danmark. Temat var handelsträdgårdar, fruktodling och kunskapsunderlag för skötsel av kulturhistoriskt värdefulla parker och trädgårdar . Se mer på http://garthistnord2016.dk/ och http://www.gardenhistoryforum.org/wp-content/uploads/2016/07/Gartnerihistorisk-konferens-26-27-okt-2016.pdf.

p1010225

Medlemmar ur Nätverket Trädgårdsmästare i historisk miljö och Gartnerihistorisk netværk guidas i höstvackra Fredriksdal under årets trädgårdsmästarkonferens.