Tobaksnålen invigd

Tobaksnålen från Smedja Bernström invigd.

Tobaksnålen från Smedja Bernström invigd.

Den första tobaken är nu skördad. För dig som vill läsa mer om tobaken på Vallby så bloggade jag den 14 juli om Prästgårdens tobakstäppa.

I prästgårdstäppan har vi nu skördat de första bladen från den kroatiska sorten. Sorten har vi fått från en av våra trognaste museibesökare som varit med och skördat och visat hur man gör. Bladen är mogna när bladspetsen börjar gulna. Då vrider man av bladet med tummen och samlar dem förskitigt på armen så att de inte går sönder. De blad som sitter allra längst ned är inget att ha, utan de bästa bladen finns i mitten av plantan. Tobaksplantan ska också tjuvas, precis som tomater.

Sen ska tobaken torkas och det gör den hängande på tråd. Men för att få upp tobaken på tråden så behövs en speciell tobaksnål som sticks genom bladstjälken. Vi letade efter en svensk förlaga och fann en i arkivet på Kulturen i Lund. 30 centimeter lång och en centimeter bred. Den har vår smed, Oskar, gjort en kopia av som vi nu har invigt. Det är rent barnsligt roligt med alla dessa specialredskap som funnits inom trädgårdsnäringen, och det var roligt att få använda en alldeles ny tobaksnål för första gången, och man kan ju fundera på när det gjordes en sist.

Tobak på tork

Tobak på tork

Tobaksbladen sätts varannan framsida och baksida på tråden för att få luft emellan och så håller sig bladen mer platta på det sättet. Den kroatiska tobaken kan du nu se hänga på tork i lidret vid bondgården, i någon form av sol och lufttorkning.

Smedja Bernström har smedjan på Vallby i gång under sommaren och där träffar du Oskar.

Annonser

Prästgårdens tobakstäppa

Tobakstäppan vid prästgården med tre sorter av Virginiatobak, från vänster till höger 'Mor Alida', 'Åhus' och den kroatiska sorten Ravnjak.

Tobakstäppan vid prästgården med tre sorter av Virginiatobak, från vänster till höger ‘Mor Alida’, ‘Åhus’ och den kroatiska sorten Ravnjak.

I år har vi gjort en tobakstäppa vid prästgården. Anledningen är att vi länge velat odla och visa denna kulturväxt som har en lång historia i Sverige, och som framförallt odlades i städerna. Men vi hittade inte någon bra plats för den. Tills jag läste Prosten Muncktells dagböcker i vintras från början av 1800-talet, där han beskriver hur han botar öronvärk genom att blåsa tobak in i öronen. Tyvärr skriver han inte att han odlar den själv, men vi har ändå valt att förlägga tobaksodlingen till museets prästgård. För i slutet av 1700-talet förflyttades tobaksodlingarna mer och mer från städerna till landsbygden och därför tyckte vi att odlingen kunde passa vid vår prästgård.

Vi odlar tre olika sorter av Virginiatobak i täppan. En har vi fått från en av våra trogna museibesökare som har gett oss frö från sin barndoms tobak från Kroatien. De andra två finns hos Nordgen (Nordiska Genbanken) och heter ’Åhus’ och ’Mor Alida’ . Mor Alida var den sista tobaksodlaren i Sverige, och Åhus var platsen för de sista odlingarna. De står i varsin rad och du kan tydligt se vem som är vem. ’Åhus’ har bladen nästan horisontellt mot mittstjälken, medan ’Mor Alida’ och den kroatiska sorten riktigt kramar och omfamnar mittstjälken. Och den kroatiska har en gulare färg, ser nästan ut som den har kvävebrist, men det är en sortegenskap.

Virginiatobak den kroatiska sorten 'Ravnjak'

Virginiatobak den kroatiska sorten ‘Ravnjak’

Virginiatobak 'Åhus'

Virginiatobak ‘Åhus’

Virginiatobak 'Mor Alida'

Virginiatobak ‘Mor Alida’

Tobak har en lång och intressant odlingshistoria bakom sig men glöm inte att nikotin dödar. Skulle behöva påminna sniglarna om det också, för de kalasar vilt på bladen. Ullen som vi lade ut under plantorna och trodde skulle vara ett stopp för dem, fungerar inte alls. Så varför är inte nikotin dödligt även för sniglar, eller är det en långsam död för dem med?