Släpärter i prästens ärttäppa

Nu ska det bli en ärttäppa vid prästgården. Prosten Muncktell skriver i sin dagbok från 1820-talet om sin ärttäppa vid prästgården i Irsta och det har inspirerat oss till att ta tag i en av ytorna bakom prästgården. Där ska nu två sorters gråärter växa, Solberga och Jons släpärt. Gråärten Solberga är den första gamla gråärten som nu odlas i större skala och i år finns den hos Runåbergs fröer. Solberga har odlats länge i Bohuslän och gråärten i sig har en väldigt lång odlingshistoria och är en våra äldsta kulturväxter.

Jons släpärt är också en gråärt men är mer spräckligt gråblå. Den har fått namn efter hur den använts. Den odlades och spreds vidare från två systrar som kom från Ekshärad i Värmland men arbetade i Karlstad. Släpärt heter den eftersom de mogna ärtskidorna släpades i smält smör innan man åt dem. Skörd och släp ska ske den 11 augusti, för då är det ” Dags att släpa ärterna i bersån”. I boken Klint Karins kålrot och mor Kristins böna citeras den Gastronomiska kalendern ”Åkerärtorna kokas snabbt, sköljda men ej avsnoppade. Man äter dem sen med fingrarna; doppar dem i smält eller rört smör och ”släpar” de sympatiska små baljorna mellan tänderna. Mumsum sativum!”  Låter mumsigt så vi får hoppas att odlingen lyckas så att vi kan släpa dem i bersån.

DSC_8116

Elisabeth och Mimmi gör stöd i ärttäppan.

Det här är en yta som egentligen inte riktigt har de rätta förutsättningarna, där är skuggigt på grund av ett fint körsbärsträd och en stor ek som växer intill och där har dessutom varit mycket rotogräs. Tidigare har delar av den levande samlingen mellanlandat här och det har inte varit en högprioriterad yta för ogräsrensning. Men vi har inte så mycket att välja på om vi vill göra trädgårdar runt museets hus. Oftast får man bara gilla läget och som i det här fallet hoppas på det bästa.

Men om nu inte ärtodlingen har de bästa förutsättningarna så har de i alla fall fått det bästa stödet. Tre varianter av stöd finns nu att se i prästens ärttäppa.

Annonser