Från frö till fat – tillsammans odlar vi äldre köksväxter

Igår var jag uppe till museets byskola för att titta till köksväxtodlingen. Vid skolan odlar vi som man kunde ha gjort vid en byskola för ca 100 år sedan. Det är en mångfald av grödor som alla fanns vid den tiden. Vi tänker oss att de elever som gick i just Råsbo skola 1913 sådde, vattnade och skördade. Deras namn finns på skyltar vid bäddarna.

Speciellt för i år är att museet deltar i en nordisk satsning som heter ”Från frö till fat – ett gränsöverskridande kulturarvsprojekt”. Föreningen Sesam har tillsammans med systerföreningar i Danmark och Norge fått pengar till ett ettårigt projekt vars syfte är att lyfta fram äldre nordiska kulturväxter. Varje land har valt ut fem odlingsvärda sorter och Sverige har valt sockerärten ’Svartbjörsbyn’, gråärten ’Solleröärt’, bondbönan ’Arne’, kålroten ’Östnor’ och rovan ’Härjedalsk skålrova’.

Bondbönan Arne frön foto projektet

Frön av bondbönan ‘Arne’. Foto: Lena Ansebo

Under 2020 är vi åtta publika trädgårdar, bland annat Julita gård och Stabergs bergsmansgård, som odlar alla eller vissa av dessa sorter. Vi blev väldigt glada att bli tillfrågade att vara med i projektet! Det här går helt i linje med vad museet arbetar med – att bevara den odlade mångfalden och sprida kunskapen till andra. Tillsammans ska vi göra det lättare att få tillgång till frö, berätta deras historia och hur grödorna använts i köket. Utsäde har vi fått från NordGen.

Bondbönan Arne autokorrigerad

Bondbönan ‘Arne’ har kommit upp fint. Foto: Elisabeth Håkansson

 

Bondbönan ’Arne’ sådde vi i början på maj och den har kommit upp fint. Bondbönan har odlats i Österbybruk, Uppland i mer än hundra år och gått i arv inom släkten. Arne Forsberg, den sista odlaren i släkten har fått ge namn åt bönan. Arne odlade så familjen alltid var självförsörjande på grönsaker. I Arne Forsbergs hushåll frös hustrun Dagny in portioner av ett storkok för att vid behov ta fram och reda med smör, mjöl och mjölk till bondbönsvälling. Min egen erfarenhet av bondbönor är att de är jättegoda kokta med lite smör på, som hummus eller i grytor.

Bondbönan ‘Arne’ ska vara stadig i växten och storvuxen, vi får se om den behöver stöttning senare. I bildens överkant syns en fågelskrämma gjord av en potatis och fågelfjädrar svävandes i luften. Den brukar väcka förtjusning hos både barn och vuxna och förlagan finns att hitta i trädgårdslitteratur från mitten på 1800-talet.

Gråärt Solleröärt 2

Gråärten ‘Solleröärt’ klättrar duktigt på stödgrenarna. Foto: Elisabeth Håkansson

Gråärten ’ Solleröärt’ har också kommit upp fint och växt till sig. Den lämnades in till Fröuppropet inom Programmet för Odlad Mångfald av Sven Berglund från Axmar. Han fick denna ärta av en kvinna på Sollerön i Dalarna. Kvinnan hade berättat att ärtan förts in i Sverige av kapucinermunkar, den strängaste grenen av franciskanorden. Historien berättar inte hur länge den kan ha odlats på Sollerön men som Sven skrev – ”bygden är känd för att väl vårda allt gammalt av värde”.

Ärterna är stora, ljusa och mildare i smaken än en del andra gråärter. Den kan användas i alla stadier – som groddar och skott, unga baljor i sallader, de gröna ärterna kan spritas och ätas färska, kokta eller frysas in, och de mogna ärterna torkas. De kan sen användas till röror, grytor, mos, hummus, bröd, rostade och i inläggningar.

Sockerärt Svartbjörsbyn beskuren

Dålig uppkomst av sockerärten ‘Svartbjörsbyn’. Foto: Elisabeth Håkansson

Vissa sorter lyckas vi inte lika bra med. Sockerärten ’Svartbjörsbyn’, som har sitt ursprung från Luleåtrakten,  kom i jorden någon vecka senare än de andra. Dessutom hade jag glömt att öppna påsen med fröna långt i förväg. Frön från NordGen är hårt nedtorkade och man ska vara noga med att öppna påsarna i god tid så att fröna hinner ta upp fukt ur luften. Kanske borde jag lagt fröna i blöt. Men jag ser att fler plantor är på väg upp så vi hoppas det tar sig.

’Svartbjörsbyn’ är medelhög, blommar i vitt och sätter baljor mycket tidigt. Baljorna är små men innehåller många små frön. Till skillnad från många andra sockerärter kan baljorna tillåtas bli ganska välmatade vid skörd. Baljorna är spröda och krispiga, söta och goda. Den ger en mycket tidig skörd men vissnar sedan snabbt ned.

Småplantor fyrkantigt beskuren

Småplantor av rovan ‘Härjedalsk skålrova’ samt kålroten ‘Östnor’ väntar på att bli utplanterade. Foto: Elisabeth Håkansson

Ännu har vi inte satt ut rovan ’Härjedalsk skålrova’ samt kålroten ’Östnor’, de förodlar vi så att inte eventuella jordloppor äter upp småplantorna. Deras berättelser återkommer jag med senare under säsongen.

Trädgårdsmästare Elisabeth Håkansson

 

Torgets tapetrabatt sprakade av färg

Idag strilar regnet ner och det känns länge sedan som rabatterna prunkade här på museet. Som tur är finns det många härliga foton att titta på om vi vill få tillbaka känslan av sommar och värme. Jag fastnade för fotot nedan, från tapetrabatten på torget. Den har jag nu lagt som bakgrundsbild på jobbdatorn. Då kan jag njuta av färgerna i mörka november och få inspiration och energi inför nästa års planering.

20190827_104139

Zinnia i rött och gult lyser upp tapetrabatten på torget. Foto: Elisabeth Håkansson

Förr i tiden var torget en central plats i staden och så är det också här på museet. På torget har vi marknadsdagar och här fikas det vid värdshusets trädgårdsmöbler. Mitt på torget finns en så kallad tapetgrupp som var modern från mitten av 1800-talet i stadsparker och privata trädgårdar. Vid den tiden var exotiska växter och färgstarka sommarblommor väldigt populära. De arrangerades i rabatter med mönster efter den tidens mattor eller tapeter. Ofta var rundlarna välvda och i mitten tronade en vacker exotisk växt som agave, någon palm eller liknande. Vanligtvis låg planteringarna i en gräsmatta, inte i grus mitt på torget som vi valt att placera den.

I år ville vi ha en färgsättning som sprakade av färg och som innehöll favoritblomman zinnia. Läs gärna en av mina tidigare bloggar om min kärlek till just zinnian. Så här blev resultatet!

20190911_085728

Tapetrabatten på torget i september 2019. Foto: Elisabeth Håkansson

Eftersom vi än så länge har få exempel på hur tapetrabatter såg ut i Västerås letade vi i andra källor. Mönstret för 2019, se bild nedan, fanns i ”Tidning för trädgårdsodlare nr 11 november 1891. Ur Stockholms stads planteringar”. Varje siffra på skissen representerar ett växtslag enligt följande:
1 Phoenixpalm omgiven av höblomster Iresine lindenii
2 kritpinne Senecio serpens som bildar mönstret
3 och 8 hjärtreva Aptenia cordifolia
4 Fuchsia coccinea
5 och 7 någon art av papegojblad Alternanthera
6 knytling Herniaria glabra
Längst ut kantecheveria Echeveria peacockii
Färgsättningen var bladverk i grått, mörkrött och grönt kombinerat med fuchsians röda blommor.

Mönster på tapetrabatt ur "Tidning för trädgårdsodlare" från 1891.

Mönster på tapetrabatt ur ”Tidning för trädgårdsodlare” från 1891.

Det är spännande att fundera kring hur trädgårdsmästaren som ritade mönstret tänkte och se vilket växtmaterial som användes. Det vore roligt att återskapa mönstret med samma växtval men flera av växterna är svåra att använda av olika anledningar. De kan vara svåra att få tag på eller är okända för oss och då vill vi prova dem i mindre skala först. Därför planerades årets tapetrabatt med ett annat växtmaterial som i mångt överensstämmer med den ursprungliga färgsättningen och uttrycket. Vi la till lite gult för att få till mer färgsprak och så här blev designen.

Färglagd skiss över tapetrabatten.

Färgvalet inspirerades av den ursprungliga färgsättningen plus lite gult.

I mitten av planteringen står en lyktstolpe i gjutjärn. Den ersätter den höga exotiska växten som borde stå i mitten. Runt stolpen planterade vi Zinnia elegans `Dahlia Flowered Mix´ i rosa, röda, orangea och gula nyanser. Mönstret formades av grå helgonört Santolina chamaecyparissus som vi använt många gånger i tidigare års rabatter.  De rosa, stora kronbladen fylldes med lyckliga Lotta Impatiens hawkeri New Guinea `Dark Pink´. I de små kronbladen planterades Tagetes `Zenith Golden´. Runt de gula kronbladen sattes rödbladig alunrot Heuchera `Obsidian´. Längst ut mot buxbomshäcken slingrade marktäckaren smaragdnjurvinda Dichondra `Emerald Falls´.

Alla arterna fanns och användes för hundra år sedan i tapetrabatter förutom smaragdnjurvindan. Den la vi till för att den liknar knytlingen i färg och växtsätt. Jag tycker resultatet blev lika färgsprakande som vi tänkte där i mörka januari när vi beställde växterna.

20190911_085748

Zinnia, lyckliga Lotta, tagetes och helgonört i en härlig färgblandning. Foto: Elisabeth Håkansson

Växterna var fina långt in på hösten också. Frosten tog lyckliga Lottorna först, sen zinnian och tagetesen. I oktober stod smaragdnjurvindan kvar tillsammans med alunroten och fick bilda stommen i vårt höstarrangemang tillsammans med grönsaker från museets odlingar.

20191024_150836

Alunrot och smaragdnjurvinda ingick i höstarrangemanget tillsammans med museets grönsaker. Foto: Elisabeth Håkansson

Vi har precis beställt växterna till nästa års tapetrabatt. Det blir en stor stjärna i lime, scharlakansrött, mörkrött och lite grått. Vi ska prova taklök för första gången, en riktig klassisk växt i tapetrabatter. Jag återkommer med rapport om hur det gick!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Rödbetan

Ibland tycker en att en slår rekord, fast det kanske inte är ett riktigt rekord om en skulle ha kontrollerat det. Men känslan är ju på riktigt!  Vi var många som fick rekordkänsla när vi skördade grönsaker med skolklassen Bäckby 2, i odlingslådorna här på muséet. Där har det vuxit rejält i år! Det har varit bra växtväder med både sol och regn. Odlingsbäddarna är uppbyggda av kompost från Vallbys dynghög. Så förutsättningarna har varit de bästa!

Nytt för i år är placeringen av skolklassens odling. Bäckby 2 har odlat med oss under flera år, med odlingslådor i potagén. Där har vi istället gett plats för pumpatunneln som trädgårdsmästaren bloggat om tidigare. Den nya placeringen av lådorna är till vänster om vägen mot Björnöstugorna.

dav

Odlingsbäddarna byggdes upp av stallgödselkompost, och närmast i bild även biokol i en av bäddarna. Foto: Ulla Fåhraeus

Under den fantastiska påskhelgen lade jag upp de nya odlingsbäddarna där, som en del av vårt test att odla med biokol. I en bädd utgjordes hela volymen av stallgödselkompost, den andra fick inblandning av ca 20 volymprocent biokol. Högst upp på bäddarna placerades odlingslådorna, och komposten toppades med den gamla jorden från den tidigare lådodlingen i potagén. De nya småplantorna och fröna behövde få något inte fullt så näringsrikt att börja rota sig i.

dav

Överst i lådorna lades fjolårsjorden som är mer näringsfattig. Foto: Ulla Fåhraeus

Mestadels hade vi samma grödor i båda odlingsbäddarna för att kunna göra jämförelser. I maj sådde eleverna morötter, rödbetor, sallad och kål, satte potatis och planterade ut sina för-odlade plantor av squash, majs och vaxbönor. Vi pratade om möjligheten med det porösa biokolet i jorden. (Titta gärna på en bit träkol i förstoringsglas!). Den enorma ytan som biokolet bidrar med håller kvar näringsämnen bra så de inte regnar bort. Dessutom hålls jorden både luftig och vattenmagasinerande. Mikroberna, alltså svampar och bakterier, som jobbar med marken flyttar gärna in i biokolets struktur. Så skulle vi se någon skillnad mellan bäddarna när det blev dags att skörda?

Efter sommarlovet

Efter en något bättre start för bädden utan biokol, hämtade bädden med biokol in försprånget mot slutet av sommaren. Detta var väntat, eftersom kolets förmåga att lagra växtnäringsämnen, i början av säsongen kan ge lite mindre kvar till växterna. Men med tiden blir effekten istället ett större förråd att ta av och faktiskt verkade det stadiet infinna sig redan första odlingsåret!

IMG_20190913_132125

Sovande soffpotatis på sommarlov. Foto: Ulla Fåhraeus

 

Vid skördedags i september såg det ut som att det var lite frodigare i biokollådorna. Vi såg också att den kolblandade bädden inte sjunkit ihop lika mycket som bädden med enbart stallgödselkompost.

Skördeglädje

Sedan skördades det av många händer och av hjärtans lust, så vi hade inte koll på skörd i kilo eller så från de olika lådorna. Det var ju så roligt att skörda så det gick fort där! Och det var imponerande grönsaker i båda bäddarna, inte tu tal om den saken! Kan det finnas så stora rödbetor? Men vilka stora potatisar! Det finns fortfarande morötter kvar att skörda i den lådan där! Bäckby 2 har nu fått råvaror till sina hemkunskapslektioner och många av eleverna fått ett intresse för odling.

Det fanns några RIKTIGT stora rödbetor och två vinnare (med ögonmått) kom på delad första plats. Jag fick behålla en för att visa kollegorna. Vi hade en liten ”gissa vikten”-tävling bland personalen där det gällde att komma närmast de 2,383 kg den vägde! Vilken skönhet! Vilken rekordbeta!

 

IMG_20190913_131956

Rekordbetan, 2838 gram!

Jag hoppas att några läsare med odlingsintresse fått upp ögonen för biokol! Användning av biokol i stor skala inom jordbruket skulle kunna hjälpa till att lagra kol i marken snabbare än genom vanlig mullbildning. Dagens storskaliga jordbruksmetoder bidrar oftast tvärtom till att mullhalten i åkermarken sjunker för varje år. Samtidigt menar många att biokol i odlingsmarken skulle kunna öka skörden och minska bevattningsbehovet. Win –win alltså!

Frågan är bara om rödbetan var en verklig rekordvinnare, eller om vi som var där bara får leva på känslan av rekord. Vilket inte är fy skam det heller.

Museibonden Ulla

Vi firar äpplets dag med en härlig skolklass!

Idag den 25 september är det äpplets dag! Kan man fira äpplet på ett bättre sätt än med fyra vetgiriga åttaåringar och deras lärare i vår årliga äppelutställning med 110 sorter?

Vi har ett pedagogiskt program för skolorna som vi kallar Lär känna äpplet. Skolklasser kan boka en träff med oss trädgårdsmästare för att lära mer om äpplets fantastiska värld. Dagens grupp med åttaåringar började träffen med en beskrivning om hur ett äppelträd blir till genom att så en kärna eller att ympa. Efter det behövde barnbenen röra på sig och vi gick en runda i äppelutställningen och pratade om mångfalden av färger och former. Barnen fick berätta hur ett gott äpple kunde se ut och Alexander tyckte ett av barnen såg riktigt gott ut. Tänk att den sorten fanns med i storlekstrappan också, vilket sammanträffande!

Storlekstrappan

I storlekstrappan finns olika sorter ordnade efter sin storlek. Foto: Elisabeth Håkansson

Vi hade plockat ut fem äppelsorter för provsmakning som hade olika karaktärer. Barnen fick dofta och smaka och vi pratade om det smakade sött, syrligt, mjöligt eller krispigt. Med smilisar satte vi betyg på doft och smak. Åkerö blev favoriten! Den lite speciella doften på Gult Kaneläpple uppfattade alla som god och ett barn sa till och med att det doftade pepparkaka.

Provsmakning

Med smilisar satte barnen betyg på äpplenas doft och smak. Foto: Elisabeth Håkansson

När vi suttit stilla en stund blev det myror i benen och vi gick ut för att göra äppelmonster. Med hjälp av pinnar, nypon, kottar med mera skapade barnen fantasifulla monster!

Äppelmonster

Barnen gjorde äppelmonster av äpplen, nypon, kottar och andra saker från naturen. Foto: Elisabeth Håkansson

Som avslutning gjorde vi en gammaldags lek som barnen lekte förr i tiden. Med hjälp av ett äppelskal kunde man få reda på första bokstaven i namnet på den man skulle gifta sig med. Varje barn fick skala ett äpple med hjälp av en äppelsvarv. Sen ställde vi upp oss på rad och på given signal kastade vi skalet över huvudet. Med lite fantasi kunde vi se olika bokstäver i skalets form.

Bokstavsleken

Enligt en gammaldags lek kunde man i skalets form läsa första bokstaven på den man skulle gifta sig med. Foto: Elisabeth Håkansson

Äppelutställningen anordnar vi varje år i mitten på september tillsammans med Västerås Trädgårdssällskap. Äpplena är insamlade från trakten och i år finns cirka 110 sorters äpplen att titta på. Under helgen 21-22 september hade vi äppeldagar och då fanns pomologer på plats som kunde sortbestämma äpplen som besökarna tog med. Nu i veckan är utställningen öppen på eftermiddagarna fram till imorgon och många tar chansen att strosa runt och titta på mångfalden som finns.

Tack alla barn och lärare för en härlig stund denna äpplets dag!

Trädgårdsmästare Elisabeth och Marie

Pumpatunneln är färdig!

Tänk att min idé om en pumpatunnel blev verklig! I vintras så spånade jag och min kollega Jonas på hur en sådan tunnel skulle kunna se ut. Jag hade fått inspiration från en kokbok från Ulriksdals slottsträdgård där jag såg en bild på en pumpatunnel. De hade planterat pumpaplantor i jorden som fick växa över ett böjt armeringsnät. Visst vore det roligt med en tunnel i vår Potagé! Barn och vuxna skulle kunna gå igenom tunneln och titta på pumpor som hänger ner från taket! Efter mycket spånande kom vi fram till en konstruktion som passade in i miljön. Den mittersta paviljongen reser sig ståtligt över de två sidoskeppen vilka är täckta med armeringsmattor där plantorna kan klättra. I slutet av juni stod den klar och så här ser den ut idag!

20190815_130235

Pumpaplantorna klättrar över armeringsnät. Foto: Selma Håkansson

I de stora odlingslådorna har vi olika sorters pumpa- och gurkplantor. De bildar en grönskande tunnel, smyckad av hängande frukter i olika former och färger. På bilden nedan hänger pumpor av sorterna `Girau-mon Turban´, `Bon Bon´ och `Galeux de Eysine´.

20190815_123401

Pumpa av olika sorter hänger från taket i pumpatunneln. Foto: Selma Håkansson

Pumpa har ett pollen med hög proteinhalt som är bra för pollinerande insekter. Dessutom innehåller det fett, vitaminer och mineraler som också är viktiga för insekterna. I Potagén odlar vi många växter som ger både energirik nektar och pollen för att gynna pollinerare. Vi har också börjat bygga ett insektshotell som kommer att stå klart till nästa säsong.

Vi testar biokol

I odlingsbäddarna har vi blandat in biokol för att testa hur kolen påverkar odlingen av pumporna. Biokol framställs genom syrefri förbränning, så kallad pyrolys, och vår kol är producerad på Malma Såg. Försök att odla i biokol sker även på Malma hälsoträdgård i Badelunda och i olika planteringar i Västerås stad. Det ska bli spännande att se hur deras odlingar går och utbyta erfarenheter.

Två av våra odlingslådor innehåller trädgårdskompost, stallgödsel och biokol och två endast kompost och stallgödsel. Biokol är samma sak som träkol som man gjorde i kolmilor förr i tiden. Biokol blandas in i jorden och ökar den vattenhållande förmågan i jorden. Kolet binder också näringsämnen samt luckrar jorden. Dessutom binder den koldioxid och bryts ner väldigt långsamt. Kolet kan laddas med näring innan den blandas i jorden. Då drar den inte åt sig så mycket näring ur jorden. Lägg kolet 2-3 veckor i en näringslösning av t.ex. nässelvatten, utspädd urin, kompost eller annan gödsel.

Än så länge kan vi inte se någon större skillnad mellan lådorna. En sak vi har noterat, vilket gäller alla fyra odlingslådorna, är att vi inte behövt vattna mycket alls under sommaren. Odlingslådornas insida är täckta med en skyddande plastmatta som säkert har gjort att vattnet inte sugs upp i träet och avdunstar.

Marie skottar kol

Trädgårdsmästare Marie skottar biokol. Foto: Elisabeth Håkansson

Att blanda in biokol i jorden är ingen ny metod. I Amazonas finns en bördig, kolrik jord som kallas för Terra Preta (svart jord på portugisiska). Troligtvis var det ursprungsbefolkningen som skapade den jorden.  Även här i Sverige har kol använts som jordförbättring, både i krukväxtodling och på friland. Rudolf Abelin skrev 1910 i sin bok ”Trädgården inomhus – i krukor och jord, i glas och vatten: en bok för kvinnan och hemmet” om användningen av träkol. Vid odling av krukväxter beskriver han hur träkol kan läggas i botten på krukan. Kolet absorberar både fukt och har även förmågan att binda för växten viktiga gaser, som han uttrycker det.

Trädgårdsmästaren Daniel Müller skrev 1853 i sin bok ”Blomsterskötsel i växthus och boningsrum” följande:

h) Kolstybbe. Detta är ett ganska godt ämne att göra jorden lös och lätt; det verkar icke endast mekaniskt, ty det binder i sina porer ämnen, som äro fördelaktiga för växterna. Det behöver icke vara ett fint pulver, utan kan vara blandadt med större och mindre bitar, ända till en valnöts storlek. Det som fås efter mjuka trädarter är bäst. Man kan få kolstybbe af allt afhugget ris, gamla buskar m.m.; man lägger det i hög, täcker det till största delen med grästorf, tänder eld inunder och vakar deröfver att den ej utbryter i ljus låga. Det kan genast användas, men duger äfven, till och med vinner, när det blir gammalt. Äfven kolstybbe ligger bäst i fria luften.

Vår pumpatunnel har blivit ett uppskattat tillskott till museet. Under året har vi fokuserat på att göra museet ännu mer barnvänligt och jag har sett många familjer som har gått genom tunneln med förundran. Och ännu är sommaren ung, framåt hösten hoppas jag att det hänger ner ännu fler pumpor från taket att ducka för.

Trädgårdsmästare Elisabeth

20190815_123430

Prydnadspumpa av sorten `Little Indian Mix´. Foto: Selma Håkansson

Vi ska bygga ett insektshotell

Årets första humla och fjäril är siktad, visst är det någonting speciellt med det! Extra roligt känns det därför att i år har vi fokus på pollinerande insekter i trädgården bakom värdshuset som kallas Potagén. Vi ska bjuda in så många pollinerande insekter vi kan genom att odla växter som gynnar dem samt bygga ett insektshotell. För att få lite kött på benen har jag läst på om pollinering och mina källor hittar du längst ner i bloggen. Det ska bli spännande att se om insektshotellet och valet av växter blir den succé vi hoppas på. Förhoppningsvis kommer Potagén att locka till sig ännu fler insekter än vad den gjorde förra året.

humla-honungsblomster_fotoLevinaLundberg

Humla och honungsfacelia i museets potager.

Varför är pollinerande insekter så viktiga?

Nästan alla blomväxter behöver hjälp med pollinering från olika insekter, men några tar hjälp av vind eller vatten. Det är inte bara bin och humlor som gör allt arbete. Fjärilar, skalbaggar, getingar och flugor är också viktiga, liksom fåglar, fladdermöss och andra däggdjur i andra delar av världen.

Att bin producerar honung det vet de flesta, men den största betydelsen för oss är att insekter pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor.

Antalet pollinerande insekter minskar

Antalet humlor, vilda bin, fjärilar och andra pollinerare minskar, både antalet arter och antalet individer blir allt färre. Det finns flera orsaker till det och frågan är komplex. Under 1900-talets senare hälft har det svenska landskapet förändrats mycket för att effektivisera lantbruket. Många stengärdsgårdar, åkerholmar och öppna diken har tagits bort och därmed försvinner gömställen och boplatser för insekter. På många håll har de betande djuren försvunnit och betesmarkerna, som ofta innehåller blommor och en varierad flora, växer igen. Insekterna hittar inte tillräckligt med mat i form av nektar och pollen från blommande växter.

När det gäller tillståndet hos honungsbin menar forskare att massdöd av bin i Europa och USA orsakas av en mångfald av olika faktorer, däribland skadegörare, bekämpningsmedel, klimatförändring och brist på genetisk variation.

Snickra ett insektshotell

Vi ska snickra ett insektshotell och skissen som min kollega Jonas gjort ser du nedan. I insektshotellet kommer du att kunna titta på hur insekterna lägger sina ägg och läsa mer om hur du själv kan göra ett eget insektshotell.

skiss-insektshotell-vallbyfriluftsmuseum

Skiss på insektshotell av kollegan Jonas.

Växter som gynnar pollinerare

Under 2019 kommer de stora bäddarna i Potagén att innehålla växter som lockar pollinerande insekter av olika slag. De använder växter som föda, skydd och parningsplatser. Växternas nektar ger energi medan pollen förser insekterna med proteiner, fett, vitaminer och mineraler. Det är viktigt att det finns lämpliga blommande växter under hela säsongen. Det är oftast tidigt på våren samt efter att raps och fruktträd blommat av som det saknas blommor. På våren är sälgen och andra videarter uppskattade liksom hassel, krokus och andra vårlökar.

I Jordbruksverkets skrift ”Bra honungs- och pollenväxter” finns tabeller som visar hur mycket nektar och pollen olika växter ger. Jag har tittat i den för att planera odlingen för året. Vi kommer bland annat att odla anisisop, cikoria, solros, praktvädd, bondböna, alunrot, tandpetarsilja och gul-lupin. Bäddarna är delvis kantade med gamander som förra året visade sig vara en otrolig humlemagnet.

I den planerade pumpatunneln, som jag ska berätta om i nästa blogg, kommer det att växa många olika pumpor som har ett högt proteininnehåll i sitt pollen. I angränsande Prästgården kommer vi att anlägga en vildäng med sommarblommor, honungsört och olika klöverarter som alla ger bra pollen och nektar. Till hösten kommer vi att sätta mer lökväxter för att bidra med nektar och pollen till nästa vår.

Välkommen att uppleva en förhoppningsvis surrig sommar tillsammans med oss!

Trädgårdsmästare Elisabeth

Källor:

  • Öka skörden – gynna honungsbin och vilda pollinerare. Jordbruksinformation 14-2016. Jordbruksverket
  • Bra honungs- och pollenväxter. Thorsten Rahbeck Pedersen. Jordbruksverket.
  • Vad är pollinering? Helen Ekvall. 2015. Göteborgs botaniska trädgård.
  • Litteraturstudie och behovsanalys om insektspollinering av frukt och bär. Josefin A. Madjidian. 2012.

 

Kålrotsodling à la 1851

För många odlare är det som en extra julafton när frökatalogerna dimper ner i brevlådan i januari. Trots alla fina bilder och matnyttig info som finns på nätet är det något visst med att hålla en katalog i handen. Jag känner mig lite närmre själva odlingen då, lite mer ”hands on”!

Jag fick ytterligare en julafton i år! Den ”Samling af upplysningar och underrättelser för Landthushållare i Westmanlands Län”, som jag berättat om tidigare i inläggen ”Klaffar det om jag ber klaffaren att hålla klaffen?” och ”Äng är åkers moder”, fanns i en inbunden version med några lite spridda årgångar att köpa på antikvariat. Nu har jag fått hit den, jag kan hålla i den, och läsa vilka råd som gavs om kålrotsodling i den tredje årgångens första häfte. Häng med här:

Då jag denna sommar (1851) sett många af mina grannar, som ledo brist på tillräcklig utsädespotatis, försöka kålrotsodling, kom jag att tänka på min ”gamle wän i Bie.” Det är ej nog att man sätter plantor och will hafwa rötter, man måste ock göra det så, att man får stora rötter, eljest förlorar man ej blott sjelf hågen för rotodling, utan man afskräcker äfwen andra ifrån försök dermed.

Det är en oeftergiflig fordran för den, som med framgång will odla kålrötter, att 1) wälja lerhaltig jord, som ej är för mycket utmagrad; 2) att gödsla och ”drillägga” jorden såsom Herr Pastor Holm i 2:dra häftet af qwartalsskriften för 1850 uppgifwit (pag. 29). För det 3) att noga tillse det plantorne, som böra uppdragas i fet sandmylla, hälst i plantlafwe, äro wäl stadgade då utplanteringen sker. Alla swaga plantor förkastas eller sparas, tills de hunnit blifwa något gröfre. Sedan rotändarne blifwit afputsade neddoppas de i med watten upplöst kogödsel. Att wattna i hålen efter sättpinnen före plantans nedsättning är rätt bra; men man bör äfwen låta wattning följa efter, så att jorden sluter sig wäl till om roten. För att förstöra ogräset föres mellan raderne med ett order på samma sätt som när man kupar potatis, hwarefter drillryggarne handrensas.

Den som på detta sätt odlat rötter wet att twenne ändamål winnes. Först kan (?) en wacker rotskörd ej uteblifwa och för det andra blir jorden genom luftens och gödselns förenade inwerkan särdeles tjenlig för kommande säden. Afser man deremot mera jordens förbättrande än rotskörden, och derföre ”drillat” henne, så wågar jag i följd af egen erfarenhet råda till att häldre odla ”bondbönor” än kålrötter. Jag har detta år, för att förbättra en mager och mullfattig backlera, gjort försök med både kålrötter och bondbönor och af de sednare fått en särdeles wacker skörd, så mycket mera wärd ett år, då mjölet af andra wäxter är odrygt och mindre närande.

Det var ju rediga och tydliga råd, detta! (dessutom slås det ett slag för bondbönor). Och en hänvisning till tidigare årgång av denna kvartalsskrift. Jag vill undersöka Herr Pastor Holms råd i första årgången om gödsling och drilläggning av jord för kålrotsodling!

Om Rotkåls-odling

(Af Pastor Holm i Romfartuna Socken)

…Nutidens större landthushållare hafwa derföre gjort försök med att på annat sätt odla den jord, hwarpå de erna utsätta kålrotsplantor. De upplöja först åkern, sladda den mycket wäl och utköra derpå gödseln. Genom flera snedningar och sladdningar söka de icke allenast få gödseln wäl blandad med jorden, utan äfwen jorden så fri från kokor och fin som möjligt. Sedemera upplägga de jorden med drill, order eller plog i ryggar; det will säga, att då de kommit till ena ändan af åkern, wända de genast med dragarena om och fälla en fåra mot den de nyss fällt. När åkern på detta sätt blifwit lagd i ryggar eller s. k. drillar, werkställes kålrotsplanteringen sålunda: en person går efter hwarje fåra med en märkpinne, som är tre qwarter lång och hwässt uti ena ändan. När han med nämnde pinne utmärkt afståndet mellan hwarje planta, sticker han med den hwassa ändan i fårans rygg ett hål; efter denna person går en annan och fyller hålet med watten; efter denna person går åter en tredje och nedsätter i de wattnade hålen plantorna, på sätt som förut är nämdt, samt makar omkring dem torr jord…

Och för den som inte ville pyssla med egen plantuppdragning upplyses här också att ”Plantor säljas wanligen wid alla herrgårdar och hos Stads-trädgårdsidkare”.

Så den som i modern tid nu vill odla kålrötter med framgång kan ju ta till sig av dessa råd. Översatt till en villaträdgårdsodling blir det ungefär att köpa kålrotsplantor från en handelsträdgård eller liknande, eller dra upp dem från frö själv enligt punkt 3 i det första citatet, andra stycket (plantlave kan liknas vid en drivbänk eller skyddad odlingslåda). Blanda in naturgödsel i jorden som sedan skottas upp i bäddar eller smala drillar så att jorden blir luftig och rötterna kan utvecklas väl. Plantera i vattnade hål. Vattna och rensa ogräs. Slå rekord i kålrotsskörd och imponera på släkt och grannar. Ät rotmos!!!

rotabagge_fotoEH

Kålroten ‘Rotabagge’ som har odlats på museet.

Kålrötter från den här tiden kan ha varit av sorten Rotabagge. Frön salufördes i alla fall. Det namnet förvrängdes till Rutabaga, som finkrogen på Grand Hotell heter! Rotabagge har vi odlat här på Vallby Friluftsmuseum också.

Lycka till önskar museibonden Ulla

Mitt hjärta bankar för Zinnia

Jag har upptäckt en ny favoritblomma – Zinnia elegans! Jag fick en gratispåse på en mässa i våras och tänkte att den sommarblomman med sin färgprakt kan säkert passa i potagén här på museet. En potagér är en odling där man blandar grönsaker och blommor och varje år har vi olika kompositioner. I år har vi planterat grönsaker och blommor i färgerna röd, rosa och orange som gärna får krocka lite med varandra. Vi har till exempel dahliorna ‘Ragnhild’, ‘Odensnäs’ och ‘Lövstabruk’, grönkål ‘Red Russian’, blomsterböna, humle, rödbladig alunrot och mycket annat. Vi har också låtit frösådda plantor av ringblomma, sömntuta och honungsfacelia komma upp lite här och var.

zinnia1

Zinnia elegans i museets potagér.

I Elisabeth Svalin Gunnarssons bok Blommor – Kulturhistoria och odling läser jag att zinnian ursprungligen kommer från Mexico. Den har fått sitt namn efter botanisten Johan Gottfried Zinn som var direktör för botaniska trädgården vid universitetet i Göttingen i Tyskland. Carl von Linné uppkallade blomman till minne av honom. I museets äldsta trädgårdsbok Handbok i trädgårdsskötseln av Anders Lundström, 1852, finns flera arter av zinnia angivna. På 1930-talet kom de dahliablommande sorterna som hade större, smäckrare blommor. De gamla sorterna ansågs ha något klumpigt över sig. Zinnian fick ett uppsving och i litteratur från 1930-talet ansågs zinnia vara verkliga rangblommor.

potager-zinnia

Tio små plantor har blivit tio enorma buskar.

Av tio små plantor har vi fått tio enorma buskar med massor av blommor i olika färger från röd, rosa, orangea till gul. Trots att vi inte har toppat plantorna har de grenat sig villigt ändå. Och inte har vi behövt plocka bort så många döda blommor heller, de försvinner av sig själv i massan av blommor. På samma planta är det både enkla och dubbla blommor, helt makalöst.

Jag har hittat en ny favoritblomma och vi kommer garanterat att så Zinnia elegans igen!

Trädgårdsmästare Elisabeth

zinnia4

Trädgårdsmästarens nya favoritblomma Zinnia elegans.

zinnia3

Zinnian blommar i olika färger från röd till rosa, orangea och gul.

zinnia5

Zinnia elegans kommer garanterat sås igen i museets potagér.

 

Barnens köksväxtodling vid byskolan – nu är den på plats!

Ni har kanske läst mina inlägg om sökandet efter historien om byskolans trädgård? Nu ska ni få veta hur odlingen faktiskt blev i år! Under vintern har jag sökt efter den verkliga historien om skolträdgården vid byskolan som kommer från Råsbo, Tärnsjö. Eftersom jag ännu inte funnit några fakta på hur trädgården såg ut fick jag skissa på ett tänkbart upplägg i stället. I boken Skolträdgården från 1922 hittade jag nedanstående bild.

plan-c3b6ver-ett-barns-kc3b6ksvc3a4xtland-g-lind-1922.jpg

Plan över ett barns köksväxtland (G Lind 1922).

I texten kunde jag läsa att odlingsytan kunde delas in i olika bäddar och att varje bädd kunde odlas av ett eller flera barn. Barnen skulle odla samma slags köksväxter för att lära sig hur odlingen gick till. De skulle bland annat få prova på att så, vattna, rensa ogräs och skörda. Grönsakerna och blommorna fick de ta med sig hem.
I årets odling vid byskolan leker vi med tanken att det är barnen på skolfotot från 1913 som odlar. Deras namn finns på skyltar som står vid varje odlingsbädd och på fotot kan du se vem som är vem.

Skolskylt

Skolfoto vid Råsbo skola, 1913.

För att inspireras vilka grönsaker och ettåriga blommor som odlades vid sekelskiftet 1900 tittade jag i priskuranter (frökataloger) från tiden. I priskuranter från Ingeberga Fröhandel och Solberga Fröhandel i Västerås hittade jag sorter av kålrot som var vanliga i odling såsom `Bangholm´, `Rotabagge´ och `Gul Svensk´. Vanliga morötter var den orangea `St. Valery´ och karottmoroten `Paris Market´ som är en rund, liten morot. I mars beställde jag alla fröerna från olika fröfirmor samt NordGen. Kollegor på museet snickrade växtskyltar och textade barnens samt växternas namn. På bilden nedan kan du se hur fint det blev!

20180619_073024_001

Barnens köksväxtland.

Museiträdgårdsmästare Elisabeth

Det magiska nappträdet

I närheten av byskolan har vi ett magiskt träd, åtminstone om man får tro våra yngsta besökare. Frågar ni dem så är det ett nappträd. Frågar ni oss trädgårdsmästare så är det vårt äppelträd Fagerö som året om smyckas med nappar i olika färger och som tillskrivs särskilda krafter eller magi.

napptradet

Det magiska nappträdet på Vallby Friluftsmuseum.

Första gången jag såg alla nappar i trädet blev jag i ärlighetens namn lite upprörd. Tänk på trädet och dess grenar! Det är nämligen inte alltid endast en napp som hängs upp i trädet. Ibland är det barnets hela nappsamling, samlad i en påse eller uppträdd på ett sidenband eller liknande. Men förra året insåg jag att detta är något stort och magiskt. Jag var i skolträdgården vid byskolan och rensade. Plötsligt får jag höra en familj sjunga. Jag tittar upp bakom staketet och borta vid trädet står en mamma, pappa och tre barn. Ett av barnen, det yngsta, sjunger inte. Hon är nämligen huvudpersonen denna förmiddag. Familjen sjunger för henne. Efter skönsången lyfter pappan upp henne så att hon når upp till den trädgren hon har valt ut. Sedan hänger hon sin påse med nappar i trädet. Hela hennes ansikte skiner av glädje och stolthet. Hon är så lycklig. Väl nere på marken igen hoppar hon upp och ned av upphetsning och familjen applåderar och gratulerar. Hon har ju blivit nästan vuxen och klarar sig utan napp. En viktig händelse i detta barns liv och många andra barns också att döma av alla nappar. Samma dag var det ett annat litet barn som sa till sin mamma att hon också ville hänga sin napp i trädet, men inte just nu, sedan. Då återkommer vi senare i år, svarade mamman hastigt.

Efter dessa händelser har jag haft möjlighet att bevittna ytterligare ceremonier vid trädet, mer eller mindre högtidliga. Jag har även sett barn krama trädet och prata med det. Många återvänder dessutom till trädet, som om de har skapat en relation till trädet och platsen.

Jag har diskuterat ovanstående beteende med några av mina kolleger som är etnologer. De talar om ”övergångsriter”. Enkelt uttryckt så är det riter som tar oss från en fas i livet till en annan. Det är inte ovanligt att riterna hänger ihop med familjehögtider såsom dop, konfirmation och bröllop. Även möhippa eller svensexa innan bröllopet, student och en så kallad ”nollning”, när någon börjar på högskola eller universitet, kan vara övergångsriter.

Vad händer med napparna? Ja, det är ett mysterium… Det finns flera teorier bland våra unga besökare. En är att tandfen hämtar napparna och vad som händer sedan vet de inte. En annan är att tandfen hämtar napparna som sedan delas ut till andra barn som bättre behöver dem.

Hur allting började med nappträdet vet vi inte. Inte heller känner vi till varför det blev just detta träd. Men säga vad man vill, trädkramande trädgårdsmästare eller inte, det är magiskt att se hur mycket trädet betyder för många barn och en ära att få bevittna denna övergångsrit!

Museiträdgårdsmästare
Marie Blomqvist