Koloniträdgården under utveckling

Om du den närmaste tiden besöker Vallby Friluftsmuseum så kommer du att upptäcka att en del förändringar är på gång i koloniträdgården nere vid entrén. Vad är det då vi vill förändra? Vi kommer inom kort att informera om detta på plats men även via hemsidan och bloggen under resans gång.

kolonitradgarden-innan

Förändringar på gång i koloniträdgården.

Så här långt kan vi berätta följande. Precis som tidigare ska kolonistugans inredning och odlingarna utanför gestalta kolonilivet på 1950-talet. Här sker ingen förändring. Däremot kommer kolonitomten att utökas lite. Det gamla rödmålade spjälstaket har vi redan tagit bort och ett nytt, i annan färg, kommer att sättas upp längs den nya tomtgränsen. I och med att ytan blir större kommer vi dels att få möjlighet att ge våra insamlade växter lite mer plats, dels plantera ett fruktträd samt fortsätta att utveckla trädgården i 50-talsanda.

Ovanstående betyder att det kommer att vara lite rörigt på kolonin en period, men vi tror och hoppas att slutresultatet är värt att vänta på.

Har du deltagit i koloniliv i Västmanland på 1950-talet? Hör av dig till oss. Vi efterlyser foton men också information om vad ni odlade och planterade, hur ni planerade er koloniträdgård samt hur livet på kolonin tedde sig i största allmänhet.

Kontakta oss via e-postformulär.

Museiträdgårdsmästarna
Marie och Elisabeth

Annonser

Vårsådd i kolonin

Äntligen var det dags för vårsådd i kolonin! Vår kolonistuga visar en miljö från 1950-talet med både en prydnadsträdgård och en köksväxtodling. Här odlar vi grönsaker och sommarblommor som var typiska på 1950-talet. I år sådde vi till exempel sockerärten ”Engelsk Sabel”, persilja ”Extra Mosskrusig” och atlasblomma.

trast

Charmig men besvärlig trast i kolonistugans trädgård.

När vi började förbereda för sådd fick vi sällskap av en mycket orädd trast. Vi tror att det är en koltrasthona. Med både glädje och förskräckelse såg vi hur hon vid upprepade tillfällen dök med huvudet ner i bäddarna. Efter en serie av ruskningar med huvudet kom hon upp igen med långa maskar i näbben. Hon var med oss under hela sådden och fanns i vår närhet hela tiden. Hon gjorde många och stora hål och vår förtvivlan steg när vi insåg att festen skulle fortsätta när vi lämnade platsen med våra oskyddade sådder. Hur skulle vi skydda dem från den mycket charmiga men något besvärliga trasten? Fram till 1500-talet har vi läst att det var vanligt med mänskliga fågelskrämmor. Men att sitta och vakta sådderna hela dagarna kändes inte som ett hållbart alternativ.

Under tiden som vi arbetade med sådden kom en besökare förbi och pratade med oss. Vi älskar att prata med besökare! Han berättade att han var uppväxt på ett lantbruk på 1950- och 1960-talen. Vi passade på att fråga hur de skrämde bort fåglarna i sina odlingar. Han berättade att de gjorde klassiska fågelskrämmor med kvastar som armar och klädde på dem kläder. I träden hängde de upp remsor av aluminiumfolie som rasslade. De hängde även folie på fågelskrämman. Så skulle vi också kunna göra! Han berättade att de sköt fåglarna, tog av benen och sålde dem. Jag tror vi håller oss till folien och den människoliknande fågelskrämman!

Kolonin-barnat

Bärnät som skydd över bäddarna.

Vi har lagt bärnät över bäddarna för att skydda dem. Nät av olika slag har använts länge för att skydda fruktträd och bärbuskar. Däremot hittar vi inget skrivet i trädgårdslitteraturen från 1950-talet om bärnät som skydd över nysådda land, men vi tänker att det kan vara möjligt att man gjorde så.

Har du erfarenhet av fågelskrämning på 1950-talet? Hör av dig till oss och berätta!

Trädgårdsmästare Elisabeth