Jag älskar hösten med sina vackra färger, mustiga doft och löften om skörd. Att få gräva upp museets olika potatissorter och lagra i jordkällaren, tillsammans med dahlior och schalottenlöken ´Margit Olivia´. Inom projektet ”Från frö till fat” är det dags att skörda och provsmaka hur kålroten ´Östnor´ och rovan ´Härjedalsk skålrova´ smakar. I en tidigare blogg berättade jag om vår odling av bondbönan ´Arne´, gråärten ´Solleröärt´ och sockerärten ´Svartbjörsbyn´. Mer om projektet kan du läsa längre ner i bloggen.
Först lite bakgrund
Kålroten är en korsning mellan kål och rova och uppkom på 1600-talet. Det latinska namnet för kålrot är Brassica napus Napobrassica-Gruppen. I Sverige blev den snabbt populär och odlades i stor omfattning. I slutet på 1800-talet odlades den mycket till foder och utländska sorter importerades. Kålroten ´Östnor´ har sitt ursprung antingen från Härjedalen eller Dalarna. Kålrotsakademien har haft smakprovningar 2015 och 2016 och lyfte fram sex sorter som favoriter, däribland ’Östnor’ som beskrivs så här:
Orange marmor, Aprikosgul, Vacker. Krispig besk lätt syrlig, låg sötma, ettrig, lång eftersmak. Blommig, parfymerad, pepprig, potatis-pepparrot. Passar till juice och crudité. Härligt mångfacetterad!
´Östnor´ passar att ätas både rå, ugnsbakad, kokt, i mos och i soppa såväl som fermenterad. Det finns en mängd kålrotsrecept på Kålrotsakademiens hemsida och i böckerna ”Gråärter, rovor – och den älskade kålroten” samt ”Underbara kålrötter”.
Rovor är en mycket äldre kulturväxt än kålrot och finns omnämnd redan i de medeltida landskapslagarna. Den har använts som föda både för djur och människor och det finns runda rovor, långrovor och skålrovor. På latin heter rova Brassica rapa Rapifera-Gruppen. Skålrovan är platt och tunn med uppbuktad underdel (därav namnet skålrova). Roten växer helt ovan jord. Just ´Härjedalsk skålrova´ odlades i fjälldalar i Härjedalen och kom till Föreningen Sesam 1994 från en gammal man i Brunflo som hade odlat och bevarat den länge.
Rovor har använts till mycket, särskilt innan potatisen blev vanlig som föda i början på 1800-talet. Rovorna och blasten kunde ätas råa. Man kunde också steka rovorna i skivor, baka dem hela, koka i köttspad och grytor, mosa dem och baka med.
Provsmakning av kålrot och skålrova
En dag i förra veckan hade jag, min kollega Marie och en trädgårdsmästarpraktikant provsmakning. Vi ville jämföra hur rotfrukterna smakade som råa, kokta och ugnsbakade i tunna skivor med lite smör på. Dels ville vi jämföra kålrot med skålrova, dels hur smakerna förändrade sig med tanke på tillagningssätt. Jag kan avslöja redan nu att skålrovan vann! Det var en helt ny bekantskap för oss vilket var jättekul.
Vi började med att smaka skålrovan och på bilden syns att den är lite gulare som tillagad och med röda spår av skalet som rå. Den råa skålrovan var ganska mild med en pepprig eftersmak. Som kokt blev den ännu mildare och fick en morotskänsla vad gäller konsistensen. Ingen av oss hade testat skålrova förut och alla tre tyckte att den som ugnsbakad var en riktig höjdare. En djup, mustig smak som skulle passa utmärkt i vilken påse rotfruktchips som helst.
Sedan fortsatte vi med kålroten ´Östnor´ som var mildare i smaken som rå jämfört med skålrovan. En av oss tyckte den var mycket godare än skålrovan som rå. Som kokt var den lösare i konsistensen och inte lika smakrik. Även här var ugnsbakning det vinnande konceptet, smakerna kom fram mer även om kålroten var lite mjukare och inte så ”chipsig”.
Det var jätteroligt att ha provsmakning på det vi har odlat. Men vi insåg att det är ovant och lite svårt att sätta smakord på en rotfrukt såsom Kålrotsakademin är så duktiga på. Det ska också tilläggas att vi bara har provat två exemplar av varje rotfrukt, skördade 1 oktober 2020, odlade vid byskolan på museet. Växtplats, väder, gödsling, skördetidpunkt och mycket mer påverkar smakerna. Ett annat år hade det varit kul att bara jämföra olika sorters kålrötter. Nu kom ´Östnor´ lite i skymundan eftersom skålrovan var så god. Vi brukar odla flera olika sorters kålrot, bland annat en som heter ´Rotabagge´ som vi odlar i kålgården på bondgården.
Projektet ” Från frö till fat – ett gränsöverskridande kulturarvsprojekt”
Projektet är en nordisk satsning som åtta publika trädgårdar i Sverige deltar i. Föreningen Sesam har tillsammans med systerföreningar i Danmark och Norge fått pengar till ett ettårigt projekt vars syfte är att lyfta fram äldre nordiska kulturväxter. Varje land har valt ut fem odlingsvärda sorter. Vi skulle odla grönsakerna, berätta om dem för våra besökare, smaka på dem och producera mer frö till kommande år. Det ska bli spännande att höra hur det gått för de andra trädgårdarna som odlat. Gunnebo slott har lagt ut några klipp på Youtube som jag kan rekommendera.
När all skörd är klar och höstarbetet är avslutat ska det bli skönt att få kura ihop sig på kontoret under några vintermånader och planera nya odlingar, djupdyka i trädgårdslitteratur från 1800-talet och bolla idéer med kollegorna. Om du också vill läsa mer, tex om kålrötter, kommer här några länktips:
Kålrotsakademin har kålrotsprovning
Min tidigare blogg om projektet Från frö till fat
Trädgårdsmästare Elisabeth Håkansson
Vallby Friluftsmuseum Blogg 